Himmelsby blir riktigt stort

 Bild: Jörgen Auer

Ja, det syns väl var jag har varit i dag?

 Bild: Jörgen Auer

 Madeleine Hearthly tog mycket vänligt emot mig och lotsade mig runt för att visa den stora nybyggnation som är i full gång med beräknad invigning någon gång i november.

 Bild: Jörgen Auer

 Så här nära damernas omklädningsrum kommer jag nog inte mer. Men så här ser det i alla fall ut där inne för er som undrar.

Bild: Jörgen Auer

 Och så här ser hela den 800 kvadratmeter stora tillbyggnaden av Himmelsby gårdshotell ut i nuläget. Där det är förbommat på andra våningen nu kommer sedan att bli en balkong och innanför den stora panoramafönster i en enorm konferenslokal.

I morgon kan man läsa mer om Himmelsby i Corren samt på Corren.se.

En kväll för Costa Rica

Bild: Jörgen Auer

Fan, så mycket trevligare det är när solen skiner! Min första semesterperiod i år är över och mest har det ju varit regn. I alla fall sista veckan. Visst har jag sett solen, åtminstone skymtat den. Se på bilden bara. Vad har jag gjort på semestern då? Ingenting. Jo, sett på VM-fotboll.

Och så har jag ju äntligen fått tummen ur och börjat göra en altan på landet. Samt rensat i rabatter hemma i Mantorp - men jag har mycket kvar där. Och den där altanen får jag väl ge några kvällar framöver. När jag har tid. Om jag får tid. Om jag inte ser på VM, förstås. Det ska jag göra alldeles strax. Om tio minuter ska jag sätta mig och hålla tummarna för överraskningen Costa Rica i åttondelsfinalen mot Grekland. Samt önska lite sol till i morgon.

Gap eller tand, det är frågan

 Bild: Jörgen Auer

Tog en tidig Mantorpspromenad innan regnet kom, eller mellan regnskurarna är kanske rättare att säga. Såg att området vid Gamla Idrottsparken fått tillökning av åtminstone tre hus sedan jag senast gick här. Kul.

 Bild: Jörgen Auer

Såg också att byggnationen på Östra Olofstorp fortsätter. Men de hus som byggs nu måste väl ändå vara de sista där. Eller? Fast inte mig emot om Mantorp växer ihop med Sjögestad. 

 Bild: Jörgen Auer

Längs gång- och cykelvägen bort mot Mobilia, eller depot Mantorp som köpcentret bytt namn till stod som vanligt några hästar tillhörande Mantorptravet och gjorde ingenting. Ingenting mer än tuggade och lyssnade. Vem kan det vara som kommer? Är det han med kameran igen?

 Bild: Jörgen Auer

Visst var det. Och han lade förstås märke till den vackra veteåkern (eller är det korn? - jag lär mig aldrig). Samt förstås till Kerstin Lönnerhed som var ute på morgonpromenad, hon också. Hej, hej, sa vi. Ungefär.

Bild: Jörgen Auer

Jag tog återvägen genom Mantorptravet. Mötte tränaren Micael Stjernström och pratade med honom en stund. Han sa sig vara lite bekymrad över travets dåliga siffror och hoppas på bättre tider. Vi kanske borde strejka för att det ska hända nåt, sa han.

 Bild: Jörgen Auer

Mötte så en häst som inte ville visa sig oklädd. Men den ville gärna komma fram och hälsa. Hej, du, sa jag. Den svarade egentligen inte, men nickade och stirrade djupsinnigt och undrande tillbaka. Du är allt bra söt, sa jag. Hästen sa fortfarande ingenting, men nog tyckte jag mig se en blinkning.

Bild: Jörgen Auer

Kameran åkte ner från axeln när jag kom förbi de här blommorna. Ah, lejongap, tänkte jag och fotade på en stund. Hemkommen tyckte jag det var bäst att läsa lite om blomman och fann att det ju naturligtvis inte var vad jag trodde utan kärringtand. Om den kan man läsa mer på Den virtuella floran. Men hur kunde jag blanda ihop blommorna? Jo, ett minne slog mig direkt. För länge sen, när jag var bara ett barn erinrar jag mig att min mamma vid en promenad berättade om blommor vi passerade. Eller om jag frågade vad de hette. Så var det nog. Jag frågade. Hon svarade: de där heter lejongap och det där är kärringtand.

Gap eller tand, tand eller gap. Det är frågan.

En dag för kejsarkrona

 Bild: Jörgen Auer

Uschaan. Vädret i dag påminner om samma dag förra året. Därför kan jag lika gärna visa två bilder från 2013-06-27. Staviken i Drögen låg grå och liksom blötare än vanligt. Man höll sig inomhus.

 Bild: Jörgen Auer

Men den som vågade sig ut och hade ärende där, för att pinka till exempel. Ja, den kunde lägga märke till hur somliga växter (alla?) verkade trivas i regnet. Som den här kejsarkronan (Fritillaria imperialis) som  stank mer än vanligt. I Holland kallas för övrigt kejsarkronan för stinkande liljan. Och det finns de som brukar säga att blomman stinker som en räv (dock låter den höns vara i fred).

Att den här liljeväxten heter just kejsarkrona beror antagligen på att den är lång och ståtlig, så där en meter hög. Enligt Virtuella floran kommer artnamnet imperialis av latinets imperator (kejsare), vilket syftar på blomkalkens kronlika form. Att ta reda på sådan information är sånt man kan syssla med regniga dagar. Eller blogga.

Apropå kejsare och krona kan man ju fundera lite över dagens "STORA" nyhet. Den har visserligen inte så mycket med kejsare att göra. Och inte med krona, heller. Men ändå. Kungligheter är ju nästan som kejserligheter. Och prins Carl Philip känner sig kanske som något av kejsare i dag när han och Sofia Hellqvist har förlovat sig. Giftermål planeras ske sommaren 2015.
Vad ska man tycka om det? Tja, att två unga människor vill gifta sig är väl bara roligt? Så, grattis och har ni vägarna förbi Mantorp någon gång så titta in, Calle. Eller kom du, Sofia, om Calle kanske hellre hålls borta på motorbanan. Vi är snälla människor och har till och med några bilder på Calles syster Victoria att visa och ett par roliga anekdoter om mina möten med familjen att berätta till fikat.

Finns finare byggare än spindeln?

Bild: Jörgen Auer

Jag står inför ett altanbygge på landet och undrar: klarar jag det verkligen det här? Och det är då som jag får syn på den här spindelväven. Troligen tillverkat av en hjulspindel. Om en liten spindel kan bygga så här tunt till och fint till synes rätt ut i luften bara, ja men då ska väl jag kunna bygga en klumpig altan? Ett trädäck som så många andra, snillen som halvidioter lyckats få ihop är väl ingenting mot ett sådant mästerverk som spindelns nät. En fantastisk byggnation gjort utan hjälp av singel, trallvirke, såg, skruvar, skruvdragare, vattenpass, måttstock och penna. Å andra sidan har ju spindlarna åtta ben och kan kliva omkring lite hur som helst. Själv snavar jag titt som tätt på reglar och trillar på ivägenliggande trall. Jaja, nån gång blir det säkert färdigt.

I dag? Hämtade och köpte singel i Hulje i sällskap av sonen Martin, åkte till landet, åkte till Kisa och åt sen lunch samt köpte trallvirke i Kisa. Fick dessutom bra information och hjälp av Allert Järn & Bygg. Tack.

 

Barnvakt i Östra Harg

 Bild: Jörgen Auer

Prästkragar i Östra Harg i dag. Jag såg dem när jag var barnvakt åt kära släktingar.

 Bild: Jörgen Auer

Efter en något tveksam start skrattade Theo gott och ville leka mer. Gärna busa. 

 Bild: Jörgen Auer

Och det vill man ju själv. Men också sitta ner en stund och bara vila.

Bild: Jörgen Auer

Fast då har man glömt att Ella är i närheten. Hon vill inte vila. Helst ska det vara full fart hela tiden. Och fika. Med glass. Och saft med is i. Kex med smultronsmak. Och sen upp på trampolinen eller vad det heter, cykla, springa, jaga, smyga, dansa, studsa, helst allt på en gång. Att det ens går att ta en så här lugn bild på henne gör mig stolt.  

Sen kom barnens föräldrar hem och då tog det roliga slut. Då fick jag åka hem för att ta hand om trädgården i stället. Jobbigt.

Lots till elektriciteten

 Bild: Jörgen Auer

Det är inte ofta, men då och då händer det. Man får hjälp av lots för att ta sig fram. I dag hände det mig mellan Ulrika och Kisa. Jag kom fram.

 Bild: Jörgen Auer

Efter några timmar i Kisa var det dags att åka tillbaka. Men då valde vi en annan väg, en omväg förbi Pinnarp och Övre Föllingen. Bad i Pinnarp? Nej, där får ju bara campinggäster bada.

 Bild: Jörgen Auer

Svängde av mot Mjölsefall och passerade den gamla gården med anor från 1500-talet.

 Bild: Jörgen Auer

Åkte till Bäckhult en sväng när vi ändå var i närheten. Såg elektrifieringen nå även hit, 100 år senare än övriga Sverige.

 Bild: Jörgen Auer

 

 Fantastiskt!

Bild: Jörgen Auer

Tänka sig. Elektricitet i Bäckhult. Sicka tider en lever i.

Hos Julia i Lycketorp

 Bild: Jörgen Auer

I dagens Corren presenteras hoppryttaren Julia Johansson från Lycketorp utanför Mjölby. En duktig ryttare som kvalat in till SM.

 Bild: Jörgen Auer

Dessutom har Julia, 23 i dagarna, kvalat in inte mindre än fyra unghästar till Falsterboveckan. Här är hon hemma på ridbanan i Lycketorp med Clara-Bella, 5.

Bild: Jörgen Auer

Jag önskar Julia lycka till och hoppas att hon och Clara-Bella förstår varandra för lång tid framöver. I SM i Falun den här veckan rider Julia inte sin egen häst, utan rider Linda Ekströms Rossini. Men det samarbetet har fungerat mycket väl så här långt. Vad ekipaget kan göra i SM återstår att se.

Och hur det än går så kommer det många fler SM senare, Julia.

Lite som i Karlfeldts Fäderna

Bild: Jörgen Auer

Lyfte på några stenplattor i Mantorpsträdgården. De har legat där ett antal år intill en vildvuxen "dunge" av syren. Under plattorna är rena ormboet. Och vid en titt i virtuella floran läser jag: skjuter rikligt med rotskott. Jo tack. Jag har ryckt och ryckt några timmar nu och känner mig lite sönderryckt.

Apropå ryckt: Hur var det nu han skrev, Karlfeldt? I dikten Fäderna?

"Mina fäder, jag ser er i drömmarnas stund,

och min själ blir beklämd och vek.

Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,

halvt nödd, halvt villig er sak jag svek."

Fast det rycket handlar inte om syrener utan om att diktaren svek fädernas tradition att ta hand om jord och djur i mångårig kamp på torftiga åkrar för familjens väl och ve och ävenså andra föregångares hårda och slitsamma arbete i mörka, kalla och fuktiga gruvschakt. Och lite så kan jag känna också. När jag släktforskat har ju de flesta varit fattiga torpare, eller möjligen bönder och gruvarbetare (ja, några präster finns också). Några har varit soldater. Enstaka blev något annat.

Det blev ingen torpare av mig. Men när jag sliter och kämpar i trädgården och rycker och gräver bland syrenernas rikliga rotskott, ja då trivs jag faktiskt. Känner mig nästan hemma och försöker förstå hur fäderna kände och tänkte.

Nu du rotjävel, nu ska du få. Här har du, och där, och här, och där, och här. Ha! Där fick du. 

En söndag på landet

 Bild: Jörgen Auer

Har slitit hela dan med en altan. Snart klart, helt uppenbart. 

 Bild: Jörgen Auer

Men jag hann också se att ängen snart har blommat över.

 Bild: Jörgen Auer

Fast ännu röd och grann står denna klöver.

Bild: Jörgen Auer

Och skiraste hagtornsfjäril vit, så tunn och skör, naturligtvis till sommaren hör.

Några ord om midsommardagen

 Bild: Jörgen Auer

Gick en mil i dag. Då passade en milsten bra.

 Bild: Jörgen Auer

Vallmo, vackra mö. Du lever i lycksalighetens ö.

 Bild: Jörgen Auer

Och se så blåklinten stoltserar i sin blånad i juni månad.

 Bild: Jörgen Auer

Under dunkla skyar diagonalar en gammal allé allen.

 Bild: Jörgen Auer

Och en nyponros växer så fin på sin gren.

 Bild: Jörgen Auer

Över Svartån ligger en bro. Vad kan man se från den, måntro?  

 Bild: Jörgen Auer

Midsommardagen började dyster, men solen kom så yster.

 Bild: Jörgen Auer

Och solen följde vägen, eller om det var molnen som var ivägen.

 Bild: Jörgen Auer

På åkern böljar vallmon i skiraste sommarklänning

Bild: Jörgen Auer

Ja, hela Sverige dansar i midsommarkänning.

Från Mjölby till tysk huvudroll

 Bild: Jörgen Auer

Gjort i dag, då? Midsommarafton? Ja, vi tyckte det var för kallt för att åka till landet och höll oss hemma. Men åkte en sväng till Mjölby hembygdsgård där det var tjockt av folk. Ett par tusen gissningsvis.

 Bild: Jörgen Auer

Att titta på dansen kring stången var inget för oss. Och inga barnbarn hade vi som var med, heller. Vi nöjde oss med en snabb titt på allt folk.

 Bild: Jörgen Auer

Och kastade oss i stället in i hembygdsmuseet. Riktigt bra, måste jag säga. Fint.

 Bild: Jörgen Auer

Väldigt mycket finns det att se där.

 Bild: Jörgen Auer

Och man kan som jag leka bröllopsfotograf.

Bild från SvT

Sen åkte vi hem till Mantorp och såg hur Costa Rica tog sig åttondelsfinal i VM via andra raka segern i gruppspelet. Och det var ingen seger vilken som helst. Costa Rica besegrade välförtjänt Italien med 1-0 efter snyggt nickmål av Ruiz. Snacka om skräll. Det tyckte tydligen costaricanerna själva och la sig ner och grät av lycka. Grattis.

Mer? Ja, mat, fika, whisky, Frankrike vann klart mot Schweiz med 5-2, jag bloggade. Snart börjar Ecuador-Honduras, men den matchen hoppar jag över. Tror att jag sen ska se en Inga Lindströmfilm i stället. Fungerar på att söka mig en roll där. Ja, ja, natürlich kan ich deutsch sprechen. Vielleicht gibt man mir ein kopfrolle. Hauptrolle, meine ich. Hauptrolle.

Glad midsommar!

Bild: Jörgen Auer