Många ville åka i mc-kortegen

 Bild: Jörgen Auer

 Den traditionella mc-kortegen från Linköping till Skänninge på Valborgsmässoafton  hade väl fler deltagare än tidigare? I alla fall kändes det så¨när jag åsåg kortegen på Malmslättsvägen. Om det brukar vara kring 500 så gissar jag att det var 600 i år.

 Bild: Jörgen Auer

Dessutom tyckte jag att många åkte bra mycket fortare än de brukar göra - dock inte de på bilden. Och det var ganska långt mellan ekipagen förbi Gamla Linköping, varav följde att kortegen inte såg lika mäktig ut som tidigare år. 

 Bild: Jörgen Auer

Men det kanske bara var där jag stod som det kändes så och jag kanske är ensam om funderingen.

 Bild: Jörgen Auer

Hur som helst med den saken. Jag tycker det är en ganska trevlig tradition. Inte bara för dem som åker, utan även för oss som tittar på. Det här var första gången jag såg kortegen på Malmslättsvägen. Bättre plats har jag haft. Nästa år får det nog bli inne i centrala Linköping, eller som tidigare någonstans mellan Mantorp och Skänninge eller i Sjögestad. Det blir roligare bilder där.

Bild: Jörgen Auer

På tal om bild. Den här duger bra, tycker jag. Tagen i kväll på hemväg från Linköping via gamla riksettan. Strax efter Sjögestad motell på höger sida. Vid Högstorp, där dessa raka björkar bildar ridå. På riktigt anser jag att de träden och den nedåtgående solen gjorde min dag. Ja, och tvååriga barnbarnet Stina Boel också, förstås. Även hon tittade på mc-kortegen, men sa inte så mycket om den.Ska bli spännande att höra i morgon vad hon kommer ihåg om motorcyklarna. Eller såg hon något annat?

Önerud frälste HV

Från TV 4

Simon Önerud heter spelaren som frälste HV 71 i ishockeyns SM-final genom att göra mål i förlängningen i sjunde och avgörande match och därmed ge sitt lag och sig själv SM-guld.
Grattis, säger jag till Jönköpingsfödde Simon Önerud och till HV. Finalmotståndaren Brynäs har gjort en kanonfin säsong som så när höll ända in i kaklet.

Nästa säsong vinner Brynäs. Eller Skellefteå. Kanske Linköping, Färjestad eller Växjö. Och pass upp för Djurgården. Och för Malmö.

Ja, och HV, förstås.

Värst vad det lutar mot oss

 

 Bild: Jörgen Auer

 Nu ser jag vartåt det lutar. Mot oss (en form av vi och vår).

 Bild: Jörgen Auer

 Det lutar mot att det äntligen blir nåt gjort åt asfaltseländet på grönområdet utanför Vasa förskola i Mantorp. För tjugofem år sen hade vi en fungerande tennisbana här, och skridskobana på vintern. Vad ska det bli nu?

 Bild: Jörgen Auer

Det lutar mot vår också. Även om tallarna står raka och det har blåst i hela april. Maj är inte långt borta. Men först en isande kylig Valborg, förstås. Så har det alltid varit, känns det som. Eller är det äntligen dags för en varm helg? Fan tro´t.

Bild: Selfie

Även jag lutar mot vår - vår trappa. Hemma hos oss.

Visst ja, veckans Mera

 Ur Mera Linköping 25 april

Har ju alldeles glömt bort att jag presenterar en "ny" gata i veckans NTM-bilagor Mera Linköping (Corren) och Mera Norrköping (NT). Men det är lätt att glömma när man inte har tillgång till pappersbilagorna som endast delas ut i de två kommunerna. Vi som inte bor där får ingen. Suck. Därför har jag fått fota av min dataskärm, men ska försöka lägga in en "riktig" bild när jag får tag på Mera.

 Ur Mera Linköping 25 april

Hur som helst var det skoj att träffa förre Corren-medarbetaren Kjell-Åke Johansson på Skolgatan i Linköping där han var för att köpa en tårta på Lanemos som ligger precis bakom tårtan på bilen.

Ur Mera Linköping 25 april

Från en tårta till en annan - här symboliserat av semmelbullar - är inte steget så långt. I samma nummer av Mera Linköping har jag även varit och hälsat på hos Borgs bageri & konditori på Videgatan. Bagaren Håkan Roth och hans hustru Kristine tog sig tid att prata lite. Håkan fick också bli fotograf en stund.

Bild: Håkan Roth

Och fikat smakade riktigt gott. Kaffe och semla.

Trångt på Norsholmsbron

Bild: Jörgen Auer

I dag, liksom i går väl? var det lite trångt på Norsholmsbron eftersom det ena körfältet i södergående riktning var avstängt för någon form av reparation. Det betydde naturligtvis att det bara fanns ett körfält öppet åt det hållet och därmed bromsades det in och alla fick ta det lite lugnare. Till och med de som prompt skulle om och låg i omkörningsfil hela vägen fram till bron och sen ville tränga sig in i det led som redan fanns.

En bilförare som ligger så och bara vill om alla, har en sådan inte ögon att se med? Är det svårt att förstå att vi som redan befinner oss i inre körfältet ligger i kö? Det syns väl för helvete! Alltså lägger man sig sist i den kö som redan är. När man kommit förbi det avstängda vägstycket, ja då trampar man gasen i botten och kör om. Så gör en duktig bilförare.

Tog en tur till Väderstad

 Bild: Jörgen Auer

Nej, vädret var verkligen inget vidare under tisdagen. Men måste man ut och åka, så måste man.

 Bild: Jörgen Auer

Blött var det, och snö här och var i Sverige. Grått var det också. Men fint ändå på nåt lustigt vis.

Bild: Jörgen Auer

Hit åkte jag. Väderstad. För att köpa bröd. Och för ett reportage. Vem jag mötte - eller vilka - och ska skriva om vill jag återkomma till här i bloggen. Jag kan säga så mycket att det inte har någonting med hästarna här ovan att göra. Inte med några hästar, även om intervjupersonen red en del som ung.

I morgon bär det av till Norrköping.Snöar det då, också, månne?

Möte med Josefin Krönfeldt

 Bild: Jörgen Auer

Det här är dressyrryttaren Josefine Krönfeldt, 26. Hon presenteras i dagens Ryktbart i Corren. Jag mötte henne i lördags på Stall Assedun i Rappestad där hon har sina hästar. Josse bjöd på kaffe och hennes pappa Benny dök upp med kaffebröd innan han for iväg lika hastigt som han kom.

 Ur Corren i dag

Jag var väl ungefär en och en halv timme på Assedun och så här presenterades reportaget på tidningens sportsidor. Ser bra ut, tycker jag även om bilderna är aningen mörka.

Ur Corren i dag

Den här bilden på Josse och Dottie blev lite ljusare och fick ju dessutom äran att pryda förstasidan på del B.

Om Josefine kan jag berätta, om du inte orkar eller inte kan läsa artikeln, att hon vann SM-silver i Young riderklassen 2011 med hästen Poet 996. En häst som hon inte ägde och där hon och ägaren hade olika uppfattningar om tränings- och tävlingsupplägget, varpå samarbetet sprack.

Sedan dess har den landslagsmeriterade Vikingstadstjejen stretat på med andra hästar, inte minst storvuxna Miró som hon också har nått framskjutna placeringar med. 

Även Xanadoo Vena (Dottie) är på gång och ska startas i klassen Intermediaire i sommar. Dessutom finns en tredje häst, Blu Day Diar som ska startas i medelsvår klass i år. Josse har också en unghäst, tvååriga Memento Vivere (latin för kom ihåg att leva) som ska komma igång med träning i sommar.

Men: ridsport är en dyr sport och Josefine som arbetar heltid som personlig assistent säger att hon troligen snart måste sälja en av hästarna. Vilken det blir är inte bestämt. 

Rubriken om att hon inte vill leva i en lastbil kommer sig av hon inte vill leva som många av toppryttarna gör: rida tio olika hästar om dan och till varje helg vara på väg i lastbil till tävling efter tävling. 

Josefine säger: "Jag vill hellre ha ett fåtal hästar som jag känner väl och mycket för. Hästarna får inte bara vara ett jobb, utan som det roligaste jag vet. Dessutom uppskattar jag att vara hemma med min pojkvän och vill träffa vänner och min familj, vill vara nära mina brorsbarn".

En förståndig kvinna, Josefine Krönfeldt.

Josefine och Dottie på Ryktbart

Bild: Jörgen Auer

I morgondagens Corren presenteras 26-åriga Josefine Krönfeldt på Correns sida Ryktbart, "min" reportageserie om ridsport som nu är inne på sjätte året. Josefin tävlar i dressyr, bland annat med 11-åriga Xanadoo Vena (Dottie). Jag mötte ekipaget och en häst till, Blue Day Diar, i lördags på Stall Assedun i Rappestad. Jo då, Josefine tävlar för Rappestad.

Är det ens samma svan?

Bild: Jörgen Auer

Hade några minuter över nu på morgonen när jag var chaufför vid ett sjukhusbesök och åkte därför till Smedstad dammar på nytt. Träffade svanhanen som konstigt nog inte kände igen mig. Ändå är det ju bara två dar sen vi senast sågs. Jag känner ju igen honom. 

Eller gör jag inte? Är jag verkligen säker på att det är samma svan som senast? Tänk om hans maka som ligger i boet bytt ut honom mot en ny? Fast så gör väl inte djur? Jag kan ju inte heller vara hundra säker på att det är samma hona i boet. Är det ens en hona? Är min hane i själva verket en hona? Och den i boet en hane? Jag har inte lärt mig att se skillnad. 

Skit samma. De får vara vad de vill  och som de vill. Svanar är det i alla fall. Knölsvanar.

I en annan dimension

 Bild: Jörgen Auer

Så underligt det såg ut. Det var början på min dag, ja efter morgonpromenad, frukost, tidningsläsning och förmiddagsfika och sånt. Men sen, vid lunchtid, tog jag bilen och åkte iväg på jobb. Då var det plötsligt som om någon varit framme och målat en rektangel under E 4! Eller en datorskärm/teve jag snart skulle bli tvungen pressa mig igenom. Gå in i en annan dimension. Som tur är var jag ensam på vägen och kunde stanna till och ta en bild.

 Bild: Jörgen Auer

På andra sidan besökte jag en ryttare i ett stall. En väldigt trevlig bekantskap som jag inte har pratat med på flera år. 2011 vet jag att vi träffades senast - och det är ju ett tag sedan. På tisdag är det meningen att ett reportage om ryttaren ska komma i Correns ridsportserie Ryktbart. Kanske går det även i NT och MVT.

 Bild: Jörgen Auer

Några timmar senare blev det riktigt tråkigt och oväder i ännu en dimension. Det blåste iskalla vindar och med dem kom hagelbyar. Skönt att då kunna få skydd inomhus.

Bild: Jörgen Auer

För vi befann oss då i underbara kulturreservatet Öna, nära Haraldsbo och Stensjön. Och solen lekte tittut med oss och bytte av hagel och rusk så vi blev glada igen. Dock inte tillräckligt varma för att stanna kvar längre. Vi åkte hem. Men kommer tillbaka en annan gång. När det är varmare.

Vid Smedstads dammar

 

 Bild: Jörgen Auer

Den här knölsvanen var väldigt nyfiken i dag, eller kanske mera vaksam på att jag och andra inte kom för nära svanboet i bakgrunden. Platsen är Smedstads dammar i Linköping, dagens utflyktsmål.

 Bild: Jörgen Auer

Trots hård blåst var det skönt att gå runt i området och titta på fåglar. En sothöna stod och tittade sig omkring, kanske såg den något att äta. När jag försökte närma mig, la den ut och seglade iväg.

 Bild: Jörgen Auer

Det gjorde inte den här hägern som till en början verkade orädd. Är den tam, tänkte jag och tog ett försiktigt steg till mot den.

 Bild: Jörgen Auer

Flax, sa det och så lyfte den stora fågeln och såg ut att hoppa iväg. Men den kom upp och gjorde en vid sväng över dammarna innan den försvann mot Vidingsjö till.

 Bild: Jörgen Auer

Strax därpå lyfte en knipa som verkade vara på väg mot Lambohovshållet. Vallastaden, kanske? Jag såg även några storskrakar och några änder.

 Bild: Jörgen Auer

Sedan gick jag till Smedstad ridsportcenter alldeles i närheten (fem minuter) och tittade på hästarna. De här två hade visst fattat tycke för varandra. Själv har jag tycke för kaffe och gick in till Malin och Maja och tiggde till mig en kopp. Tack.

Bild: Jörgen Auer

Sen gick jag tillbaka samma väg jag kom. Förbi dammarna och till den lilla parkeringen och tänkte på hur otroligt nära Linköpingsborna har hit och till Tinnerö eklandskap. Det är inte en kilometer ens bort till Coop och södra Ekkällan. En informationsskylt vid entrén från Haningeleden berättar att dammarna har anlagts för att rena vattnet i Smedstadbäcken och för att jämna ut vattenflödet i bäcken. Ett mycket trevligt utflyktsmål. Bodde jag i närheten skulle jag antagligen gå hit varje dag.

Dagens trånga Linköpingsbild

Bild: Jörgen Auer

Ännu en bild av Linköping. Trångt högst upp på Storgatan när bara två körfält används under pågående arbete på de övriga två. Nu mellan Östgötagatan och Djurgårdsgatan och veckans arbete gäller om jag förstått saken rätt dagvattenledningar. Nästa vecka fortsätter det arbetet samt utförs även ledningsarbeten för fjärrvärmen vid Barnhemsgatan, enligt stadsplanekontoret och linkoping.se. Faktum är att det kommer att vara fortsatt trångt förbi P-huset Akilles under hela året. Allt för att trafiksituationen så småningom ska bli bättre.

Även P-huset berörs. I maj börjar arbetet med att bygga på två våningar på Akilles.

 Under 2018 får P-huset en smal huskropp för, som det heter, centrumändamål, på fasaden mot Storgatan.
Om man kan bör man alltså under byggnationen ta en annan väg in i Linköping.
 

Snygg grillplats i skogen

Bild: Jörgen Auer

I dag såg jag den nya och fina lägerplatsen i Klämmanskogen i Mantorp. Så fint du har gjort, Micke Lindmark. Och tänk så många förskolebarn och andra som kommer att nyttja den här platsen. Snyggt och prydligt är det också. Så pass att jag blev lite arg på mig själv för att inte ha grillkorv med mig. Det får bli en annan gång.

Uppe med solen i morse

Bild: Jörgen Auer

Tidigt i morse, före klockan sex, gick jag ut på promenad. Bara för att jag kände för det. Det var klart, men kallt och som vanligt blåste det på slätten. Men solen var på väg upp. Först sakta men säkert bakom Mantorptravet och några minuter senare lät din sina strålar leta sig in i Veta kyrka. Lagom som jag kom. Klart att jag stannade då när solen ropade på mig. 

Se, ropade den. Och jag såg. Genom kyrkfönstren såg jag solen och jag tänkte på att korset utanför fönstret var vänt åt fel håll. Men hovrättskommissarie Lars Stenmark har varit död länge, 1855, och bryr sig nog inte så mycket om morgonsolen. Inte korset, heller, tror jag och är ganska säker på att om jag hade stått där så hade jag varit nöjd med att ha kvällssol i stället.

 

 Bild: Jörgen Auer

Och vid travet, ja då såg det bland annat ut så här. Ganska fint. Nu är frågan om jag orkar upp så tidigt även i morgon bitti? Till vilken nytta i så fall? Tja, man har någon timme mer på sig att utforska en dag.

En sol går ner och hus byggs upp

 

 Bild: Jörgen Auer

Rykande het bild? Inte alls. Den är gammal. Från i går kväll. Men den får vara med här eftersom dagens bilder från Linköping är så tråkiga. Och den här är inte ens från Linköping, utan från Mantorp.

 Bild: Jörgen Auer

 Den här tråkiga bilden är däremot tagen i dag och rykande aktuell. Den tog jag i på Nygårdsvägen i Skäggetorp, där man bygger en ny förskola, Grönfinken, i två våningar. Byggherre är Lejonfastigheter och Wilzéns Byggtjänst hanterar totalentreprenaden. 1 500 kvm förskola blir det.

Bild: Jörgen Auer

Här byggs det också. På Correns gård i centrala Linköping där Correns ägare, mediekoncernen NTM bygger 55 lägenheter i kvarteret Badhuset. Det blir 27 hyresrätter samt 28 företagslägenheter som byggs och fastigheten beräknas vara inflyttningsklar sommaren 2019. Man kanske borde ställa sig i bostadskön?

Dagens gamla Linköpingsbilder

 Bild: Jörgen Auer

Bara för att det är så kallt tänker jag framåt mot sommaren. Och bakåt till andra somrar. Lägger därför in två bilder från 25 juni. Den första som visar delar av Linköpings vackra sporthall togs 2015. Sporthallen som för övrigt fyllde 60 förra året.

Bild: Jörgen Auer

Den andra togs samma dag, 25 juni, men året därpå: 2016 och är tagen vid Drottningrondellen, visandes David Wretlings bronsskulptur Nya vingar från 1950. Till höger om de nya vingarna syns Drottningtornet.

De här två bilderna får bli dagens Linköpingsbilder.

En Auertimme i Fornåsa

 Bild: Jörgen Auer

Ikea blev det inte i dag, men väl Antikea, Nostalgistallet på Hycklinge gård i Fornåsa. Vårt första besök där.

 Bild: Jörgen Auer

Intressant? Beror naturligtvis på vad man är ute efter. Vi var bara där för att titta, men Inger kunde inte hålla sig utan köpte en dockvagga samt några vykort. Vaggan kan man ha blommor i, menade hon. Jaha, sa jag och fortsatte frysa om fingrarna - för det var riktigt kallt i ladan. Men lite fångades jag allt av annandagsljuset som letade sig in i fönstren.

Bild: Jörgen Auer

Även den här ovanliga gunghästen fångade mitt öga. Jag kan inte påminna mig att jag har sett en sådan tidigare. Kul tingest, om än med rostiga fjädrar och ställningsben. Köp blev det dock inte.

 Bild: Jörgen Auer

I bilen var det gott och varmt. Men länge satt vi inte i den. I stället åkte vi de 400 meterna till Fornåsa kyrka. Där har vi aldrig varit, sa vi. Det kan ju vara trevligt att se en kyrkogård.

Bild: Jörgen Auer 

På svenska kyrkans web-sida läser jag att kyrkan uppfördes på 1100-talet i romansk stil. Hundra, möjligen 200 år senare förlängdes långhuset och på 1400-talet slogs takvalven. Kyrktornet byggdes 1900-1901 och ersatte en tidigare klockstapel.

 Bild: Jörgen Auer

På kyrkogården står i det nordvästra hörnet den här gravstenen över Carl Gustaf Westell. Född 1818, död 1886. En mycket intressant man visar det sig vid en sökning. Någonstans i mitt bakhuvud fanns tanken att jag har läst om honom tidigare, kanske i en tidningsartikel, mycket för att jag kommer ihåg det där med det märkliga extra s-et i arstisten.

Kulturarv Östergötland och Magdalena Andersson berättar mycket utförligt om den dövstumme Westell som med tiden blir en driven tecknare och dekorationsmålare, förgyllare. Arstisten  från Fornåsa dekorerade predikstolar, altartavlor och dopfuntar i många östgötska kyrkor, han tillverkade möbler, gjorde fodral till klockor. Han var en riktig allkonstnär.

Bild: Jörgen Auer

Vän av ordning undrar naturligtvis vad det står i Uppenbarelseboken 14:13 och det kan jag tala om eftersom jag har tittat efter. Det står: Och jag hörde en röst från himlen som sa: ”Skriv ner detta: lyckliga är de som från och med nu dör medan de troget följer Herren Jesus! Ja, säger Guds Ande, de ska få vila från sitt lidande, för deras goda gärningar följer dem!” 

Där ser man vad man kan hitta i Fornåsa. Och då var vi ju ändå inte och hälsade på hos Runar i Östergötlands största loppis - Loppis i Fornåsa på Kvarngatan. Där brukar jag hitta böcker.