Här följer nu några timmar i förväg morgondagens krönika i Corren - Cnorren.
I förväntan bor glädjen
Tänk så mycket glädje det bor i idrotten. Ja, sorg också. Men glädjen är roligare. Som i måndags då jag följde med en Åtvidabergsbuss till Örebro och den allsvenska fotbollspremiären. Stämningen i bussen var kanske inte elektrisk, men om man hade kunnat ta på den så hade man nog ändå bränt sig.
Det låg förväntan i luften. Den hängde som tur var inte som en bindel för ögonen för chauffören Bengt Johansson. Tvärtom. Han såg fram mot matchen lika mycket som alla andra ombord och körde extra försiktigt eftersom han så gärna ville komma fram och se sitt kära ÅFF. Han var glad till sinnes. Det var vi alla. Så är man ju i förväntans tider. Man nästan gnuggar händer av förtjusning inför det som stundar. Och man minns andra högtidsstunder.
Alla i bussen som var med på den tiden mindes ÅFF:s guldår 1972 och 1973. Alla utom jag. Jag var inte på en endaste match i Åtvidaberg. Visst såg jag ÅFF på tevenyheterna och i Sportspegeln. Men jag bodde i Norrköping och höll på IFK Norrköping.
Jag minns till exempel den magiska kvällen 1966 när Ove Kindvall sa adjö till IFK Norrköping och gjorde fyra mål mot AIK när IFK vann med 6–0. Som vi hyllade honom. Herre Gud, jag får rysningar nu med när jag tänker tillbaka. IFK hade så många fina år bakom sig, och hade skämt bort sin publik med så mycket fin fotboll så nog vet jag vad förväntan är och hur den känns.
Fler människor borde få känna på och dela samma förväntan. Och det kan man få om man åker med en supporterbuss till bortamatch, eller går och tittar på en hemmamatch. Sedan spelar det ingen roll vilken idrott eller lag det är fråga om. Det behöver inte ens vara idrott. Det kan vara en konsert. Det bor mycket förväntan i hjärtat före en konsert. Och i förväntan bor en glädje så stor att den bygger förhoppningar och drömmar.Låt oss glädjas och drömma tillsammans.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar