Jag är läppläsare. Som sådan har jag läst otroligt mycket i mina dar. Hemskheter och ljuvligheter, skvaller och sanningar om varandra, och hemligheter som aldrig borde blivit sagda. En läppläsare lider mycket eftersom man många gånger får reda på sånt man egentligen inte vill veta. Man läser överallt. Hemma som på gatan, i kyrkan, på fiket, eller på hockeymatch.
Uppifrån plats 304 på rad 7, sektion T3, i Cloetta center, hade jag ganska bra utsikt över rinken och arenan när LHC mötte Frölunda i något som hette den fjärde SM-kvartsfinalen i bäst av sju. Jag såg vida omkring, särskilt som jag tagit med mig en kamera och zoomade in åskådare en bra bit bort. Helvete, ropade en. Kyss mig, sa en annan. Idiot, ropade en tredje och 117 sa eller skrek LHC. En gång sa en 60-plussare att Jocke måste vara blind eftersom han inte fick in pucken. Jag förstod att han menade Joakim Eriksson som elegant tagit sig igenom motståndarförsvaret och kom ensam med målvakten.
Jag zoomade in de två spelarbåsen där det dracks vatten i mängder och spottades ut lika mycket på gummimattorna. Tandskydd åkte ut och in ur munnar lika ofta som dörrar slås igen i en förväxlingsfars. Enda skillnaden var att skydden dök upp i samma mun som de försvann.
Ah, oh, ah, aj, oj, sa en Frölundait som fått sig en rejäl tackling och som fick hjälp i båset av en massör. Det var nåt åt bröstet, revbenen kanske. Hjälparen tryckte och klämde, spelaren stönade: mhmmmm.
Och i LHC-båset var det time out. Tränare Lener tog till orda. Huvudet vreds och vändes. Det var svårt att se och tyda hans ord. Jag såg bara hälften, om ens det. Crazy...guys...take...give...all...shoot...hit...harder...goalie...help... Och när allt var över och LHC ett slaget lag upprepade han sig viskande: help.
JÖRGEN AUER(Texten kommer i fredagens Corren, och kan också läsas på corren.se/sport)
Bild: Jörgen Auer
