En enda tom ruta i dag

Bild: Jörgen Auer

Rutsystemet. Så kallar jag den här bilden. Den får vara med i det här inlägget för att dagen inte precis var inrutad. I så fall i en enda stor ruta: jag har nämligen inte gjort ett skapandes dugg i dag. Ja-a, jag har ju ätit och sånt man måste för att leva.
Trots det fina vädret har jag inte varit utanför dörren i dag. Nej, det blev liksom aldrig av, bara. Jag har mestadels sutit i soffan och tittat på teve. Sport. Mest skidåkning i SM (heja Victor Thorn och Ebba Andersson: ja, och Charlotte Kalla, förstås) och X-games. VM-handboll.
Annat jag gjort: löst korsord, tackat för beröm på facebook, klickat på gillaikonen på 50 andra inlägg, googlat efter en man död 1889 som jag har sökt efter i fem års tid utan att hitta var han är begraven, sorterat gamla bilder, läst några mail-konversationer, försökt skriva en vacker dikt (men misslyckades), känt mig lite nedslagen och sen väldigt uppsluppen, fikat fyra gånger: den femte kommer strax. Ska kanske gråta lite till Spårlöst klockan 21. Sen kommer snart natten. Ska jag sova?

Bilder från Kisa lördag 30 januari

 Bild: Jörgen Auer

Bilderna talar väl kanske för sig själva, men jag känner att jag ändå måste skriva någonting. För Kisa har så mycket att bjuda på, både i natur och arkitektur.

 Bild: Jörgen Auer

Här, någonstans uppe i närheten av Floragatan har man fin utsikt. Det är Tolvmannabackens pister som syns där bortom mörka skogen.

 Bild: Jörgen Auer

Och det här är vid Vallingatan. Utsikt mot Singelberget och Bergdala. Mitt i bild ses värdshuset.

 Bild: Jörgen Auer

Det här är Grönedegatan, sedd från korsningen med Ulrikavägen.

 Bild: Jörgen Auer

En liten utsikt mellan kyrkogårdens träd.

 Bild: Jörgen Auer

Kisa kyrka har sina äldsta delar från 1200-talet. Men ungefär så som den ser ut i dag har den gjort sedan ombyggnader på 1750-talet.

 Bild: Jörgen Auer

En av Kisas mest kända byggnader är Sveahuset mitt i city.

 Bild: Jörgen Auer

En annan är den fastighet som inrymmer butiken Skon vid bron - ett måste för en sommarbesökare.

Bild: Jörgen Auer

Sveahuset från en helt annan vinkel.

Ja-a, det var något om Kisa denna lördag. Det finns så mycket mer att se. Som Café Columbia med emigrantmuseet, utsikten från Borgarberget, alla andra utsikter, torgdag, Kisasjön, sågen, med mycket mera. Jag får återkomma i ärendet. God kväll, god natt, sov gott.

Med Ström i Klämmestorpshallen

Bild: Jörgen Auer

Jag har ju i den här bloggen alldeles glömt bort att jag var i Klämmestorpshallen i Mantorp i tisdags och träffade idrottsläraren Martin Ström, före detta handbollsstjärna i Mantorp, med elitserierutin från såväl Linköpings Lejon som Drott. Det blev en trevlig fikapaus där även kanslisten Pelle Andersson deltog, liksom tvenne städerskor som jag tyvärr inte har namnen på. Dessutom dök Martins äldre bor Mårten upp, idrottslärare på Veta skola. Men det var ju Vifolkaskolans Martin jag var där för att träffa för ett reportage i Corren. Det gällde en historia där han liksom hans brorsa Robert (idrottslärare, förstås), Magnus Hjorth, Christian Olsson och Magnus Engfelt, alla före detta spelare i Mantorp, nu i all hast fått rycka in för att hjälpa B-laget Miffe i division 3. 

Miffe hade drabbats av stort manfall pga sjukdom. Lagledaren Pelle Sommen Carlsson satt hemma i allsköns ro på lördagskvällen och halvsov som han brukar i tevesoffan med en whiskypinne i handen när det ena sms:et efter det andra trillade in: sjuk, sjuk, sjuk. Till slut hade han bara fyra man att tillgå. Varpå han letade fram telefonnummer till gamla spelare och fick ihop ett lag. Ett lag som sen vann med 32-26 mot Krutholmen från Hallstahammar. Bra gjort av såväl lagledare som lag. 

Reportaget var infört i torsdagens Corren och Martin Ström blev nöjd och tackade för ett fint reportage av en Correnlegendar, hm. Även hans mamma Lena hörde av sig och tackade. Till dem båda kan jag då replikera: tack.

Till sist: det var bröderna Ströms pappa Bosse som någon gång på 70-talet startade handbollen i Mantorp.

Mest har jag tittat bakåt

Bild: Jörgen Auer

Gjort i dag? var frågan. Gjort och gjort? Varför måste man alltid göra nåt? Räcker det inte med att ha stirrat bakåt nästan hela dan och någon enstaka gång ägnat sig åt navelskådning?

Ibland har jag ingen lust att göra nåt. Det är det enkla svaret. Det kan emellanåt även skrivas som: jag har inte minsta lust att berätta eller förklara eller ens tänka på vad jag har haft för mig under dagen.

Men om du ändå måste veta: jag har åkt bil, varit på en parkeringsplats, skrivit om en stand up-komiker, skrivit om hälsa, fotat fyra personer till enkät, förfinat en artikel om ett gammalt och upphittat brev, sms-at fyra meddelanden, nej fem. Ringt ett samtal - fick inget svar. Först. Fick ett samtal. Har googlat, släktforskat, varit på toan, fikat tre, nej fyra gånger, ätit en baconkorv på Statoilmacken på Malmslättsvägen, toan en gång till, käkat fem mjuka mackor och en Leksands brungräddade knäckemacka nu i kväll och druckit en kopp te (blåbär), ätit en chokladkaka, en gott bakverk,  sett på teve, bloggat.

Men mest har jag tittat bakåt. Det kan vara ett ålderstecken. Vänd dig inte om (då kan du snubbla), men se bakåt. Så ung du var.

 

Hej då, Bemab-huset

Bild: Jörgen Auer

Är detta det sista jag ser av Bemab-huset i Mjölby. Resterna? Ja. Nästa gång jag har vägarna förbi finns inte ens tegelresterna kvar. Då är huset som byggdes på 1920-talet bredvid ICA jämnat med marken. Många Mjölbybor ville få huset klassat som byggnadsminne, men se därav blev intet. Länsstyrelsen var och är inte av samma uppfattning.

En vikarie i Mjölby berättar

Bild: Jörgen Auer

Så har jag återvänt till Mjölby, om än bara tillfälligt så ändå. Jag vikarierar i dagarna tre. Går in på timmar. Den här veckan är det Sune Johansson och jag. Fast till lunchen i dag fick vi sällskap av chefredaktören och vännen Christer Kustvik som hade varit i Mjölby ett par timmar och suttit på biblioteket och pratat med Corren-läsare.

Bilden visar Kanikegårdens baksida och utsikten mot Mjölby kyrka. Måndagslunchen intogs på På lunch, tisdagens på thairestaurangen Bambu. I morgon blir det... ja, var? Gusto, säger jag.

Hör ni det: Johannes och Bilan! Gör i ordning en Pasta Chevrè.

Från Syas familjedag

 Bild: Jörgen Auer

Lisa Fagrell, 4,5 år ung såg glad ut på Sya skidklubbs familjedag i lördags.

  Bild: Jörgen Auer

De flesta var glada. Caroline och Lisette Söderfjord, också. Skidåkning är ju så kul. 

  Bild: Jörgen Auer

Det tycker även 12-åriga Nora Axelsson. Fast då tänker hon mest på utförsåkning, vilket hon brukar utöva när Mantorpsfamiljen (där även syrran Lova och mamma Linda och pappa Björn ingår) åker dit och kastar sig utför branterna. Längdskidåkning är en ny erfarenhet för Nora.

 Bild: Jörgen Auer

Och det här är Axel Forsberg. En riktig hejare på skidor. Han är 4,5 år. Precis som Lisa Fagrell.

I morgon finns ett reportage i Corren och på Corren.se från Syas familjedag. Det är jag som skriver och som har tagit bilderna. Läsa det och titta på dem. hej då.

Auer på ridgalan 2016

 Bild: Jörgen Auer

Den tolfte östgötska ridsportgalan har arrangerats. Bakom den står Östergötlands ridsportförbund och Östergötlands varmblodsförening. Som vanligt var det knökafullt med deltagare, hela 790 var i alla fall anmälda till lördagskvällen festligheter som hölls i Linköpings Konsert & kongress. 

 Bild: Jörgen Auer

Vad ska man säga om galan? Tja, gästerna verkade i alla fall ha det trevligt. Några av dem som satt vid samma bord som jag var Lotta Markör, Mateusz Dziurla och Nina Lilja. Mitt emot mig hade jag fälttävlansryttaren Emelie Fridh som var nominerad i ponnyklassen, men som fick se Emilia Wallin få priset. Emelie berättade att hon som fyller 18 i år nu ska satsa på sin stora häst, femåriga Lily Alen som ska få debutera på terrängbanan i år. Så det dröjer några år innan ekipaget blir aktuellt för det stora fälttävlanspriset.

Bild: Jörgen Auer

Det gick nu till Isa Hedell från Kinda ryttarförening. Bra jobbat måste man tillstå eftersom Isa red ponny förra året - och vann ponnypriset i fälttävlan då.

 Bild: Jörgen Auer

En annan vinnare var Therese Thor från Vretagymnasiets Hästsportförening som blev årets ledare. Stort grattis, säger jag till Therese som dessutom fyller år i dag. Grattis igen.

 Bild: Jörgen Auer

Det här är Elsa Ekroth, vinnare i ponnydressyr. Elsa tävlar för Rappestad ridklubb och ville tacka sin föräldrar, tränare, och så hästen förstås.

 Bild: Jörgen Auer

Sen brakade festen loss så som den brukar. Vilket vill säga med fullt ös. Från scenen ombesörjt av Sisters of Soul och från borden av deltagarna själva.

 Bild: Jörgen Auer

Det är ju så svårt att sitta stilla när det blir sånt ös. Då måste man ju bara röra på sig.

 Bild: Mateusz Dziurla

Kvällens största överraskning kom att handla om mig. Upp på scenen gick rikskända tränaren Sissi Lilja och jag hörde henne säga att nu skulle det delas ut ett hederspris till en person i salen som betytt mycket för ridsporten i Östergötland och som kan dyka upp när och var som helst, vare sig det är hopptävling, dressyrträning eller fälttävlan. Vem kan det vara, tänkte jag som mest dyker upp hemma i stallet hos ryttarna.

 Bild: Mateusz Dziurla

Jörgen Auer, sa Sissi. Oj, då. Det blev till att ta emot segerrosett, blommor, skumpa, ett graverat glas, och ett inramat diplom. Samt hålla tal där jag förklarade min kärlek till ridsporten. Jag skulle kunna säga så mycket mer, men var nog för överraskad för att få till något riktigt bra. Å andra sidan hade det antagligen blivit alldeles för långt.

 Bild: Mateusz Dziurla

Som slutkläm på prisutdelningen fick samtliga pristagare kliva upp på scenen ännu en gång för blomsterutdelning. Samtidigt.

 Bild: Mateusz Dziurla

Så här såg vi ut på lite närmare håll: Christine Esping, himself och Elsa Ekroth.

Bild: Jörgen Auer

Sen? Ja, sen öppnade baren och nattklubben.

Både små och stora skidåkare

Bild: Jörgen Auer

Gjort i dag, då? Jo, jag har varit i Sya och tittat på skidklubbbens familjedag. Det var riktigt roligt och mycket folk som var där för att pröva på skidåkning. Både små och stora skidåkare syntes. I Corren kommer ett reportage från dagen någon gång senare i veckan.

Nu ska jag gå på den östgötska ridgalan i Linköpings Konsert & kongress.

Jag vill också rida i snön

Bild: Jörgen Auer

Jag tror att jag måste skaffa mig en häst. Det ser ju hur skönt ut som helst att ta sig en ridtur, även om det är vinter och minusgrader. Men först ska jag gå på ridgala. Det blir i morgon, det. Då samlas den östgötska ridsporten i Linköpings Konsert & kongress för att festa av förra året och dela ut priser till årets bästa hoppryttare och dressyrryttare och bästa ponnyryttare inom respektive grenar samt en rad andra priser. Själv får jag dock inget. Jag har ju ingen häst.

Men vinner jag på Lotto i morgon kväll vet man aldrig vad som händer sen.

Lite Norrköping och lite dimma

Bild: Jörgen Auer

Äh, vi tar en Norrköpingsbild till från dagens besök. Rådhuset igen. Nu med en massa fåglar runt omkring. Egentligen rör de sig inte runt rådhuset, utan kretsar över Strömparken och strömmen.

 Bild: Jörgen Auer

På hemväg mot Mantorp kommer plötsligt ett stråk av dimma sakta smygande över slätten.

Bild: Jörgen Auer

I motljuset ser landskapsbilden ut så här. Ganska häftig.

Östergötlands snyggaste kvarter?

Bild: Jörgen Auer

Är det här Östergötlands snyggaste stadskvarter? Om det är jag som får frågan så svarar jag ja. Det ligger hur som helst i Norrköping och avgränsas av Drottninggatan, Hamngatan, Gamla Rådstugugatan och Fleminggatan. Samt av Motala ström, får man väl tillägga. Så här såg det ut i dag vid 15-tiden, med Rådhusets topp som högsta punkt.

Vad jag gjorde i Norrköping? Jobb till Mera Linköping och Mera Norrköping. Kommer så småningom i båda bilagorna.

Inte bra, men aktuell

Bild: Jörgen Auer

Alla bilder man tar är inte bra. De flesta jag tar är i alla fall inte det. Som den här. Platensgatan i Linköping, tagen i korsningen med Kungsgatan. Inte bra alltså, men den är tagen i dag, således aktuell. Så här ser det ju ut ibland. En helt vanlig dag, utan sol. Lite gråtrist.

Blir det skillnad i morgon?

Bakom alla träden

 

 

Det lyser där borta

bakom alla träden

säg sker det något där

som inte händer här? 

 

Svaret får vi bara

om vi beger oss dit

nyfikna i en strut

bak träden tittar ut

 

Fastän dimmigt värre

nog ser vi klart ändå

förda bakom ljuset

-

det är ju trav du sett!

 

Jörgen Auer

Lite bagge och handboll

Bild:Svt

Måndagskvällen ägnade jag bland annat åt att bläddra mellan Guldbaggar och handbollar.

Bland annat fick jag se Birgitta Andersson få en välförtjänt hedersbagge för många år och filmer.

 Gösta Ekman höll ett något märkligt tal. Jag trodde att han skulle berätta nån historia som framhävde Birgittas storhet. Men där bedrog Ekman mig och alla andra tittare som väntade på samma sak. 

Magnus von Horns film Efterskalv  utsågs till 2015 års bästa film, medan En man som heter Ove fick publikpriset. Bästa manliga huvudroll: Rolf Lassgård som Ove, förstås. Bästa kvinnliga:  Malin Levanon i Tjuvheder. Bäst på galan? Frågar nån mig så säger jag Petra Mede, programledaren.

Handbollen då? Jo, Sverige ledde i halvtid med 17-13, men Tyskland vände till seger 27-26. Svenskarna kämpade bra, men tyskarna vann som väntat.

Visst är han väldigt lik mig?

 Bild: Jörgen Auer

Elden var lös, i alla fall tänd i ett skogsparti i Strålsnäs under söndagsförmiddagen.

 Bild: Jörgen Auer

Ett gäng orienterare hade sprungit dit från Boxholm, rastade, och sprang tillbaka hem igen.

 Bild: Klas Johansson

Men övriga som var där, medlemmar i Föreningen Krafttaget i Boxholm ställde upp sig som åhörare för att som vanligt under föreningens söndagsturer lyssna till en berättare.

 Bild: Klas Johansson

Det kommer en ny berättare varje söndag, ämnet är fritt  och i dag handlade det om fotboll.

 Bild: Klas Johansson

Så här såg dagens berättare ut. Visst är han väldigt lik mig? Jaså, är det jag? Jaja.

Bild: Jörgen Auer

Det var ganska kallt i skogen. Märkligt nog kom solen fram så fort berättarstunden var över. Och då blev det en gnistrande söndag. Så gnistrande att jag tog fram skridskorna och gick ner till rinken vid Klämmestorpshallen och åkte en stund. Skönt.

Den som till äventyrs önskar lyssna på dagens berättelse i Strålsnäs, eller tidigare berättare kan göra det på Föreningen Krafttagets hemsida se söndagsturer. Hej då.

Lördagens Linköpingsbild

Bild: Jörgen Auer

Eftermiddagen håller på att bli sen när jag stannar till uppe vid Kagagatan och blickar ut mot Roxen. Det blir nog en fin vinterdag i morgon också, tänker jag och förbereder mig inför ett söndagsmöte med medlemmar i föreningen Krafttaget i Boxholm. Fast mötet sker i Strålsnäs där det är meningen att jag ska berätta något under en halvtimme. 

Det kan jag väl göra.

Jag hittade skärmen!

 Bild: Jörgen Auer

Ah, vilken dag! Fast lite i kallaste laget för mig. Jag trivs inte riktigt hundra när kylan biter i kinderna och näsan.

 Bild: Jörgen Auer

Men visst är det vackert nu.

Bild: Jörgen Auer

Och jag hittade skärmen! Men den var väl dold och fick mig att minnas femdagarsorienteringen i Umeå 1997. Det var där jag sprang bort mig på tredje etappen och bröt tävlingen. Det var ju lika bra det eftersom jag var utsänd av Corren för att bevaka tävlingen, inte leka i skogen.

I morgon bitti lär det bli bort mot -20 grader. Då tittar jag nog inte ut förrän mitt på dan, gissar jag.

Inget av vikt hände

 Bild: Jörgen Auer

Dagens Linköpingsbild, alltså min bild av Linköping i dag, togs sen eftermiddag på S:t Larsgatan. Inget av vikt hände, ändå förmörkade sig himlen.

Bild: Jörgen Auer

 Bara en bild, ändå säger den nåt om dagen. Trafiken flöt, elektriciteten likaså (eller vad den nu gör) och det kom rök från värmeverket. Dagen i övrigt? Blandad kompott, skulle jag vilja säga. Bara en dag av många andra i en lång, lång rad. Men ändå en dag. Som är borta. Snart kommer natten. Och en ny dag. Nya bilder. Nya minnen. Eller inget att minnas.