måndag 31 januari 2022

Vår sol går åter upp

Bild: Jörgen Auer
Vacker soluppgång i dag. Jag hoppas få se en likadan (eller ännu finare) snart igen.

 Bild: Jörgen Auer
I väntan på det tittar jag på blommorna och passar på att operera mig. Nej, inte själv. Det gör en kirurg. En tjocktarmsspecialist (jag har en tumör som ska bort).

söndag 30 januari 2022

Ida Dahl vann Marcialonga

Bild från Svt1
Vilken form hon är i, långloppsspecialisten och förra Mantorpstjejen Ida Dahl, numera Östersundsbo.

Bild från Svt1
I dag tog hon sin tredje seger i säsongens Visma Ski Classics när hon efter imponerande åkning vann damernas tävling i klassiska loppet Marcialonga i Italien som jag tror var sjunde loppet av 15 i serien.

Bild från Svt1
Ida sa själv efteråt i Svt:s intervju att hon är i otroligt bra form, både mentalt och fysiskt. 
Nu leder 26-åriga Ida, uppväxt i Mantorp och då tävlandes för Sya skidklubb, serietävlingen Ski Classics och är en av favoriterna till slutseger. Och vad kan hon göra i Vasaloppet 6 mars  som ingår i serien? 

lördag 29 januari 2022

Bilden ljuger inte

Bild: Jörgen Auer
Nej, bilden ljuger inte. När den togs såg det verkligen ut så här på Uljeberg. Men det var inte under lördagskvällen, för då har det regnat och stormat.
Bilden är en eller veckor gammal och tagen en morgon strax före soluppgången och får vara med här bara för att visa hur fint det kan vara.
Vad har jag gjort i dag? Inte mycket, erkänner jag. Varit en halvtimme på Depot Mantorp, det som väldigt många i Mantorp fortfarande kallar för Mobban (Mobilia). I övrigt har jag tittat på tv, under kvällen på Stjärnorna på slottet och efter det 80-talsfilmen Rain Man med Dustin Hoffman och Tom Cruise.
Mer? Gjorde ett specialinlägg till en släktgrupp på Facebook, vilket tog en timme att få till. 
Nu då? Nu är det snart sovdags.

fredag 28 januari 2022

Kisa och Kottebo i dag

Bild: Jörgen Auer
Jag åkte till Kisa i dag eftersom jag ville umgås en stund med mitt barnbarn där. Det var roligt. Och Kisa badade i sol. Aha, tänker du, var det så varmt? Nej, inte varmt alls. Däremot blåsigt. Mössa på.

Bild: Jörgen Auer
På hemvägen stannade jag till vid Drögens södra ände och tittade till naturreservatet Kottebo. Men det var så stormhärjat så jag nöjde mig med att läsa anslagstavlan.

Bild: Jörgen Auer
Ännu ligger isen på Drögen, men jag skulle inte ge mig ut på skridskofärd. Jag skulle inte ut på isen alls.

Bild: Jörgen Auer
Det låg två båtar i godan ro intill vattnet och längtade efter vår. Jag lugnade dem och sa att våren och sjön nog också längtar efter sig själv och båtar.
Men båtarna och solskenet skapade nästan en känsla av vår, därför blev det en bild. Dagens vackraste.

torsdag 27 januari 2022

Stor i Sverige och Ryssland

Bild: Jörgen Auer

Jag måste tillstå att jag blev överraskad av informationen jag tog del av när jag läste om dagens bidrag till min serie Transport på svenska vägar.
Så framgångsrikt trodde jag nämligen inte att företaget Lundagrossisten AB är.
Men utmärkta och informativa hemsidan lundagrossisten.se ger precis de svar jag är ute efter.
Närmare 200 anställda i Sverige och en omsättning på drygt 1,3 miljarder svenska kronor.
Dessutom får jag lära mig att Lundagrossisten är ett familjeägt företag som startades i slutet av 70-talet av Bo Johansson i Lund, och att han fortfarande i högsta grad är aktiv i företaget.
Vad gör Lundagrossisten då? Jo, det är en riktigt stor VVS-grossist vars kunder är rörinstallatörer. Företaget lagerhåller över 16 000 artiklar i var och ett av de hämtlager som finns på 17 orter i Sverige (ingen i Östergötland, dock).
Sedan 2007 verkar Lundagrossisten även i Ryssland och gör det offensivt och framgångsrikt. I slutet av 2020 hade man 43! filialer i Ryssland och planerar för att 2029 ha 200!
I Ryssland har Lundagrossisten närmare 600 anställda och omsätter 1,6 miljarder svenska kronor.

FOTNOT: Transport på svenska vägar tillkom enbart för att jag var nyfiken på var alla stora transportbilar ute på vägarna hör hemma någonstans. Och när jag ändå letar efter den informationen kan jag passa på att försöka ta reda på antalet anställda och årsomsättning också. Till dags dato har jag presenterat 165 företag, svenska som utländska här på bloggen. 
 

onsdag 26 januari 2022

Så ser det ut

Bild: Jörgen Auer
Fin dag, dock utan sol ända fram till nån timme före solnedgång. Då visade den sig äntligen.
Å andra sidan var det ganska varmt och skönt även utan sol. 
Vad jag har gjort i dag? Släktforskat, promenerat och läst.

Bild: Jörgen Auer
Så här ser det ut där jag brukar sitta och läsa. Samt se på tv. Jag trivs här. Med böckerna, varav 95 procent handlar om Östergötland och/eller är skrivna av östgötska författare. Den vackra lampan är från början av förra århundradet och ärvd från en kusin till min farmor. 


tisdag 25 januari 2022

Jag längtar morgonljuset

Bild: Jörgen Auer
Ljuset om morgnarna kan sannerligen vara fantastiskt. Och det krävs inte havsutsikt eller vy över fjällen för att tycka så.
Det räcker med en blick över slätten, som här vid Uljebergs allé. 

Bild: Jörgen Auer
Inte riktigt samma ställe, bara några meter ifrån under tisdagseftermiddagen. Men jag fotade i samma riktning som i morse. Och nog skiljer väl ljuset?

Bild: Jörgen Auer
Livet på Uljeberg rullar på i stadigt samma gång. Tallarna har stannat i växten, men är lika tjusiga månad efter månad, år efter år. Den här är troligen 150-200 år gammal.

Bild: Jörgen Auer
Tar man bilder på Uljeberg kan man (jag) i alla fall inte låta bli att ta några på travhästarna där.

Bild: Jörgen Auer
Ibland ser det riktigt mysigt ut, särskilt när de som på bilden har sällskap på träningsrundorna. Men det kan inte vara lika trevligt och kul när det regnar, snöar eller
blåser som förra veckan. Huga!

Bild: Jörgen Auer
Så går dagen och livet sin gilla gång. Kvällen, eller rättare sagt mörkret gör tidigt sitt intåg, även om den ljusa delen av dagen nu förlängs med ett par minuter var dag.  
Kvällen fördrev jag med släktforskning och en rolig men långsam handbollsmatch där det sjukdomsdrabbade svenska herrlaget gjorde en väldigt stark match i EM mot favorittippade Norge och vann med 24-23. Kul.
Och nu längtar jag till morgondagens ljus.

måndag 24 januari 2022

Vad gör hästarna i hagen?

Bild: Jörgen Auer
 Vad gör hästarna i hagen när de inte äter? Ja, det kan man undra. Jag tror mig kunna en del om svaret på frågan efter att ha studerat dem på nära håll. Ibland står de bara huvud mot huvud och andas på varandra. Blåser liksom på varandra i halstrakten. Det verkar ha lugnande effekt på dem och är nog en social grej, helt enkelt.
De retas med varandra också, som i de två första bilderna här. De gör det bland annat genom att nafsa efter varandra. 

Bild: Jörgen Auer
Men det händer att de springer fram och tillbaka, också. Som i en tävling eller lek. Flera gånger fram och tillbaka. 
Fastän de som här är åtskilda, jag tror i åtta eller nio hagar, så kan samtliga hästar ändå springa samtidigt i leken. Kul att se, svårare att fota. Jag ska filma det en dag.

Bild: Jörgen Auer
Eller så kan de förstås bara stå så här som ettåringarna i Stefan Dahls travstall på Uljeberg och nyfiket se vad gloende människor har för sig. Då glor hästarna tillbaka, kanske mest för att de förväntar sig nåt. Morötter till exempel. 
Det händer också att de till synes med stort intresse verkar följa trafiken och jag ser att de känner igen min bil, eller om det är bilens ljud de lyssnar på. 
Under snöiga dagar kan de få springa en hel del, särskilt när snöplogbilarna kommer förbi. Jädrar, vilken fart de får då.
Eftersom just de här hästarna ska bli travhästar så tränas de förstås också. Än så länge inte de yngsta, men deras tid kommer också. 



söndag 23 januari 2022

Sya skyline

Bild: Jörgen Auer

Det här kan man väl kalla Sya skyline. Sedd från öster, Mantorpshållet.
 

lördag 22 januari 2022

Fin seger, fint besök

Från Svt
Lite tjatigt med långlopp är det ju i alla sporter som har sådana. Men det är också roligt att se nya städer och orter. Som i dagens sändning från skidornas långloppscup där målet efter 55 kilometer i Endingen la diagonela var beläget i Zuoz i Schweiz.
Ännu roligare för en östgöte var att Ida Dahl (uppvuxen i Mantorp) ännu en gång triumferade. Hennes första seger i cupen kom för 14 dar sen.

Från Svt
Så här trött och glad såg 25-åriga Ida ut efter avverkade 55 kilometer med idel stakning. Prispallen blev helsvensk för tvåa blev Britta Johansson Norgren och trea Lina Korsgren.

Bild: Jörgen Auer
Annars började min dag med den här fina himlen sedd från Uljeberg. Men det var kallt! -9.

Bild: Jörgen Auer
Men det blev varmare och jag hade den här ljusa utsikten mot slätten på förmiddagen.

Bild: Jörgen Auer
Trevligt besök fick jag också. Från Norrköping kom Hans-Jörgen och Eijvon Sundli. De fick dock ursäkta att jag till en början ville se sista kilometern från la diagonela. För det är klart att jag ville se om skidåkande Ida från Lillgårdsvägen i Mantorp (numera boende i Östersund) åkte i mål som segrare. Det gjorde hon och det med en marginal på hela två minuter och 16 sekunder.
Sen stängde jag av tv-n.
Tittade dock under kvällen igen. Började med EM-handboll och såg Island sensationellt klart besegra Frankrike. Sen blev det Stjärnorna på slottet där det i kväll var Grynet Mollvigs tur att berätta om sitt liv. Intressant.
Efter det fick det bli Morden i Midsomer. 
Sen skrev jag det här.


fredag 21 januari 2022

Brorsson äntligen på pallen

Från Svt1
Bra jobbat, Mona Brorsson! Äntligen, efter 156 världscupstarter fick den svenska skidskytten i dagens distanslopp i Antholtz för första gången en individuell framgång i cupen och ta plats på prispallen som trea.
Det tycker jag var min fredags höjdare. Egentligen gjorde jag ingenting förutom att se på tv och äta. Jo, tog en promenad, förstås.

 

torsdag 20 januari 2022

Is och andra problem

Bild: Jörgen Auer
Det var ganska isigt på sina håll i dag mellan Mantorp och Norrköping. Men jag tyckte alla bilister jag såg skötte sig med den äran. Tog det lugnt och var uppmärksamma. Bilden är från gamla E4-an någonstans nära Linköping, tror jag. 
Varför jag var tvungen ge mig ut på vägarna? Sjukhusbesök i Norrköping och information inför operation där 1 februari. 

Ur Vägen ut
På kvällen blev det tv. Jag började med Kanal 1 och Antikrundan, fortsatte med filmen The Captive (om kidnappning av barn) på sexan och avslutade med Lars Lerins programserie och konstresa med före detta missbrukare, Vägen ut. Alla programmen mycket bra, vart och ett på sitt sätt.
Bilden visar Lerin med sällskap uppe på Skuleberget.
Just det ja, jag såg ju Professor T i fyran också.
Utöver detta la jag in en ny matta. 
I övrigt? Ingenting.

onsdag 19 januari 2022

Jag stjälper en tunna

Bild: Jörgen Auer

Ibland, när jag känner för det, kan jag rinna ut ur mig själv som vatten ur en omkullstjälpt tunna utan lock och någonstans ovanifrån betrakta de våta fläckar och rännilar som är jag. Som är mitt liv. 

Vad ser jag då?

Åh, jag ser mycket. Jag ser mig som barn och ungdom, som ung vuxen, som äldre vuxen, medelålders och gammal. Jag ser ängar och skogar, sjö och hav, berg och klippor, sand och stenar, gräs, vass, och de vackraste blommor, mycket natur är det där, med djur och insekter, i ljus och mörker, och där är cyklar och bilar, bussar, flygplan, och alla dessa människor. Tusentals människor, hur många har jag mött egentligen? Alltså talat med? Tio tusen? Och tänk alla som befunnit sig på samma ställe samtidigt som jag? Ojojoj. Det var väl 100 000 bara på VM-finalen i fotboll 1994? Och 80 000 på de andra matcherna jag bevistade, det blir 400 000 till. En halv miljon på bara en månad! 

Tänk, så många andra fotbolls- och hockeymatcher jag bevistat i min yrkesroll. Och innebandy, handboll, golf, brottning, konståkning, motion av alla de slag, gymbesök. Orientering! Och alla reportage med skolbarn. En miljon människor kommer jag lätt upp i. Drygt. 

Så fort åren har passerat! Nyss var jag ju bara en pojke. Nu är jag en gammal man. Om än stundtals lika barnslig som när jag var ett barn.

En rolig pojke var jag. Det säger mina syskon och det sa mina föräldrar. Alla som kom i min väg och blev till delar av min värld, sa så. Jag fick dem att skratta varje dag och tyckte om att de såg glada ut. Jag tycker fortfarande om när människor är glada i mitt sällskap. Jag vill inte att de ska vara arga, bekymrade eller ledsna. Inte heller att de ska ha ont någonstans. Jag vill att vi alla ska vara glada, kärleksfulla, fredsälskande och uppriktiga.

Men visst har jag gjort dumma och märkliga saker i livet och till och med uppfört mig illa och gjort andra människor ledsna och besvikna. Jag har även upplevt annat än glädje. Mörker och död. Ondska. Elakhet. Avundsjuka, självupptagenhet, dumhet och djävulskap. Jag vill helst bara inte komma ihåg det och sådana minnen torkar ut först och försvinner i de rännilar som ringlar ut ur vattentunnan och söker sprickor i marken.

Tre unga hästar betraktar mig. Deras ögon är mörkt kupade speglar och tar man en närmare titt kan man  se sig själv i solens strålglans. Och så finns där någonting annat, något oskuldsfullt, outgrundligt, obestämt och omedvetet.

Kanske ser de också den omkullstjälpta tunnan och vattnet. Är det månne det som lever i hästens ögon? Att de kan se en människas historia.

Jag gillar tanken.

tisdag 18 januari 2022

Läsning och lösning

Bild: Jörgen Auer
 Fastän full klängde månen ännu sig kvar över Uljeberg när jag tog min morgonpromenad. En sen sådan, för klockan var 08:21 läser jag på bildinformationen.

Bild: Jörgen Auer
Tio minuter senare tar jag en bild på soluppgången. Viby kyrka hälsar den välkommen. Ner i dag gick den för övrigt 15:48. Månen försvann lite tidigare, 09:43.
Mer i dag? Jag läste klart en bok, intressanta "Rena stenåldern" av Tom Carlsson. En bok om människor vid sjön Roxen under 10 000 år.
Sen började jag också på Modershymn, skriven av Thuva Steen, uppvuxen i Kolstad utanför Mjölby. Riktigt bra, säger jag om den debuten där Thuva skriver om relationen till sin mor.

Vad hinner man på en dag? Ja, inte så mycket mer. Inte när man som jag också löser korsord och sudoku i Corren - ja, och läser tidningen också så klart. Dessutom läste och löste jag Östgötatidningen, åkte och handlade, slängde lite sopor, gick längre promenad inne i Mantorp, tittade på nybyggena vid Riddarängen, stannade också en stund vid de markarbeten som dragit igång vid Riksvägen som förberedning inför nya bostäder.

Bild: Jörgen Auer
Markarbetena alldeles söder om och intill Riksvägen (bredvid gamla kakfabriken) är i full gång i Mantorp. Här ska det uppföras  nya bostäder.
Efter detta höll jag mig lugn. Åt mat, fikade, såg (ser) nåt, vad som helst) på tv. Och avslutar troligen med att läsa klart Thuva Steen.
Så dags lär det vara mitt i natten, eller snarare morgon. Så då dröjer det inte länge förrän jag läser och löser igen.


måndag 17 januari 2022

Prisat hopplandslag

Från Idrottsgalan på Svt1
Hopplandslaget prisades rejält på Idrottsgalan. Dels fick de tre OS-guldryttarna pris som årets lag (2021), dels mottog de sedan tidigare redan klara Bragdguldet. Men de fick också folkets pris, Jerringpriset, vilket kanske gladde Malin Baryard-johnsson, Henrik von Eckermann och Peder Fredricson allra mest.
Nej, förresten gladast var de nog när deras anhöriga från scenen grattade dem för bragdguldet, Fredricsons syster Anna höll tal, så även von Eckermanns pappa och Baryards son Alvar. Fint och lite annorlunda inslag. 16-årige Alvars var bäst. Han sa bland annat om sin mamma att han slår henne "i golf, tennis, paddel och skitgubbe, ganska enkelt, men i hästhoppning är du faktiskt ganska bra". 
I övrigt? Massa priser delades ut, bland dem till årets kvinnliga idrottare, Tove Alexandersson,  och årets manliga idrottare, Armand Duplantis.
Skridskovärldsmästaren Nils van der Poel fick pris för årets prestation, friidrottaren Maja Åskag som årets nykomling, diskustränaren Vesteinn Hafsteinsson blev årets ledare, paraskytten Philip Jönsson fick Sportspegelns pris.
Om jag som tv-tittare får dela ut ett pris så går det till Malin Baryard-Johnsson för hennes klänning. 
Världsklass där också.


söndag 16 januari 2022

Allt för Sverige

Ur Allt för Sverige
Äntligen var det dags för en ny säsong av favoritprogrammet Allt för Sverige igen. Och det var precis så bra som jag anade, nej visste efter alla tidigare nio säsonger. 
Programmet handlar om tio amerikaner med svenska anor bland sina släktled. De får tillbringa några veckor i Sverige och tävlar om att få träffa massor av släktingar i ett stort släktkalas. Men bara en av amerikanarna  kan vinna. En efter en ska deltagarna slås ut och tvingas lämna Sverige, som de älskar.
Textremsan på bilden från Värmland här ovan visar vad deltagaren med svenska namnet Jonathan Strand sa om sitt namn nu när han var i Sverige och mycket rörd fick ta del av och läsa om sina svenska anor.

Ur Allt för Sverige
Så här vackra bilder finns det gott om i Allt för Sverige som sänds i åtta avsnitt. Jag tror att det är mycket bildernas eller rättare sagt de vackra natursekvenserna som gör att också jag som tittare blir väldigt berörd. Det är så fint att jag vill gråta. Det, plus de uttrycksfulla deltagarna, förstås. Är det nåt amerikaner kan och har lärt sig i skolan så är det att prata och diskutera och att våga prata om känslor. Och släppa fram dem.
Söndagar blir heliga för mig åtta veckor framåt. Om jag inte tittar på play, förstås.
Direkt efter Allt för Sverige var det premiärdags för andra säsongen av norska serien Lykkelandet. Svinbra. Den ska jag också se alla avsnitt av. 


En bil från Salzgitter

Bild: Jörgen Auer
Nu kör vi igen, kanske man sa ombord på den här transportbilen för någon vecka sen. Fast på tyska. För AC Logistik GmbH hör hemma mitt i Tyskland, i staden Salzgitter i Niedersachsen. Bilden däremot är tagen i Sverige och de många strålkastarna i bakgrunden hör hemma på Mantorptravet.
Min bloggserie Transport på svenska vägar har funnits några år nu och jag har i korthet presenterat så där 150 transportföretag, svenska såväl som utländska. 
AC Logistik är ett ungt företag som startades så sent som 2018 och då i en källarlokal i Salzgitter, en stad i Niedersachsen, så där 8,5 mil sydöst om Hannover. Sedan dess har utvecklingen gått fort företaget förfogar i dag över 38 fordon. Man har 38 påhängsvagnar, 11 plattformsvagnar och 9 så kallade coil muldeau-påhängsvagnar. Det läser jag på hemsidan ac-logistik.eu där jag även får veta att bilarna kan lasta upp till 54 ton! 
På dnb.com sägs att AC Logistik GmbH har 14 anställda och att omsättningen ligger på 2,4 miljoner US-dollar. Tyvärr hittar jag inget räkenskapsår för de siffrorna och tror att företaget i dag har fler anställda och omsätter mer.
På hemsidan berättar AC Logistik att man har tre övergripande mål med sin verksamhet: nöjda kunder, nöjda medarbetare samt miljömedvetna åtgärder.

lördag 15 januari 2022

Jag gjorde min dag

Bild: Jörgen Auer
Vad gav den här dagen mig? Eller ska man kanske vända på frågan: vad gav jag den här dagen? Kanske gav jag inte så mycket, men en blombukett blev det och några leenden. Nej, jag köpte inte tulpaner, jo till mig själv, men det jag gav var rosor. Återkommer till dem.

Bild: Jörgen Auer
Frågan vad jag såg i dag vänder jag inte på utan säger att jag hann se lite av Linköpings pågående simhallsbygge. Det blir nog fint. Och blött. Dyrt, också.

Bild: Jörgen Auer
Det här blev ju ganska lyckat. Tre kulturella och omtyckta besöksmål (fyra med Stångån) på en och samma bild. Inne i konstverket Drömmarnas båge befinner sig Stångs magasin till vänster och i bildens mitt evenemangsarenan och hockeytemplet Saab arena.

 Bild: Jörgen Auer
Jag lade också märke till att GPS-en fungerar som den ska och att dess karta stämmer med verkligheten. För precis som kartan visade så var jag vid Linköpings resecentrum och kunde ta bilden vid ett kort stopp. På tal om stopp så var anledningen till mitt Linköpingsbesök att gästa Blomstertorget i Ullstämma. Och det för att äntligen (sista dagen) hämta den blomsterbukett som företaget Bilbörsen var snällt att presentkorta mig med sent i höstas bara för att jag hade köpt ny bil hos dem. Jag har sparat presentkortet tills i dag.

Bild: Jörgen Auer
Vilket passade väldigt bra just i dag då en granne till mig, Jakob Rosinski blev klar med sin läkarexamen i dag. Eller han firade den i alla fall i dag. Grattis! Som synes var det inte tulpaner, utan rosor man fick välja på. Jag valde gula. Mest för att de passar hemma hos mig.

Bild: Jörgen Auer
För så många rosor var det att det räckte till två vackra buketter. En behöll jag för mig själv och satte på matbordet i gula salongen. Ja, ja, vardagsrummet om det nu ska vara så noga. Jag köpte som sagt även tulpaner, två knippen, ett med gula och ett med rosa blommor. Det blir också fint. Även de gav jag till mig själv. Därtill köpte jag också med mig ett glas, jo då, visst, ett glas med ljuvligt doftande lavendelblommor i. Så, tack Jörgen, du gjorde min dag.

fredag 14 januari 2022

Livet är förunderligt

Bild: Jörgen Auer
Solen går ned. En dag är på väg mot kväll och jag är på väg hem efter en dag i Norrköping. 
Vad gjorde jag där? Jo, var på Vrinnevisjukhuset för att prata om en kommande operation. 
 
Bild: Jörgen Auer
Så förunderligt och föränderligt  livet kan vara. När man mår som bäst, eller i alla fall väldigt bra, så kan det visa sig att det bor en sjukdom i kroppen som kan hota ens hela tillvaro.

Bild: Jörgen Auer
Du gissar rätt. Jag har en tumör. Den sitter i tjocktarmen och ska givetvis tas bort. Vad som händer efter det vet jag ingenting om, men är efter samtal med läkare och sjuksköterska i dag fullt övertygad om att de kommer att göra allt de kan för att patienten ska överleva och dessutom ges  goda möjligheter till fortsatt välmående.
Jag tror att en operation blir av inom tre veckor.
Hur jag mår? Jo tack. Jag skulle gärna hänga med på fjällvandring i morn om jag fick en förfrågan.

torsdag 13 januari 2022

Himmel, vilken himmel!

Bild: Jörgen Auer
Åh, himmel! Eller är det kanske mera rätt att säga: åh, moln?
 
Bild: Jörgen Auer
Facebook svämmade nästan över av bilder på brinnande himlapällar. Svenska städer och byar stod i brand. Själv bor jag på en gård och valde en liten tur ut i naturen. Träd och himlar är inte dumt, det heller.

Bild: Jörgen Auer
Det kan se fantasifullt och märkligt ut också. En annan värld. Lite skrämmande. Men ändå vackert.

Bild: Jörgen Auer
Inte för att jag har varit i Afrika, men det är lite Afrikakänsla över den här bilden tycker jag. Jag tycker mig höra cikadorna spela och röt inte ett lejon höger utanför bild? Nej, det var en hund som skällde.

Bild: Jörgen Auer
Det var en sån där eftermiddag när det bara var att ta för sig av det fantastiska skådespel som erbjöds. Ute i naturen är det lätt att hålla avstånd, också. Särskilt som det inte fanns någon annan ute än jag.

Bild: Jörgen Auer
Stundtals kunde man nästan inbilla sig att det brann på riktigt. Eller att ett krig dragit förbi. Kvar stod bara resterna av ett kalt och brunnet träd och lämnade ett sorgset intryck efter sig.

Bild: Jörgen Auer
Men riktigt så ensamt var inte det kala trädet. Bara lite utanför i sin nakenhet. Sin sköna nakenhet.

Bild: Jörgen Auer
Och här är det också med. Dock i skymundan av en tallgren som valt ett annorlunda sätt att växa.

Bild: Jörgen Auer
Som sagt: fantasifullt, vackert och brinnande. Kanske bor det också en längtan i bilderna. Gör det inte det i de flesta bilder?

Bild: Jörgen Auer
En brinnande längtan. Efter vad? Liv, tror jag. Upplevelser. Små som stora. Skönhet. Njutning.