Ferdinands bord är fint

Jag har alltid tyckt att det här satsbordet med målade kakelplattor är så fint. Det är nog den dyraste möbeln hemma hos oss, tänkte jag.

Så fel tänkt.

Det är troligen inte värt mycket alls. Någonstans mellan 300 och 1500 kronor är min gissning efter att ha googlat runt några minuter.

Det gör dock ingenting. Huvudsaken är att vi tycker det är fint. Jag trycker det i alla fall.
Bordet är inköpt på bosättningsvaruhuset Ferd. Lundquist & Co i Göteborg, troligen av mina farföräldrar och gissningsvis på 1920- eller 30-talet då de tidvis bodde i staden. Företaget grundades 1864 och växte sig allt större under de 103 år det existerade innan det köptes av NK 1967. Då arbetade över 900 personer på Ferd. Lundquist & Co.
Mer läsning om företaget finns bland annat på Wikipedia.

Ännu en solnedgång

 

Bild: Jörgen Auer

Var? Övralid norr om Motala.

Revolver verkade laddad

 Bild: Jörgen Auer

Unga fölet Revolver, född i maj 2019, verkade laddad inför fölbedömning i lördags på familjen Liljas ridanläggning i Gottlösa. Så långt hade inte den granna Revolver att ta sig till gården Sundby, för ägaren Mikaela Ahlenbäck bor i Böttestad Västergård, en kilometer därifrån. Och så var ju mamma Katana med också, liksom Mikaelas mamma Christine.

Bild: Jörgen Auer

Det var första gången för såväl Revolver som Mikaela. Men den senare har varit med och arrangerat bedömningar på Vretagymnasiet. Den skolan är hon klar med sedan flera år tillbaka, men jobbar i dag som ridlärare på Rappestad ridskola. Mannen i bakgrunden här är Ove Stensson, domare från Uppsala.

 Bild: Jörgen Auer

Visningen gick bra, tyckte Mikaela som inte sa sig ha så höga krav, heller. Men hon sa också att Revolver visat sig ännu bättre hemma på gården. Han var lite spänd, nu tyckte Mikaela som mest gillade att hästen fick 8,0 på intryck och exteriör.

 Bild: Jörgen Auer

Spänd var han dock inte när han fick kuta loss med mamma. Då var det en hel del spring i benen.

Bild: Jörgen Auer

Rena reklambilden, eller hur? 

 Bild: Jörgen Auer

Det finns mycket att titta på för ett litet föl som inte sett så mycket. Fast här har Nilla Äng fått syn på något riktigt anmärkningsvärt: mig. Mamma Molly Äng säger åt dottern att gubben inte är farlig.

 Bild: Jörgen Auer

Det var Bengt Nilsson som visade Nilla och Molly.

 Bild: Jörgen Auer

Ann-Kristin Karlsson från stuteriet Lindstud hade många föl att visa upp. Hon fick god hjälp av sonen Fredrik Karlsson (till höger) och Sundbys Mateusz Dziurla som här manar på fölet Windcatcher och modern Razend Snel.

Bild: Jörgen Auer

Här är en annan av Ankis uppfödningar, Simon Says med mamma Canesse R. Jag var där för Correns räkning och i dag var reportaget från fölbedömningen i tidningen. Detta som höstens första Ryktbart (jag tog en lång sommarledighet) i en som jag hoppas intressant säsong. Och just det, fölbedömningen var i Östergötlands Varmblodsförenings regi.

Fikar lugnt på Smedstad

 Bild: Jörgen Auer

Är åter på Smedstad Ridsportcenter och tar en fika. Otroligt att ingen annan är här. Lugnt och skönt, fin och trevlig miljö. Dessutom billig fika.

 Bild: Jörgen Auer

Arkitekturen är synnerligen tilltalande och lockar till fotografering även utan hästar i kafé, ridhus eller  stall.

Bild: Jörgen Auer
Eller hur?

Bild: Jörgen Auer
Som sagt.

Bild: Jörgen Auer

Fast det är klart att man ser hästar ändå. På väggarna.

Bild: Jörgen Auer
Flera stycken.

Bild: Jörgen Auer
De riktiga hästarna är förstås ute så fina dagar som denna måndag 26 augusti, vilken för övrigt är alla hundars dag. 

Efter föl kom sol

Bild: Jörgen Auer

I dag var jag på fölbedöm ing för första gången i mitt liv. Platsen var Liljas anläggning i Gottlösa, men det var Östergötlands Varmblodsförening som arrangerade. Ett 30-tal föl med mödrar visade upp sig. Dock såg inte jag alla, inte ens en tredjedel. Men jag fick i alla fall se Nilla Äng, visad av ägaren Bengt Nilsson.

Bild: Jörgen Auer

Nilla är efter Mr Vain och Molly Äng och bedömdes vara välutvecklad med mycket goda proportioner. Domare var Ove Stensson från Uppsala.

Bild: Jörgen Auer

Efter fölbedömningen försvann jag till Bäckhult och anlände dit samtidigt som solen. Och det blev varmare och varmare.

Några vardagsbilder

 Bild: Jörgen Auer

Inte från i dag, inte från i går, men från i torsdags är den här bilden som visar ett "asfaltståg" på E4 utanför Linköping. Och en långtradare på väg söderut. Varför jag visar det? Tja, något ska jag väl visa. En vardagsbild så god som någon annan.

 Bild: Jörgen Auer

Hästar har bra koll på vad som sker runt omkring dem. De ser och hör. Jaha, det är nån där. Undrar vem det kan vara, kanske de tänker på denna lantliga bild.

Bild: Jörgen Auer

Saneringen efter storbranden i april fortsätter på bruket i Spångsholm. Så här såg det ut när jag var förbi där i torsdags. 

Stadsfesten drog igång

 Bild: Jörgen Auer

Vad nu? Vad pågår? Undrade jag på eftermiddagen i dag. Linköpings domkyrka och borggården verkade annorlunda.

 Bild: Jörgen Auer

Det visade sig vara stadsfesten som dragit igång och Norrköpings symfoniorkester under ledning av dirigenten Cathrine Winnes repeterade inför kvällens konsert med operasångaren Rickard Söderberg. Dessutom höll Sveriges Radio Norrköping på att sända. P2 i Parken stod det på scenen bakom symfoniorkestern. En gyllene harpa blänkte.

Bild: Jörgen Auer

Längre ner i city var Storgatan avstängd mellan St Larsgatan och Snickaregatan eftersom Internationella matmarknaden krävde utrymme. Det doftade starkt och gott när jag kryssade mellan de europeiska köken.

Bonjour, mademoiselle, hälsade jag på en ung kvinna. Hon såg frågande ut och sa sig vara från Polen.

Om jag åt något? Faktiskt inte. Hade dumt nog ätit precis innan jag tog östgötapendeln in till Linköping. Ett glas rött unnade jag mig dock, detta på Johannes kök.

Tittade på andra sidan

 Bild: Jörgen Auer

Tittade runt i Mantorp i dag.  Lite på andra sidan byn, om ni så vill. Såg cikorian blomma och ljuset i tunneln.

 Bild: Jörgen Auer

Tittade över planket vid järnvägen. Det är 25 år sen vi kunde gå över här.

 Bild: Jörgen Auer

Konstaterade att det finns ställen där det blommar än.

 Bild: Jörgen Auer

Såg del av Mantorp speglas i ett bilfönster. Det var vid Gulf-macken.

 Bild: Jörgen Auer

Viby kyrktorn dansade med vajande frökolvar som jag inte känner namnet på? Säd? Säv? Gräs? Nej, jag vet inte och det spelar mindre roll, det var alla torn som fick mig att stanna upp.

 Bild: Jörgen Auer

Letade annorlunda fotovinklar.

Bild: Jörgen Auer

Och solförmörkelsen blev total i den blommande cikorians värld.

Så mycket skog

Bild: Jörgen Auer

Så mycket skog det finns! Ibland tänker man inte alls på detta faktum, men andra gånger måste man bara konstatera just hur otroligt mycket skog det finns. Som på båtturen på Drögen i dag. Vi åkte norrut och blickade efter en stund bakåt, dvs söderöver, och sa just: så mycket skog det finns.
Enligt Riksskogstaxeringen är den totala landarealen i Sverige hela 40, 8 miljoner hektar, varav skogsmarken upptar 28 miljoner hektar, vilket betyder 69 procent av den totala landarealen. Och i södra Östergötland finns stora skogsmarker i Kinda och Ydre kommuner. Liksom i södra delen av Linköpings kommun. Kolmården i norr är ingen dålig trädsamlare heller.

 Bild: Jörgen Auer

Drögen ligger i både Linköping och Kinda och vid vårt besök i dag stod ett ensamt litet träd på en sten på Linköpingssidan. Var det en dvärgbjörk?

 Bild: Jörgen Auer
Nej, det var ju för tusan en häger som försökte gömma sig genom att låtsas vara ett träd.
Men det gick vi inte på. Jag busvisslade på den och då ryckte den liksom till och tittade ut mot vår båt. Men stod tappert kvar. 

Bild: Jörgen Auer

Kanske står den där än. Kanske har den en partner att dela livet med. Kanske lever den ensam. Kanske njuter den som jag av alla sköna dagar och kvällar.
Och av skogen, den väldiga skogen som blir svart om natten. Och vaktar vatten.  

Båtturen får anstå

 Bild: Jörgen Auer

Sommaren är inte över, men närapå. Semestern är däremot över på de flesta håll. Och visst går vi mot höst, det ser vi i Bäckhult också. Höstfärgerna kommer. Folk åker hem.

Bild: Jörgen Auer

Jag  tänkt mig en båttur i dag, men den får anstå till i morgon när solen ska titta fram igen.  Sen ska jag titta framåt. Mot nya ridsportartiklar och kanske nåt helt annat i skrivväg. Mer om det en annan gång.

Nio nya bänkar på Klämman

Bild: Jörgen Auer

Äntligen får eleverna sitta. Ja, så skulle man kunna säga om Klämmestorpsskolan i Mantorp. Men det är inte klassrummen som är aktuella, där finns det sittplatser sedan skolans begynnelse på 80-talet. 

Nej, nu blir det nya fräscha bänkar, nio till antalet, att sitta på utanför skolan. Mot parkeringen. Grattis, säger jag till alla trötta elever.

Agersta en trevlig bekantskap

Bild: Jörgen Auer

På Agersta gård en mil nordväst om Uppsala bedriver man islandshästridning i stor skala, med såväl ridskola som turridning. 50 hästar finns att tillgå och här finns ridhus, stallar, butik, smedja, pub/cafè och mer därtill. Jag var där i går, torsdag, tillsammans med mitt barnbarn Vera som för första gången skulle få rida islandshäst. 

Bild: Jörgen Auer

Vi köpte en timmes turridning och fick Hanna som turledare. Där hade vi tur. Och eftersom några av oss inte var så vana fick vi en kort lektion inne i ridhuset först.

Bild: Jörgen Auer

Men sen var det äntligen dags att rida ut.

Bild: Jörgen Auer

Till stor glädje som synes. Det var härligt att följa Hanna. Till en början naturligtvis i mycket lugn takt, skritt. .

 Bild: Jörgen Auer

Sen fick vi både tölta (en av islandshästens fem gångarter) och klättra såväl upp- som nedför en stenig kulle på en slingrande stig på Agerstas ägor. Själv gillar jag verkligen känslan av att bli buren uppför svårpasserade stenpartier. Även Vera verkade gilla det och trots avsaknad av tidigare erfarenheter med islandshästar - och aldrig har ridit utomhus - klarade hon uppgiften galant.

Bild: Jörgen Auer

Kommer vi tillbaka? Kanske. Det är långt till Uppland för mig, betydligt närmare för Vera som bor där. Dock tror jag att jag kommer att pröva den här hästrasen (det finns cirka 28 000 islandshästar i Sverige) igen hemma i Östergötland. Den är ju så trevlig. Min häst på Agersta heter Pegasus. Vera red på Silverdögg. Sägas ska också att vi hade sällskap av två andra ryttare, en man från Paris och en kvinna från Libanon. De gillade också turen, men hade nog gärna galopperat lite mera.

Agersta islandshästcenter kan man läsa mera om på agersta.com, där kan bland annat läsa om att ridskolan har 220 elever i veckan och att centret har 20-talet ridläger om året (även för vuxna och familjer). Gården föder även upp egna hästar och har hingststation, samt träning och utbildning av islandshästar. Ridshopen sägs vara störst i Norden vad beträffar sadel- och specialbutik för islandshästar.

Celeres Nordica firar 30

 Bild: Jörgen Auer

Ridning med inslag av vapen och eld var det som gällde när jag besökte Fjälliden, hemmaplan för uppländska idrottsföreningen Börje SK.

Nej, BSK sysslar inte med ridning, men det gör Riddarföreningen Celeres Nordica från Uppsala som passande nog firar jubileum i år. Föreningen fyller 30.

 Bild: Jörgen Auer

Vapen till häst betyder oftast lansar, klubbor och svärd och användes för länge sedan, under riddartiden, för att tvinga ner en motståndare från sin häst i stora torneringar, riddarspel.

I dag används vapnen vid olika uppvisningar, som på medeltidsmarknader och tornerspel (inte minst riddarspelen på Ekenäs slott utanför Linköping, där det dock av tradition är Arbogariddarna som kampar). 

30-årsjubilerande Celeres Nordica har aldrig varit med på Ekenäs men däremot på många internationella uppvisningar och torneringar i ett flertal länder.

Bild: Jörgen Auer

Det finns ett tiotal föreningar i Sverige som sysslar med liknande ridverksamhet som Uppsalaföreningen. Den senare bedriver sin eldträning en kväll i veckan just i Börje och tränar nu som bäst inför Kulturnatten i Uppsala 14 september. 

Det ska påpekas att Celeres Nordica även har plats för andra medlemmar än ridande. För att göra en riddarshow så fullödig som möjligt behövs exempelvis också gycklare och väpnare.

Föreningens hemsida hittas på celeresnordica.se