Bild: Jörgen Auer
Jag minns det som i går. Att jag tog den här bilden på morgonen den 16 mars i år.
Men det minns jag bara för att det står datum på bildinformationen. Något annat som hände den dagen minns jag inte.
Förutom trädet.
Så ståtligt och mystiskt stod det där och talade till mig från arla morgonstund. Det är dags att gå upp, Jörgen, manade det mig.
Och jag gick upp.
Sen talade vi med varandra hela dagen. Jag har mina problem, sa jag. Ja, och jag har mina, sa min nya vän utan att för den skull gå in på arten av problem.
I gengäld fick det höra hela min historia när jag lättade mitt hjärta och berättade om dumheter jag haft för mig, om goda ting jag gjort, om kärlekar och sorger, om
glädje och besvikelse, om ditt och datt.Efter dessa erkännanden och sanningar omfamnade jag trädet och sa att det var skönt få prata allvar med en vän.
Det knakade i grenar och kvistar till svar. Jag tolkade det som att jag var förstådd och gick in.
Tror jag.
Vad tror du?
