Besök i då och nu

Bild: Martin Auer

Under lördagen färdades jag mellan då och nu under några timmar. Det gör man ju nästan alltid eftersom tanken gärna flyger i minnenas luftrum. Men den här dagen ville min son Martin verkligen ta sig till pappas fotspår i Norrköping.

Så vi började i Bjärby i Styrstad där jag bodde som nyfödd och något år framåt. Jag har inga minnen av den tiden, men har sett foton därifrån. Från Bjärby är det bara halvannan kilometer till granngården Bjälbrunna (bilden) dit familjen Auer flyttade sedan och varifrån jag minns stallbyggnader och enstaka händelser.

Bild: Jörgen Auer

1954 flyttade vi till då nybyggda bostadsområdet Ljura. Fyra rum och kök. 

Bild: Jörgen Auer

Här bodde vi. Albrektsvägen 27c om jag minns rätt. Sista uppgången före Ljuraskolan. Senare ändrades numreringrn till 39. Där bodde vi ända fram till 1972, tror jag.

Martin och jag promenerade en halvtimme på Ljura. Så litet området kändes nu. Och det som var så stort då. 

Bild: Jörgen Auer

Allting har ett slut. Så också vårt besök i gamla fotspår. Fast visst kan man lägga till dagens lunch på restaurang Lingonfabriken till då.

Fast inte 70 år år tillbaka, utan endast 10.

Bild: Jörgen Auer

Ett riktigt gammalt då hann vi också med. När vi ändå befann oss i Styrstad passade vi på att besöka fornminnet Ög 155.

En runsten från 1000-talet som berättar om en man som reste en sten till sina två söners minne. En av dem, Göte, hade rest med Ingvar, vilken enligt fornforskare sägs vara vikingahövdingen Ingvar vittfarne och den här stenen är den sydligaste upptäckta som nämner denne storman som drog iväg med ett vikingatåg (ett 30-tal skepp) i österled och inte kom tillbaka. Övriga 20-talet stenar om honom finns i Uppsalatrakten, i Södermanland och Västmanland. Vid Styrstad kyrka finns ytterligare en sten.

Vana posörer i skymningen

Bild: Jörgen Auer

Blåklint är tydligen en stark och seglivad  blomma. I alla fall de här exemplaren som står och tittar ut över en stubbåker på Uljebergs säteri.

Bild: Jörgen Auer

Och långa grässtrån ritar streck i skymningen. Som om de ville repa den bild som tas.

Bild: Jörgen Auer

Kvällen är lugn, luften sval och stilla i solnedgången. Vana posörer från växtriket försöker fylla ut var bild.

Och så är fredagen över.

Oväntat besök

Bild: Jörgen Auer

Vad nu! Plötsligt hade jag både häst och ryttare inne i trädgården. Det var grannflickan Harriet som var ute och red på Uljebergs travspår när plötsligt hästen under henne, ponnyn Lizzie helt sonika svängde in till mig genom en öppning i syrenhäcken. Gräset hos mig ser troligen bra mycket godare ut än gruset på spåret.

Bild: Jörgen Auer

Mamma Karin var dock med och fick gå in och styra upp fortsättningen på dagens ridövning.

Det var trevligt med hästbesök och kanske kan vi göra det till ett återkommande inslag i Harriets ridande? Som en rast med kaffe, saft och bullar.

Och saftigt grönt gräs, så klart.

  

Liten rundtur i Kinda

Bild: Jörgen Auer

Jag var på en liten rundresa i Kinda i dag. Den här raksträckan kan man hitta på Ulrikavägen och går bland annat förbi Yxefall.

Bild: Jörgen Auer

Här en bild från Pinnarp, vilket betyder att jag även åkte på Malexandervägen.

Bild: Jörgen Auer

Från den svängde jag in mot Mjölsefall 2 och stannade till vid Örneström och mötte den här blå jungfrusländan.

Bild: Jörgen Auer

Sjön Övre Föllingen låg lockande, men jag hade en promenad att göra först innan det var baddags.

Bild: Jörgen Auer

Så jag körde den branta grusvägsbacken upp mot Öknehult och parkerade bilen vid Ö gård.

Bild: Jörgen Auer

Sen gick jag backen ner till Mjölsefall och fortsatte ut till Ulrika-Kisavägen för att sedan ta asfaltsvägen mot Kisa, förbi Högtomta och svängde in grusvägen mot Öknehult.

Bild: Jörgen Auer

Just i korsningen där vägen delar sig, en väg svänger mot Öknehult och våfflorna och en väg rakt fram mot Ö (huset är nog övergivet, men inte trädgården) kom en Amiralfjäril dansande bland blommor och blad. Det tog några minuter innan den satte sig för fotografering.

Sen återsåg jag bilen. Nio kilometer hade jag gått. 

Bad? Ja, i Drögen. Vid Bäckhult.

Stirra i ren njutning

 

Bild: Jörgen Auer

Några bilder bara från lata dagar i Bäckhult vid Drögen i Kinda kommun dit jag första gången kom våren 1975.

Bild: Jörgen Auer

Här har många moln dragit förbi sedan dess. Troligtvis miljontals.

Bild: Jörgen Auer

Det händer ofta att kvällarna är fantastiskai Bäckhult. Då brinner himlen och branden avspeglas i vattnet. 

Bild: Jörgen Auer

Då kan en människa bli kvar länge i samma position, stirrandes ut över vattnet. I ren njutning, således.

Är sommaren evig?

Bild: Jörgen Auer

Värmen biter sig kvar och sommaren 2025 kan bli en av de där ledigheterna man bär med sig resten av livet.

Det betyder i så fall att denna sommar är evig.

Är det ett gott betyg på årstiden? Hm, kan vara. Men har inte de senaste veckorna varit för varma? För torra? Jo, så tycker i alla fall jag.

Häromdagen återsåg jag sommaren 1959. Eller minnena av den. Det var i Gryt där jag på Korsudden tillsammans med mina systrar besökte området, fastigheten familjen Auer då hyrde över sommaren.

Plötsligt såg jag nu hur brorsan och jag då paddlade på luftmadrasser runt en liten ö strax utanför vårt sommarnäste.

1959 var sommaren riktigt het. Vi hade saftskålar utsatta på ett par ställen för att hålla getingarna borta. 

Det var här vi barn satt i pappas Volvo den där natten/morgonen och hörde via Radio Luxemburg hur Ingemar Johansson besegrade Floyd Paterson och blev världsmästare i tungviktsboxning! Det var oerhört stort.

Det var också här på Ragnhilds Sahlströms trappa vi satt hela familjen och blev fotograferade. Det var naturligtvis inte lika stort som Ingos bedrift. Men jag minns det.

Och så fick jag en fästing på vänster överarm. Det kommer jag ihåg för att den blev så tjock av mitt blod.

Vi spelade badminton också. Inte fästingen, men vår familj och andra boende. Doktor Jan Lundholm vann finalen.

Mot mig. Jag var elva år.

En tidig morgon fick vi åka ut med fiskare Lundström och vittja näten och blev sjösjuka.

Vad kommer jag att minnas av sommaren 2025?

Bild: Kalle Geisler

Vid minnenas hus i Gryt.

Ett par härliga dagar

Bild: Jörgen Auer

Jag har varit i Sandvik på Södra Finnö ett par härliga dagar.  Oj, så skönt det var, om än lite väl varmt emellanåt.

Bild: Jörgen Auer

Alldeles fantastiska vyer var det också.

Bild: Jörgen Auer

Och en härlig båttur runt Södra Finnö.

Bild: Jörgen Auer

Titta, en säl! Kul. Men särskilt lätt att fota den var det inte.

Bild: Jörgen Auer

Så här tog jag fredagens första bild i tystnaden.

Tack säger jag till Kalle Geisler och hans sambo Ami Auer, just det, min syster. Tack även storasyster Brittis Falk som också var där och hälsade på.