Ridtrupp för 85 år sen

Corren 1933

Den här bilden och korta texten var införd i Östgöta Correspondenten för lite drygt 85 år sen. Nämligen 29 september 1933. En grupp svenska militärer, tillika ryttare är på väg till USA för tävlingar. Om ryttarna kan nämnas att den G. Nyblaeus som nämns var löjtnanten Gustaf Nyblaeus(1907-1988). Han kom att avancera till överste i armén och försvarsområdesbefälhavare i Södermanlands Försvarsområde (Fo 43). Han deltog också som fälttävlansryttare vid OS i Berlin 1936.

På Wikipedia läser jag att han en tid var chef på ridskolan på Strömsholm. Han var även ordförande eller medlem av domarkollegiet i fälttävlan och/eller dressyr vid flera olympiska spel och deltog som domare vid spelen i Rom 1960, Tokyo 1964, Mexiko City 1968, München 1972, Montreal 1976 och Moskva 1980, samt även i de flesta VM och EM under åren 1955-1982. Nyblaeus var även nordisk mästare i dressyr (lag) 1937 samt i banhoppning och fälttävlan 1939.

Han var även far till sonen med samma namn, Gustaf Nyblaeus som även han var ryttare av god klass och så småningom ordförande i Östergötlands Ridsportförbund under åren 2003-2017.

I Corren för 45 år sen

Corren 29 september 1973

Precis 45 år sen i dag. Ett gäng östgötapoliser med hundar i Östgöta Correspondenten. 

Vad ska man säga om det? Ja-a, just ingenting. Det står ju i tidningen vilka de är

I Corren för 45 år sen

Corren 28 september 1973

Efter att ha presenterat några 85-åriga Correnpublicerade alster är det väl dags för lite yngre grejer.

Vad sägs om den här 45-åriga dagsversen av signaturen Ragnar?

Ja, vad ska man säga? Ja, jag kan ju berätta att det var Ragnar Ekström som var mannen bakom verket. Och som vanligt var det hans hustru Inga som tecknade.

Ragnar var född i Floda i Sörmland 1909 och han avled på Lövåsens sjukhem i Katrineholm 1995. Han var lärare och författare och gav ut flera böcker. Redan på 30-talet skrev han i Katrineholms-Kuriren och senare medverkade under 20-talet år som dagsverspoet i Östgöta Correspondenten.

Plagiatorn Henderson

I Corren 28 september 1933

Vilken grej! Vilken idiotisk idé han fick -  den 21-årige Cecil Henderson - och genomförde. Han kopierade helt enkelt Dashiell Hammetts tre år tidigare släppta bok The Maltese Falcon (Riddarfalken från Malta) och gav ut den under titeln Death in the Dark. Visserligen hade han ändrat personnamnen i boken, och lagt till ett mord, men i övrigt var det kopierat rakt över.
Henderson skickade "sitt" manuskript till förlaget Lincoln Williams som intet ont anande gav ut boken som sålde riktigt bra. The Evening Standard upptäckte plagiatet och skrev om det och Hammets förlag tog saken till rättegång. Den unge engelsmannen erkände direkt och berättade att han drömde om att bli författare och bara för att öva sig så skrev han av Hammetts bok som han läst flera gånger. Att han sen skickade sitt verk till förlaget var mest "på skoj", menade han och sa sig villigt vilja avstå från eventuella royalties till förmån för Hammett.
Death in the Dark drogs in och Henderson fick betala rättegångskostnaderna.
Tyvärr har jag inte lyckats finna vad som hände den unge Cecil senare i livet och uppgifterna här har jag hittat i olika tidningar från september 1933.
Märkligt nog hittar jag också en annan bok från den här tiden med en Cecil Henderson som författare. På amazon.co. uk hittar jag Too Many Clues som tyvärr får tre olika utgivningsår, 1938, 1935 och till och med 1934. Och utgivningsåret på Modern Publishing Company saknas. Se bilden. 193? står det.
Är det samme man? Jag vet inte, men tror så. Och undrar: var tog han vägen sen?

Gammalkyrkligt från Strå

 Ur Corren 27 september 1933

Hur gick det i den där gamla fotbollsmatchen som du skrev om på bloggen, frågade någon i dag. Och då tog jag förstås reda på det. Resultatet står i en i dag 85 år gammal artikel i Corren. Seminariet och Läroverket spelade oavgjort 3-3 och det krävs ett omspel om vandringspriset.

Ur Corren 27 september 1933

I samma tidning hittar jag de här raderna från och om de gamlas dag i Strå. Margit Nilsson och Robert Svensson sjöng, står det. Prosten Törner välkomsthälsade och komminister J. Elander tacktalade till Strå Missionsförening. Det står också om en vespergudstjänst på kvällen och ånyo sjöng fröken Margit och herr Svensson. Pastor Carlsson från Bona predikade medan Elander skötte altartjänsten.

Jag ville veta något mer. Googlade därför på Törner och fann honom vara Claes Adrian Törner, född 1867 i Fagerhults socken i Kalmar län och död i Vadstena 1943. Törner var inte vem som helst, han reste en hel del och skrev en liten bok om Svenskt fiskarlif vid Shetland och på Nordsjön, utgiven 1910 och i en andra upplaga två år senare. Han skrev också en bok om prosten Andreas Silvius i Dala 1684-1746 med titeln: Han var från Carols tid, utgiven 1915.

I ett Porträttgalleri från Östergötland, 1937, står att han var kyrkoherde i Vadstena, kontraktsprost samt predikant vid Birgitta sjukhem och länslasarettet i Vadstena.

J. Elander googlade jag också på. I det sagda porträttgalleriet visar det sig att han hette Herman Gustav Julius Elander, född 1893 i Töllsjö, Göteborgs stift. Han blev komminister i Vadstena 1926 och i Vem är vem/Götalandsdelen utom Skåne från 1948 står det att han är kyrkoherde i Kisa och att han hade tjänstgjort en tid som vikarierande pastor i Klockrike innan han blev komminister i Vadstena samt predikant vid länslasarettet därstädes. Även Julius Elander tyckte om att skriva och skrev bland annat reseskildringar samt Vadstena marsch! Allt enligt Vem är Vem.

Han avled 1968 i Partille.
Pastor T. Carlsson, Bona, då? Vem var han?
Jo, Ernst Teodor Carlsson, född 1890 i Göteborg, prästvigd i Uppsala 1919, kyrkoherde i Björklinge 1920-1923, pastor och förstelärare vid Statens uppfostringsanstalt i Bona 1923-1935.
På Bygdeband.se hittar jag en notering om honom och hans maka Aina Elisabet Bremberg. Det står att de ägnade mycket av sin fritid åt skolans elever och var med dem och sjöng och spelade samt lät eleverna idrotta och spela teater.
På rootsweb hittar jag uppgiften om hans frånfälle, 1950 dog Teodor i Gamla Uppsala där han för övrigt står som kyrkoherde i Sveriges statskalender från 1947. Det är också i Gamla Uppsala han enligt digitalmuseum.se är med i april 1949 och mottar en minnessten vid en ceremoni för att hugfästa minnet av det gamla indelningsverket.. Han förrättar även korum.
Där ser man vad man kan hitta.

Mantorp Gym firar tio år

 Bild: Jörgen Auer

Skenet bedrar. Så här lugn och stilla står inte Linda Oberpichler i dagarna. Långt ifrån. Hon är i full färd med att iordningställa för tioårsjubileet för Mantorp Gym på lördag. En dag som samtidigt blir invigning för gymmets nya avdelning i före detta apotekets lokaler. Det är där bilden ovan är tagen. Vid den bur som Linda och övriga ledare på gymmet hoppas mycket på.

Bild: Jörgen Auer

Linda påpekar det som väggen här säger: Även lite träning är bra träning.

Och så är det ju. Vi som kan röra våra kroppar bör göra så för att må bra och kanske även få ett något längre liv än annars. Gå promenader, cykla, simma, sträcka på ben och armar, vara med på gruppträning i lättgympa, eller träna själv hemma. Bara du gör det. Det är den träning som blir av som är bra. Och naturligtvis får den som vill träna stenhårt. Kör på bara.

Jubileumsdagen på lördag innefattar bland annat aktivitetsbana för hela familjen, fika i regi av Mantorps damlag i fotboll, visning och försäljning av en hel del lokala produkter och så förstås flera erbjudanden från Mantorp Gym. Själva invigningen startar kl 13.

Vill du veta mer kan du läsa på www.mantorpgym.se

I Corren för 85 år sen

 Ur Corren 26 september 1933

Skolidrotten var större förr än i dag. Säkert drog en match som denna mellan seminariet och läroverket en hel del åskådare till Folkungavallen i Linköping. I dag är det precis 85 år sedan den här lilla artikeln var införd i Östgöta Correspondenten. Tyvärr är mina kunskaper om den tidens Linköpingsidrottare för dålig för att laguppställningens efternamn ska säga mig någonting. Det jag funderar mest på är varför endast Lars Carlsson har fått med sitt förnamn. 

På tal om namn så saknas ett sådant helt i matchreferatet från Fornåsa mot Västra Stenby. En hård batalj där dock domare I. Joelsson från Björkeberg skötte sitt kall och där Fornåsas chb (centerhalvback) Gunnarsson var resolut och energisk. Och ute på vänsterkanten hade segrarlaget en pojke med utvecklingsmöjligheter. Tyvärr får vi inte veta hans namn, bara att han spelade vy (vänsterytter). Undrar vem det var? Var det handlarn's pöjk? En snickaregesäll? 

 Ur Corren 26 september 1933

Det här vet vi emellertid vem det var, Afghanistans kung Nadir Khan beskådandes en trupparad i samband med årsdagen av landets oavhängighetsförklaring. 

Hans fulla namn var Mohammed Nadir Khan, född 1883 och dessvärre död, mördad inte så långt efter att den här bilden togs. 8 november samma år när han besökte en skola sköts han till döds (Wikipedia).

Ur Corren 26 september 1933

I Linderås höll det på att sluta illa för kyrkoherden när hans häst blev skrämd och råkade i sken. Färden slutade inte förrän vagnen med kyrkoherde Bernt Ljungqvist i välte och han slog i backen. Som tur är klarade han sig med livet i behåll.

Ljungqvist var född 1897 i Kisa och bror till konstnären och författaren Walter Ljungqvist. Bernt dog i Norrköping 1971 dit han kom 1944 som komminister i S:t Olai församling.

Strokedrabbade som rider

 Bild: Jörgen Auer

Ett lyft trots funktionshinder? Visst är det så. Eller hur, Per Fahlén som här åker i höjden på Smedstad Ridsportcenter med hjälp av ridinstruktören Gith Hansson. Pelle ingår i en grupp om fem personer från Strokeföreningen i Linköping som har börjat rida en gång i veckan. Den snälla och mycket lugna hästen heter Sune.

 Bild: Jörgen Auer

En som längtat efter att få möjlighet att rida igen är Yvonne Karlsson som red en hel del som ung. Hon är verkligen nöjd över att hon nu får umgås med hästar igen och kommer ihåg känslan från förr: underbart att bli ett med hästen, säger hon och menar att ridträningen absolut tillhör årets höjdpunkter. Här ses hon med Strokeföreningens ordförande Lena Fix Ehrencrona.

Bild: Jörgen Auer

Ewa Andersson är inte så där väldigt van vid hästar och tycker nog att det känns lite "så där" att komma nära dem. Det märks inte minst när hon ger Sune ett äpple efter ridningen. Hennes make Leif skrattar gott åt hennes skräckblandade förtjusning.

 I dagens Corren

Och så här såg mitt reportage ut i dagens Corren. Här förstasidan del B.

I dagens Corren

Och så här såg mitt reportage om ridande strokedrabbade ut i dagens Corren. På sportens Ryktbart.

I dagens Corren

Även på förstasidan del B var det med. För övrigt tredje gången i rad för Ryktbart som utkommer var 14:e dag (men ibland skiftar vi utgivningsdag och då kan det hända att Ryktbart presenteras två veckor i rad, på tisdagar).

Några dagsfärska bilder

 Bild: Jörgen Auer

Vem har byggt bo här? Snygg stege upp till det i alla fall. Och en liten balkong. Fint.Kan det vara en ekorre? Men är bygget färdigt? Eller ska det till en altan runt om, kanske? 

 Bild: Jörgen Auer

Och hur ska det gå för den här årsgamla älgkalven? Hur gammal blir den?

Bild: Jörgen Auer
Vad jag själv har gjort i dag? Ja, förutom mail-, sms- och messengerkonversationer, några av dem fantastiskt trevliga, så har jag grusat färdigt i Bäckhult, så när som på en minimal hög som kan vara bra att ha.

Bild: Selfie
Detta tyckte jag tydligen var så bra gjort att jag var tvungen ta en selfie. Men lite sned är allt bilden. Det skyller jag på glädjen över att vara klar. Nu får naturen göra resten och packa ihop dessa sex kubik gårdssingel från Kinda Betong så att det blir bra till nästa vår och sommar.

 Bild: Jörgen Auer

I Ulrika pågår ett annat bygge. Det här ska bli en ny brandstation. Granne till det rosa museet. 

  

 Bild: Jörgen Auer

Jag tog vägen över Önnebo och Västra Harg hem. Såg solen dala bortom vattnet vid Krysskälla, en halvmil från Mjölby.

Bild: Jörgen Auer

Mjölby ja. Där såg det ut så här vid 18-tiden. I alla fall nära stationen. Vad jag gjorde i Mjölby? Köpte kebabtallrik på Kebabbaren.

Simone Blum ny världsmästare

Bild från SVT

Det blev en övertygande tysk individuell VM-seger i hoppning genom 29-åriga Simone Blum på smäckra och storhoppande DSP Alice. Tyskan tog guldet närmast före schweizarna Martin Fuchs och Steve Guerdat.

Bild från SvT

Och så här ser Simone ut när hon inte gömmer sig bakom Alice. Om det vinnande ekipaget kan sägas att det varit felfritt genom hela mästerskapet, Fredrik Jönsson blev bäste svensk genom att nå åttondeplatsen på den krävande banan med Coldplay.

Om Simone kan vidare berättas att hon kommer från München, gillar att åka skidor och att hon har gott påbrå. 1996 deltog hennes pappa Jürgen Blum i det tyska fälttävlanlaget vid OS i Atlanta

Lugn i stormen hos mig

 Bild: Jörgen Auer

Vad jag kunde se så drabbades inte Mantorp så hårt av den kraftiga blåsten senaste dygnet. 

 Bild: Jörgen Auer

Visst, några träd blåste ned lite varstans. Men inte så många som jag hade befarat. Några materiella skador såg jag inte till på min promenad genom och kring samhället.

 Bild: Jörgen Auer

Och nu på lördagseftermiddagen har vinden avtagit.

Bild: Jörgen Auer

Mest var det mindre grenar som bröts av och ramlade ner. Jag förstår dock av bilder och läsning på Facebook att det hänt en hel del i det östgötska slättlandskapet. Jag såg bland annat att vinden slitit sönder ett ridhustak på Assedun i Rappestad och att ett träd fallit över en bil i Östra Skrukeby. Från Bäckhult vid Drögen rapporteras flera träd ha fallit över grusvägen och blockerat denna. De är nu undanröjda.

Men min väg i dag var fri från större besvärligheter.

Silver för svenska hopplaget

Bild från Svt24

Så härligt spännande det blev i hoppningens lagtävling från Ryttar-VM. Med ett svenskt silver som belöning efter omhoppning mot värdnationen USA om guldet. 

Amerikanerna var helt enkelt snabbare än svenskarna och vann välförtjänt. Men ett svenskt silver var starkt och östgötska Malin Baryard-Johnsson från Jonstorps gård utanför Norrköping tog därmed sitt andra lag-VM-silver eftersom hon var med även förra gången det begav sig, 2002.

I svenska laget red Henrik von Eckermann, Malin Baryard-johnsson, Fredrik Jönsson och Peder Fredricson. Grattis!

I samma frysta tid

Bild: Jörgen Auer

När man tar en bild stannar tiden. Då spelar det ingen roll var man befinner sig. Tiden fryser och blir till tidsdokument. Ibland blir bilden vacker, ibland inte. Somliga gånger kan enstaka betraktare av bilden finna nöje i den, utan att för den skull kalla den snygg eller underbar. Bilden bara är. Som den här. Det är, eh,eh, en bild helt enkelt. En del känner igen motivet och har åkt förbi här många gånger. Andra har inte en susning.

Och det kvittar. Eller gör det inte?

En nyfiken vill förstås veta och till dig kan jag berätta att bilden är tagen på vägen mellan Mantorp och Sya. Just vid avtagsvägen mot Spångsholm. Motivet i backspegeln har jag fotat många gånger. I olika väder och från olika vinklar. 

Blir det för resten inte två bilder av en just tack vare spegeln? Jo.

Och det de två visar äger rum i samma sekund. I samma frysta tid.

Vända på varje sten

Bild: Jörgen Auer

Alltså, jag undrar över en grej. I Östergötland finns ju flera runstenar, några av dem finns i Mjölby kommun. Som t ex vid Veta kyrka. Inte så väldigt långt därifrån finns några andra gamla stenar vid Sjögestad motell i Linköpings kommun. Trakterna är således bebodda sedan länge och min undran är: har man verkligen vänt på varje sten i området? 

I hopp om att hitta fler fornfynd, menar jag. Stenarna på bilden finns mellan Veta kyrka och Klämmestorps gård och jag tittar på dem vareviga gång jag går förbi på mina dagliga promenader och funderar över hur de ser ut på andra sidan. Och vad ligger under dem? 

Kan inte Riksantikvarieämbetet kosta på sig en resa till området och ta med sig en kran som kan lyfta på stenarna? Annars gör jag det själv.

I väntan i Mjölby

Bild: Jörgen Auer

I pizzaväntan på Pizzeria Napoli i Mjölby efter en hård arbetsdag med målarpenseln i flitigt arbete.  Och det på hög höjd dessutom. Säkert 5 meter och lite till.
Nu blir det en La Gondola. Eller snart. Jag måste ju åka hem först.

Bild: Inger Auer

Så här såg det stundtals ut när jag hängde (stod) mellan himmel och jord i flera timmar i dag. Ja, när jag inte klättrade på stegen, eller flyttade på den samma, förstås.

Om ett lass grus

 Bild: Jörgen Auer

Det kom ett lass grus till Bäckhult i dag. Sex kubik gårdssingel. Det blev en ansenlig hög.

 Bild: Jörgen Auer

Så här såg högen ut från andra hållet. Såg, därför att den nu har blivit något mindre till omfånget.

Bild: Jörgen Auer

För jag slet några timmar för att täcka markduken. Dock fanns inte tid för alla sex kubiken, så jag har fler slitsamma och grovarbetande timmar att vänta. 

Bild: Jörgen Auer

Men fint blir det, i alla fall mycket finare än tidigare. Förhoppningsvis får vi inte heller lika mycket oönskat växtliv i gruset som förut.

Till våren vet vi hur det nya gruset tar sig. Spännande!

Snygg Chevrolet i Corren

13 maj 1930

Snygg annons från 1930, eller hur? Läs gärna texten i den också. Kanske blir du, precis som jag förvånad över textraden där det står att bilen tillverkades i Sverige.

Men så var det. General Motors hade en fabrik i Stockholm, där Hammarby Sjöstad nu finns, och byggde ett flertal bilar för den svenska marknaden, bland annat Chevrolet.

GM:s fabrik i Stockholm invigdes 1928 och upphörde 1979.
2015 publicerades länkande artikel i några svenska tidningar, bland dem Upsala Nya Tidning

En dikt i september

Häcken är klippt

dagen stilla

Jag är klippt slut

magen illa

Hjälpen nära

- ett hus i rött -

tömmer magen

och sover sött

Jörgen Auer

Älgen njöt nog inte

 

 Bild: Jörgen Auer

I torsdags fick vi sällskap på färden till Ulrika marknad. Vi tog vägen över Västra Harg för att ta oss vidare till Pikedal och komma förbi Ulrika som ju inte går att köra igenom under marknaden. Vi skulle nämligen vidare till Bäckhult efter marknadsbesöket och ville därför parkera på för oss rätt sida Ulrika. Vilket vill säga Kisasidan. Och det var i närheten av Västra Harg, någon minut före Spellinge, som vi fick syn på den här älgen på ett stort fält. 

Bild: Jörgen Auer

Säkert hade vi sällskap minst 75 meter och vi i bilen njöt av att kunna se älgen så väl och förhållandevis nära (gissningsvis 60 meter). Jag tror dock inte att njutningen var ömsesidig. Älgen kände sig nog inte riktigt bekväm med att ha oss "bredvid" sig så länge. Men vi skildes åt som vänner.

Man är väl värd en öl

Jag efter en hård dags vägarbete på landet. Ja, det är öl i tunnan på bordet.

Igenkänning på marknad

Bild: Jörgen Auer

Ibland, men egentligen bara en gång om året är det riktigt mycket folk i östgötska orten Ulrika, längst mer i sydväst i Linköpings kommun. Den dagen var i dag, under Ulrika Marknad. Ja, jag vet marknaden håller på två dagar, men första dagen har inte samma dragningskraft som andra dagen, som ägde rum i dag.

Är det roligt på marknad? Nej. Om man bortser från att man möter en hel del folk som man känner igen, ska sägas. För det är så klart skoj att se dem.

Jag mötte Gunbritt och Janne, Bibbi, Catharina och Weine, Rooney och Monica med barnbarn,

 och jag såg Berit och Affe, Jan-Ola, Peter A, Inger S, makarna Möckelström, Elisabeth. Annette, Mogge, Zoran, Anita, Gullvi, Rune, Jögge, Madde, Eva-Britt samt minst 20 andra som jag kände igen, men inte kom på namnet på.

Och jag noterade på bara en look in there eyes att flera av dem inte kunde placera mig.

Nu är jag dock placerad i sängen.

Får jag ett svettband, HM?

Bild: Jörgen Auer

Paus. Då blir det reklam. Snygg bild, tycker jag som sitter med telefonkameran redo till annat. Men det här blir min bästa bild för dagen, tror jag. Därför blir det också ett blogginlägg av det. Undrar om HM hör av sig nu och öser pengar över mig. Eller åtminstone en skjorta. T-shirt i alla fall. Eller mössa. Strumpa? Svettband?

Vem var han son till?

Ur Corren 1 maj 1930

Den här gulliga, men något suddiga bilden, var införd för 88 år sedan i Corren. Och jag gissar att dåtida läsare blev lika undrande som jag blir nu när jag läser texten.

Son till en känd engelsk fotbollsspelare står det. Ja men, vilken kändis?

Det kan jag inte lista ut, tyvärr. Vilket retar mig oerhört. Hur ska jag lista ut vem fadern är? Söka på Google? Bild, pojke, fotboll, son, 1930. Kanske hade någon tidning namnet på kändisen. Corren hade det inte.

Här är Carolina på Hörninge

 

 Bild: Jörgen Auer

Här står Carolina Andersson, 28, från Hörninge gård i Östra Skrukeby. Och Ishmael AH, 8 år, njuter när hon kliar honom. Jag var och träffade dem båda i förra veckan för ett reportage till Corrensportens ridsportserie Ryktbart, en serie som jag gjort sedan 2011 och där vi försöker hålla takten ett reportage var fjortonde dag. Med uppehåll för sommar..

Bild: Jörgen Auer

Här står Carolina på nästan samma ställe som på förra bilden, men nu med sexåriga Stina också på bild. Stina som i stamboken heter Celestina d´Ive Z.

Bild: Jörgen Auer

Och så här kan man tänka sig dem alla tre tillsammans.

Bild: Jörgen Auer

Fast nu var jag ju där för att egentligen skriva om den här hästen, sexåriga Cruzier J, som Carolina tävlar med i unghäst-VM i hoppning 13-16 september. Ett VM som rids på Zangersheide i Lanaken, Belgien. Om Carolina kan sägas att hon bor i eget hus på Hörninge, att hon har ett gym i källaren, att hon är väldigt bra på att komma ihåg häststammar (alltså vilka föräldrar och morfäder en häst har). Hon började rida som litet barn och gjorde det hos en faster (Viveka Fellbom i Vallentuna). Carolina har även jobbat utomlands (VDL Stud i Holland) i tre års tid innan hon kom tillbaka hem för fem år sedan. Märkligt nog gick hon inte hästlinje på gymnasiet, utan ellinje och läste nätverksteknik. Hon gillar Game of thrones, har 11 egna hästar i stallet, driver AA Hippoplus AB tillsammans med mamma Ann Andersson.

Ur Corren 11 september 2018

Så här presenteras reportaget på sportsidorna.

Ur Corren 11 september 2018

Och så här ser förstasidan, del B ut.