Med Gubbvandrarna till Vallastaden

 Bild: Jörgen Auer

Vallastaden må vara invigd och folk redan vara inflyttade. Men faktum kvarstår: den nya stadsdelen i Linköping är fortsatt under uppbyggnad.

 Bild: Jörgen Auer

Personligen gillar jag Vallastaden. Mest för att det är nytt och annorlunda, vågat, lekfullt. Galet.

 Bild: Jörgen Auer

Och så tror man sig förflyttad utomlands. Är det inte lite Spanien eller nåt över Vallastaden?

 

 Bild: Jörgen Auer

Lika imponerade var inte det gäng Stockholmsgubbar som kom på vandringsbesök för att gå till Vallastaden från Linköpings resecentrum dit de anlänt med tåg. Gubbvandrarna har redan åtskilliga mil i Stockholm bakom sig och har vandrat tillsammans över 150 gånger. I år firar de tre årsjubileum.

 Bild: Jörgen Auer

Vägen upp till Vallastaden var utstakad eftersom det i gruppen fanns en önskan om att se Tage Danielssons staty. Så här blev bilden på Bertil Jonsson, Anders Önnesjö, Crister Auer (just det, brorsan), bakom honom Carl-Johan Uddenberg, Nils Ericsson och Kjell Persson som verkar ha något att säga till Tage.

 Bild: Jörgen Auer

Vägen gick förbi Valla berså vid Malmslättsvägen/Videgatan.

 Bild: Jörgen Auer

Förbi och genom Gamla Linköping.

 Bild: Jörgen Auer

Vilka vandringsfenomen! Över 13 000 steg blev det för Nils, Carl-Johan, Anders och de andra. För var och en, alltså.

 Bild: Jörgen Auer

Lite Vallaskogen blev det förstås också för Anders, Bertil och Kjell. Ja, för hela gruppen.

Bild: Jörgen Auer 

Väl på plats i Vallastaden blev gruppen stående en stund. En kort stund. En halvminut, ungefär. För att insupa atmosfär och karaktär.

 Bild: Jörgen Auer

Vad tyckte de? Jo, att det visserligen var lekfullt, men usch så plottrigt. Ungefär så.

 Bild: Jörgen Auer

De två före detta officerarna Nils Ericsson, A 1, och Crister Auer, I 4, diskuterade lite sinsemellan var de olika militära övningsområdena låg. Att Vallastaden är beläget på T 1:s övningsområde hade de mycket väl klart för sig.

 Bild: Jörgen Auer

Efter en snabbtitt på Vallastaden var det dags att vandra vidare. God mat på Stora hotellet väntade. Bord var bokat, bara att gå på. Och då känns benen lätta. Eller hur Anders och Bertil?

 Bild: Jörgen Auer

Men innan maten kom på bordet blev det ett besök på Stora torget och en titt på minnesplattan över Linköpings blodbad år 1600.

  Dagens Mera Linköping

Ja just det, jag var ju med och det för ett reportage om gubbvandrarnas besök i Linköping. Så här presenterades det i Correns bilaga Mera Linköping i dag, tisdag 31 oktober.

När jag jagade Lejon

 Bild: Jörgen Auer

En morgon jagade jag ifatt ett Lejon. Hovslagaren Filip Lejon som skulle på jobb. Han utgick från Mantorp, där han bor med fru och två barn.

 Bild: Jörgen Auer

Hans arbetsdag började på Lind Västergård mellan Björkeberg och Vikingstad där Anki Karlsson driver avelsverksamhet i företaget Lindstud.

 Bild: Jörgen Auer

Anki var förstås med och höll hästarna lugna medan Filip, eller Fille som han kallas, verkade hovar för glatta livet. Här med tvåårsstoet Gandria.

 Bild: Jörgen Auer

Fille, en gång prao hos mig på Corren-sporten, då han bland annat hade äran att få följa med och träffa hockeymålvakten och proffset Tommy Söderström, har skott hästar ända sedan tonåren då han hjälpte pappa Erling. Båda för övrigt skickliga travkuskar. Filip kör lite nu också - och gör det bra.

 Bild: Jörgen Auer

Men hans yrke är hovslagare och det upptar större delen av hans tid. Filip gillar verkligen sitt jobb och säger att i botten ligger hans kärlek till djuren. Det skulle inte gå att jobba med hästar om man inte tycker om dem, säger han. Här med 14-åriga Utopia och hennes föl Marwin Gay. De små hästarna får inga skor, utan bara hovarna rensade och klippta - verkade.

I dagens Corren

Och så här presenteras mitt reportage och Filip Lejons arbete på Lindstud på Ryktbart i dagens Corren.

Mitt nu varade hela dan

Bild: Jörgen Auer

Vilken dag! Hela måndagen, från tidig morgon till kväll 19, har jag suttit vid datorn. Dock inte endast för att jobba, i alla fall inte för att skriva text. Men mesta tiden har gått åt till att skriva ett jobb till Corren Bostad, med en massa bildtexter dessutom. Jag har emellertid inte tyckt att det arbetet har varit tråkigt, nej, nej, inte för en endaste minut. Det är ju skriva jag vill göra.

Utöver det har jag skrivit räkningar på jobb jag har gjort i september och oktober. Det är fakturor som skickats till Correns avdelningar Sport, Familj och bilagan Mera. Utanför huset har jag bara varit för att hämta tidning och post. Sammanlagt inte ens en halv minut. Rast från skrivandet för fika och lunch har det också blivit, liksom för toalettbesök. Fast då tänkte jag förstås på vad jag skulle skriva, ord, meningar, formuleringar.

Egentligen kopplade jag inte av från skrivandet förrän det var dags för den femte delen av utmärkta svenska tv-serien Vår tid är nu. Kanonbra.

Mitt nu varade hela dan.

 

Bara vara i vårt vackra Sverige

 Bild: Jörgen Auer

Va! Är det biltävling? Ja, men de här tävlar inte. De står här utanför Ulrika för att deras ägare (förare) är och tittar på lördagens Marknadsnatta. Själv kom jag bara förbi.

 Bild: Jörgen Auer

Förbi för att ta mig till Bäckhult vid Drögen. För att andas. Bara vara i vårt vackra Sverige.

Bild: Jörgen Auer

Och dagen fortgick. Blev till eftermiddag och drog sig mot kväll. Halvmånen lyste. Kylan kom. Blåsten likaså. Natten skulle bli ännu kallare och blåsigare. Söndagen kom med mössa och vantar och jackans blixtlås uppdraget så långt det gick. Ett par tegelpannor på bostadshusets tak uppdagades vara trasiga. Nån måste göra en insats. Jag gjorde så. 

Men nu är jag hemma och förbereder mig för ännu en tårfylld timme med tv-programmet Allt för Sverige. Kaffet är visst färdigt.

Benette i dagens Corren

 Bild: Jörgen Auer

Häromdagen var jag och hälsade på hos Benette Hammar på hennes och maken Mats sommarviste i Tjällmo. Detta för ett reportage till Corren om hennes många år som gymnastikledare.

 Bild: Jörgen Auer

Undstorp heter gården och ligger underbart vid Undsjön.

 Bild: Jörgen Auer

Här trivs verkligen Benette som blev 65 i somras och som varsamt renoverat det gamla huset.

 Bild: Jörgen Auer

Att jag var där beror på att hon nu håller på att avsluta sin långa bana som gymnastikledare och föreningskonsulent (Nikegymnasterna i Linköping) och förtjänar att uppmärksammas.

 Ur dagens Corren

Så här presenteras reportaget på Familjesidorna.

Ur dagens Corren

Även på B:ettan fick Benette vara med. Inte världens bästa bild på henne, men lite stämningsfull i alla fall tack vare ljusen. Dessutom står det ett litet fel i bildtexten under bilden (mitt fel). Hon pensionärsgympar inte, utan tränar i medelgympapass på Friskis & svettis.

Bild: Jörgen Auer

Det var för övrigt här på Undstorp jag såg den gamla bykstugan som jag la ut på bloggen för några dar sedan. Värd att visas igen, tycker jag. Innan den rivs.

En dikt som börjar här

Bild: Jörgen Auer

It starts here

Where?

Here

or there

There?

Does it

starts there

or here?

Both,

it starts here

it always starts here

or there

Here and there

there and where

it is. 

Is it?

Mm, but

whereever you are

it starts here

with you

George Reua october 2017

Nu är Sara klar med mig

 

 Bild: Jörgen Auer

Jaha, i kväll var det färdiggympat för mig på Push By Sara i Linköping efter fyra veckor. Nu får jag klara mig utan PT-n Sara Demir och kanske börja någon annanstans. Är jag klok så väljer jag förstås ett gym på närmare håll. Mantorps vore det klokaste eftersom jag bor just i Mantorp.

Bild: Felicia Bergvich

Sara Demir anlitade jag för att hon skulle få igång mig, vilket hon har lyckats bra med. Jag närmar mig toppform. Och ni ser ju på bilden att Sara är glad över det. Eller också är hon glad över att bli av med mig. Till andra som vill ha en bra pådrivare kan jag rekommendera Sara. Hon kommer att köra hårt med dig, men är snäll och gullig. Som jag.

Allfarvägen nu också i Norrköping

 Bild: Jörgen Auer

Den här veckan har jag inte enbart ett reportage från Hantverkaregatan i Mera Norrköping, utan också ett reportage i serien Nedslag, där jag föreslår utflyktsmål i Östergötland. Den här gången är det en gammal väg nära Löfstad slott. Stenbron här ovan är från 1600-talet.

 Bild: Jörgen Auer

Hur kommer man dit, undrar du kanske? Ja, antingen kommer via E4-an eller gamla E4-an och svänger av mot Löfstad och Kimstad. Eller så kommer du via Norsholm-Kimstad och kör den gamla vägen, vid kyrkan, mot Norrköping. Då kommer du att vid två små grusvägar ha möjlighet att svänga in på Allfarvägen som ligger på samma sida som slottet, men längre söderut.

 Bild: Jörgen Auer

Varför ska man åka hit? Tja, för lugnet. Naturen. De gamla torpen. Fornlämningarna.

Bild: Jörgen Auer

Eller för de utmärkta skyltarna.

Reportaget har varit infört i Mera Linköping för en vecka sedan.

Några östgötska höstbilder

 

 Bild: Jörgen Auer

  Skogar komma och gå. Det tänkte jag på under dagens resa som tog mig upp över Borensberg och vidare upp mot Tjällmo.

 Bild: Jörgen Auer

 Så fint! Så gammalt! Snart ett minne blott? Ett bykhus vid Undsjön i Tjällmo.

 Bild: Jörgen Auer

Därifrån åkte jag hem över slätten och det händer att det bär uppför även där.

 Bild: Jörgen Auer

Fåren ser till att ängsmarken förblir en sådan.

 Bild: Jörgen Auer

Långt där borta skymtar Älvestads kyrktorn. Bilden tagen i Skeppsås.

 Bild: Jörgen Auer

En okänd holme ganska nära Normlösa.

Bild: Jörgen Auer
Samt en betande ko just i Normlösa. 

Hantverkaregatan en gång till

 Bild: Jörgen Auer

I morgon är det dags för Hantverkaregatan igen. I Mera Norrköping som ju bara kommer varannan vecka och inte kom ut samtidigt som Mera Linköping hade mitt reportage från denna gata i Linköping, ovan ...

Bild: Jörgen Auer

... eller Norrköping här. Den här bilden är från korsningen Hantverkaregatan-Skepparegatan. Och visst är det ett fint gammalt hus? Båda hantverksgatorna är för övrigt riktigt gamla. Men väldigt olika.

I serien Gatuliv har jag hittills besökt 20 gator (eller 40 eftersom de finns i två städer/kommuner) som namnats med samma namn i såväl Linköping som Norrköping.

Änne en auersk dikt på finska

Kalle raukka

Sinä asuit tuolla

sinä asuit täällä

kirkko kylässä

tulin tänne kenenkään huomaamatta

ostin hevosen

hevonen hyppää korkealle

ja kävi huonosti Kalle

Jörgen Auer oktober 2017

FOTNOT: Denna dikt hade aldrig kommit till utan den Lärobok i finska språket (två delar) från 1914, författad av V R Kockström som jag råkar ha i min bokhylla. Någon poetisk frihet har jag tagit mig, men de finska orden borde i svensk översättning ungefärligen betyda som följer:

Stackars Kalle

Du bodde här

du bodde där

kyrkan mitt i byn

jag kom hit utan att någon märkte

jag köpte en häst

hästen hoppar högt

och det gick illa för Kalle

Ljusblått, rosa och 95

 Bild: Jörgen Auer

Ibland ser man allt i ljusblått. Som i fredags. Under den ljusblå himmelspellen låg Stjärnorps skogar, sjön Roxen, och slättlandskapet utanför Linköping sett från vägen mellan Malmslätt och Skäggetorp.

 Bild: Jörgen Auer

Samma dag, någon sekund senare samt en inzoomning.

 Bild: Jörgen Auer

Fem minuter senare, på Kallerstadleden inne i Linköping.

Bild: Jörgen Auer

Och så hoppar vi hela vägen fram till sen lördag eftermiddag den 21 oktober. Solen har börjat gå ned. Himlen är fortfarande ljusblå. Vi är i Mantorp, ser Viby kyrka och lite underliga och fina moln i rosa.

Bild: Jörgen Auer

Hela lördagen gick annars i kärlekens tecken då vi var på 95-årskalas i Åby (grattis mamma) och umgicks med min sida av släkten och åt god mat på restaurang Fond. Tack, Gunes och kompani.