En dag när ingenting blir gjort

Gjort i dag då? I dag? Gjort? Jag? Eh... Hm. Och hm en gång till. Det är inte så lätt att svara på. På samma gång som det är skitenkelt att svara på. Ingenting. Rakt ingenting.
Kan det verkligen vara sant? Ingenting? Hur gör man ingenting om man ändå är vaken och håller sig uppe? Eller ska jag kanske hellre säga är uppe och håller sig vaken.
Men ätit, fikat och varit på toan är väl det jag kan komma ihåg. Slöat och slappat. Läst Corren. Löst korsord. Gäspat. Slängt gamla tidningar, mest Corren. Det var så många så jag fick åka två gånger. Ena gången stannade jag till på Gulf-macken och köpte med mig sex lussekatter hem. Och så tog jag en halvtaskig bild, se ovan, med mobilen. Från bilen.
Pratat i telefon (mobil) ett par gånger, läst sms, läst mail, varit inne och läst på facebook samt skrivit ett par kommentarer och två meddelanden. Helt vanliga, vardagliga småsysslor således. Till dem kan också läggas iläggning av tvätt samt uttagning av densamma. Lika vanligt för mig är att borsta lite grus från gatan eftersom det är vår bil som har tagit med sig grus dit från vår plats framför garaget. Hämtat in posten har jag ju också gjort. I morse var det tidningen jag hämtade. Sorterat plats och kartong. Hängt upp en julstjärna. Lampan i den lyste! Bra.
Tänkt, naturligtvis. Jag har funderat en hel del. Glada tankar, mer tråkiga också. Jag har bläddrat fram och tillbaka i några minnesbilder. Somliga efterhängsna.
Men nu är kvällen här. Så fort en dag kan gå utan att man gör någonting. Dessutom är en sammanfattning av dagen skriven och ett blogginlägg därmed färdigt. Nästan. Bara en rad kvar:
I morgon har jag två möten. Och jag ska ta mig en löptur.

Tomten tackade för bilderna

 Bild: Jörgen Auer

Firade första advent i Kisa.

 Bild: Pernilla Auer

Mötte tomten på Hembygdsgården. Han tackade för bilderna han fick av mig i samband med countertenoren Sergejs Jegers besök i Kisa kyrka 2014.

Bild: Jörgen Auer

Tidigare på dagen såg jag de här två på Bäckhultsvägen utanför Kisa. Men vad är det? Orr- eller tjäderhönor? Och hade de stämt möte här? Det får vi aldrig veta eftersom de flög iväg samtidigt som jag rättade till kameran och höjde den för ännu ett skott. Ungefär då började det regna.

Ganska nöjd kille

Ja, så brukar det heta när Claes Nilsson på Corren-sporten får syn på mig. Eller Mycket nöjd, kille. Det kan även heta Lagom nöjd, kille. Inte gubbe, utan kille. Och jag måste ju tillstå att jag ser rätt så nöjd ut på den här bilden i bilen. Varför? Det vet jag inte. Kanske bara för att jag ville le lite mot den eventuella betraktaren av bilden.
Om någon undrar över kepan så är den från ryttar-EM i Tyskland 2003. I Donaueschingen i Bayern avgjordes dessa tävlingar och jag tycker att den är så cool. Dessutom var jag där och bevakade EM och tyckte det gav mig mycket. Därför betyder kepan en del för mig och har fått leva kvar även om den har sett sina bästa dar (det har jag också). Och inte är det så många svenskar som har en sån, heller, tänker jag. Jag kan även berätta att jag också har bevakat ett VM i Tyskland. Jodå. Det var tre år senare, 2006, men då reds tävlingarna i Aachen.

För resten skulle man kunna tro att jag är på väg till hästtävling även på bilbilden eftersom tröjan jag bär är av sån typ som väldigt många ryttare brukar gå omkring i. I stallet, alltså. Den köpte jag på Hööks ridsport på Tornby i Linköping förra året och har den ofta eftersom den är så varm och go.
Det kanske är därför jag ser ut som en Ganska nöjd kille.

Vilken Idolfinal det blir!

Bild från TV4

Ja, så bra att de tre kvarvarande semifinalisterna i Idol får sjunga i finalen i Globen nästa fredag. Martin, Amanda och Simon har stora möjligheter, alla tre, att göra sig en framtid i sångbranschen. Vem av dem som vinner Idol 2015 spelar mindre roll, vi kommer att höra talas mycket om dem framöver. Min favorit: Amanda Winberg, hon skulle kunna ha en egen show redan nu. Hon inte bara sjunger bra, hon har det mesta. En härlig energi, suveränt rörelsemönster och uppträder som ett proffs på scen. Samt äger tevekameran. Men om hon vinner? Nej, det beror ju på antalet röster.

En bra och välsjungande final blir det hur som helst.

Jag behöver några vindkraftverk

Bild: Jörgen Auer

Det var förmiddag. Kanske var klockan 11. Jag kom åkandes från Västra Harg mot Sya, befann mig i närheten av Bosgård. Då fick jag syn på vindkraftverken i Örbacken. Totalt är de elva, men från min position kunde jag bara se sju som mest (sex på bilden). Fast det var inte energi jag tänkte på när jag såg dem, utan på främmande farkoster och jätterobotar på väg att invadera Östergötland och Sverige.

Det kanske man skulle ta och skriva en bok om, tänkte jag. Men menar jag med detta att det är jag som ska skriva den? Nej.  

Men har jag inte sagt flera gånger att jag vill skriva en bok? Eller minst en. Och en till och en till? Jo. De kommer nog. Jag måste bara samla mig först. Samla kraft, tankar och idéer. Jag behöver energi. Jag behöver några inre vindkraftverk. 

Tog en sväng till Mon

 Bild: Jörgen Auer

Tog en lång biltur. Förbi Söderköping, ut mot S:t Anna, Lagnöströmmen

 Bild: Jörgen Auer

och ut till Mons camping och det pågående bygget av Skärgårdsbyn. Det kommer att bli hur fint som helst i färdigt skick nästa sommar. I dag finns 14 nya hus färdigbyggda, det ska bli 36.

 Bild: Jörgen Auer

Sångsvanarna drog söderut.

 Bild: Jörgen Auer

Själv åkte jag norrut tillsammans med Göran Billeson, vi närmade oss Söderköping, solen kom

 Bild: Jörgen Auer

Nära nog folktomt vid Göta kanal. Inte en glass i sikte!

 Bild: Jörgen Auer

Men tydligen vill någon i den vackra staden hålla kvar bilden av sommar ännu en tid.

Bild: Jörgen Auer

Vi drog till Norrköping. Bara för att kolla lite inför ett kommande jobb. Skymningen var nära.

I dag kände jag alla

Det var en sån där dag. En sån dag där alla man möter är kända. Kända av mig, åtminstone. Jag kunde knappt röra mig utan att stöta på någon jag känner. Märkligt. Och ändå skulle jag bara följa med Inger till vårdcentralen.
Efter att ha hälsningsnickat tre gånger så där som man gör på några man vet att man sett någon gång men aldrig pratat med träffade jag hur som helst Malle Falck, före detta granne. Numera Mjölbybo. Vi hade ett trevligt samtal. Ganska långt också.
När vi skildes åt satte jag mig i väntrummet för att vänta på Inger. Sekunden senare klev modeskaparen Katarina Nordquist från Östra Tollstad in i väntrummet. Henne har jag skrivit om i Corren. Hon skulle till Folktandvården, sa hon och kunde berätta att hon och fotografen Cissi Möller inte håller öppet i deras gemensamma butik under Mantorps julmarknad på lördag. Synd.
Efter vårdcentralen åkte vi till Mobilia (eller Depot Mantorp) och Team Sportia samt Dollarstore.  I sportaffären hejade jag först på ägaren Fredrik Langueville och såg mig omkring. Plötsligt stod fotbollstränaren Roland "Katten" Gustavsson från Mjölby bredvid mig. Tjenare! IFK Norrköping gjorde en väldigt stark säsong. Ja, och i kväll ska vi se Malmö FF. Zlatan är för skön. Ska vi ta en fika en dag? Ja, det kan vi göra.
Ungefär så sa vi.
Sen blev det Dollarstore. Tre personer nickade jag åt. En sa jag hej till. Då kom Hans Svanberg gående. Känd från tv, trav och golf. Och från Linköpings Posten. Hej, hej, hur är läget? Vi språkade en minut, kanske två. Om jobb, sjukdom, pensionärslivet. Han verkade glad.
I kassan satt ett bekant ansikte. Det var en tågkompis. Eller ska vi säga stationskompis eftersom vi pratat några gånger på Mantorp station. Men jag har glömt vad hon heter. Hon berättade om gårdagens fem timmar långa strömavbrott i varuhuset.
Vi tog hissen en våning upp med rullstolen (Inger är fotskadad). Innan vi gick in i den nickade jag åt en mansperson. Han nickade tillbaka och höjde liksom ena handen till en liten vink. Där uppe fick jag nicka två gånger. Och chattade på mobilen med Correns Anna Lindén (vilket jag gjorde hela dan) som tydligen skriver något om mig i torsdagens tidning.
Sen åkte vi hem.
Nu erinrar jag mig att jag ju gjorde ett kort besök på Gulf-macken i förmiddags. Hälsade förstås på dem som jobbar där samt på två andra kunder. På väg ut till bilen höjde jag ena armen till hälsning åt en yngre man i blå bil och nickade åt några skolkillar utan jackor.
Och så slängde jag ju lite plast- och kartongskräp i dag. Visst nickade jag väl åt mannen som var samtida med mig? Jo.
Det var nog alla.
Nej, det satt en tiggare utanför Mobilia också. Han fick hej och tjugo kronor.
Nu ska jag snart se Zlatan göra mål på MFF.
Och hur var det nu han sa i går att han ville matchbilden skulle se ut? Jo, han skulle göra tre mål för sitt Paris SG och efteråt skulle alla heja och hylla honom. Men under matchen ville han att publiken skulle heja på MFF. Vi får väl se om det blir så.

Vad har jag haft för mig?

 Bild: Jörgen Auer

Tisdagen blev, eh... vad blev den? Jag vet inte riktigt vad den blev. Grå? Småblöt? Något dito i alla fall. På eftermiddagen satte jag mig därför i bilen och åkte bara omkring. Om Säpo hade sett mig hade jag kanske blivit föremål för en undersökning. Dessutom stannade jag en gång på en skogsväg mellan Nykil och Vikingstad och klev ur. Dock bara för att pinka.

Bild: Jörgen Auer

Jag anlände till Mantorp ungefär samtidigt som skymningen. Man skulle kunna säga att vi hade sällskap. Men att för den skull kalla mig en mörkrets man vore fel. Jag lever som de flesta andra på den ljusa sidan av livet. Tyvärr tror jag emellertid att mörkermännen (enstaka kvinnor kan förekomma i den samlingen) växer i antal. Det känns inte riktigt bra.

 

Lite blandade utsikter

 Bild: Jörgen Auer

Vilken vacker morgon det var i dag! Så här såg det till exempel ut när ljuset steg upp över Sjögestad med kyrkan där mitt i byn.

 Bild: Jörgen Auer

På tal om utsikt så har man den här utsikten från en balkong i södra Ekkällan i Linköping. Något jag visar i morgondagens Mera Linköping.

 Bild: Jörgen Auer

Och på tal om morgondagen så besökte jag Mjölby ridklubbs tävling i hoppning i söndags. En tävling som hölls på Nina och Sissi Liljas ridanläggning i Gottlösa utanför Mantorp. Jag hade god utsikt uppifrån cafeterian.

 Bild: Jörgen Auer

Jag har varit i Kisa också. Det är jag ofta. Där kan man se långt. Kisa som ligger så vackert inbäddad mellan skogsklädda höjder vid Kisasjön. Bilden är tagen för någon vecka sedan vid Rådmansgatan.

 Bild: Jörgen Auer

Var är det här, då? Jo, Valdemarsvik. Bilden är inte nytagen, utan från början av oktober. Men fint är det vid Valdemarsviken på väg ut till Östersjön. Eller Valdemarsfjorden som jag gärna säger.

Bild: Jörgen Auer

Det där med utsikt, vyer och bilder fascinerar så. I alla fall fascinerar det mig. Lite färg och form på himlapällen skapar tillsammans med isskrap på bilfönstret en ny bild av samhället man ser varje dag. Just det, det här är Mantorp i morse. Strax före klockan 8.

Till sist: väderleksutsikter. Det stundar några dagar med plusgrader framöver. Det såg jag i kaffesumpen. Nej, visst ja. Jag dricker ju bryggkaffe. Men jag såg det i den kortpatiens jag la i går vid fikabordet. Går spiralharpan ut så blir det plusgrader, sa jag.

I morgon är en annan dag

Bild från Svt Öst

Fint novemberväder utlovas i morgon. Bra. Då tar jag med mig kameran. Vart? Tja, någonstans. Skit samma var. Är det fint så är det fint.

Lite från vägarna kring Mantorp

 Bild: Jörgen Auer

Vad gör man när det är fint promenadväder? Promenerar, förstås!

Bild: Jörgen Auer

Själv gick jag ut ur Mantorp (man vill ju se lite mer av världen).

 Bild: Jörgen Auer

På så sätt kom jag till Sya. Vilken resa! Fyra kilometer. Snön lyste vit på taken.

 Bild: Jörgen Auer

Ja, den bruna åkerjorden lyste också vit.

 Bild: Jörgen Auer

Fjordingarna på Hydinge gård var lite nyfikna på flanören.

 Bild: Jörgen Auer

Ligger Mantorps gård i Mantorp? Hur som helst rök det om gödselstacken. 

 Bild: Jörgen Auer

 Och här var det bra skyltat. Så att man ser upp i tid för detta hinder.

 Bild: Jörgen Auer

 Ett hinder som nästan ser ut som en vällastad långtradare.

 Bild: Jörgen Auer

 Gården verkar väl rustad inför vintern.

 Bild: Jörgen Auer

Men i Kyrkorp på andra sidan Mantorp, mot Veta, har man inte rustat sig för vinter på många år. 

Bild: Jörgen Auer

 Veta kyrka och kyrkogård gör sig i alla väder och alla årstider.

Motljuset fångar mig

 Bild: Jörgen Auer

Visst, jag vet att det har snöat i natt och att snön ligger kvar på sina ställen. Men det finns mycket annat att titta på. Motljus kan göra det mesta vackert. Eller i alla fall intressant. Vad är det jag ser?

 Bild: Jörgen Auer

Men snön färgar. Som de här dörrarna på Veta kyrkogård. Är de svarta normalt? Jag vet inte. Men nu är de hur som helst vita för någon dag. För övrigt undrar jag om det här är porten till dödsriket?

 Bild: Jörgen Auer

Så fångas jag av motljuset på nytt. Och en tom spaljé på samma kyrkogård. Det är nåt med rutsystemet som lockar mig. Den bilden har jag aldrig tagit förut. 

 Bild: Jörgen Auer

I skogen känner jag igen mig. Där är det redan vackert. Även om det bara är ett litet snötäcke.

Bild: Jörgen Auer

Ja, och knappt det. I den här "salen" skyddar trädkronorna nära nog året om. Skogsområdet ligger intill Klämmestorpshallen i Mantorp. Besök det gärna. Där finns ett utmärkt och elupplyst motionsspår (2,1 km) och stigar kors och tvärs.

Det tog några månader

 Bild: Jörgen Auer

Det har varit mycket snack om de där buskarna med rötter som jag slitit så med under hösten. Här ses en bild från april månad i Bäckhult och buskaget som växt till sig enormt under ett tjugotal år är till höger om utedasset. Bakom bilen.

 Bild: Jörgen Auer

Jag vet inte exakt när jag började gräva och hacka. Men någon gång i augusti, tror jag. Den här bilden är från mitten av september och jag slet som ett djur. Omöjligt och onödigt mycket slit, tyckte andra. Ta dit en grävmaskin och betala för ett par timmars jobb, hette det. Men sån är inte jag. Jag är en envis jävel. Nej, det där ska göras på gammalt sätt. För hand, sa jag.

 Bild: Jörgen Auer

Varefter jag grävde, eller mest hackade jag ju förstås, sådde jag och gräset tog sig snabbt bakom mig. Men längre än hit ville jag inte så eftersom stora delar av jorden snart ska grävas i igen.

 Bild: Jörgen Auer

I slutet av september kunde jag börja ana ett slut för grävandet och redan där kändes det som en seger. Och armmusklerna tog sig. Liksom värken.

 Bild: Jörgen Auer

I början av november hade jag arbetat mig hela vägen fram förbi dasset. Snart var det över.

 Bild: Jörgen Auer

Och här är sista lasset rötter på skottkärran. Hur många lass blev det? Vet inte, men 50-75 någonstans gissar jag. Kanske lite mer.

Bild: Jörgen Auer

Men nu är det färdigt. Bara att vänta in vintern för att börja gräva ur området i vår och göra plats för en friggebod. Den måste vara klar till nästa sommar. Nu måste armarna vila. Lite i alla fall. För det är väl klart att de måste få träna nu när jag äntligen fått lite fason på dem.

Lugn och ro i Gamla Linköping

Bild: Jörgen Auer

Det var lite dimmigt i morse.

Bild: Jörgen Auer

Men jag hittade ändå till Gamla Linköping där jag gjorde ett jobb till Correns Mera Linköping som kommer på tisdag. Jag kom på mig själv med att verkligen småle över känslan att bara få vara där och gå omkring bland de fina, gamla husen. Så rogivande. Men jag var ju där för ett reportage om julförberedelser och anar att det kommer att vara långt från lugnt under de två julmarknader som stundar. Den första 28-29 november (första advent) och den andra 5-6 december (andra advent). Ska vi gissa på minst 5 000 besökare per helg?

Mer om julmarknaderna och Gamla Linköping läser man på www.gamlalinkoping.info

Ögon för korrar och "corrar"

 Bild: Jörgen Auer

Gran skrev jag om i går. Kanske såg jag en sån i dag också, jag vet inte. Men det här är väl inte gran? Kan det vara svarttall? Det spelar mindre roll, det viktiga är ju ekorren som jag såg i Trädgårdsföreningen, Linköping, i dag. Efter att ha lekt och rasat med en kompis (eller käresta, kanske syskon) så det stod härliga till skuttade den här gynnaren upp och satte sig på en fågelholk. Bor den där? Eller väntade den månne på holkinvånaren? Jag vet inte det heller (vad vet jag egentligen), men tyckte det var väldigt trevligt att titta på skådespelet.

 Bild: Jörgen Auer

Jag såg delar av Tinnerbäcken också där den slingrade sig fram intill sjukhuset. Tyvärr utan ekorrar eller andra djur synliga. Jag hade varit på ögonmottagningen för att kolla en hudförändring och fick glädjande besked.

Bild: Jörgen Auer

Efter att ha varit på hospitalet passerade jag strax efteråt även Hospitalstorget. Där var Correns Susanne Hasselqvist och Mikael Svensson på besök vid pågående arkeologiska utgrävningar som nu ska skottas igen över vintern för att skydda de intressanta klosterfynd från 1200-talet som hittats där. Till våren fortsätter man gräva. Och sen lär det bli uteservering på torget. Efterlängtat. Kanske sätter jag mig där med Susanne och Micke en dag nästa sommar.