Bild: Jörgen Auer
När jag tycker att jag inte har nåt att göra, ja då brukar jag ta en gammal bok med mycket fakta, ibland ett lexikon, och sitta och bläddra en stund. I dag valde jag den på Ragnar Lagerblads boktryckeri år 1948 tryckta och av förlaget Sveriges idrottsfolk utgivna boken Sveriges idrottsfolk, del V, Småland Östergötland. Upptäcker då en rad för mig tidigare okända idrottsföreningar, i dag inte längre verksamma. Se bara på Lunda Bollklubb från Åtvidaberg.
Tyvärr har jag inte lyckats klura ut när Lunda BK la ner verksamheten, kanske var det redan på 40-talet? Hursomhelst verkar klubben ha varit relativt framgångsrik i fotboll, det vittnar inte minst seriesegrarna om, och naturligtvis resultatet på sista raden: vinst mot ett lag från IF Saab år 1945 med 22-0!
Bland övriga, för mig tidigare okända idrottsföreningar i Östergötland kan nämnas:
Bollklubben Freja från Linköping som hade Folkungavallen som hemmaplan och som bildades 1929 genom en utbrytning ur Tannefors Bollklubb;
Forsnäs Idrottsklubb som beskrivs som den ledande idrottsföreningen i Ydre, bildad 1935 och med friidrott, bandy och orientering på programmet för de 47 medlemmarna, men som "har svårt att göra sig gällande då den saknar idrottsplats".
Små godbitar hittas lite här och där, som hos
Ekeby-Holaveds Sportklubb där ordföranden, vägmästaren Hans Hansson beskrivs under 1920-talet ha tillhört svenska eliten på längdskidor, känd under namnet "Storviks-Hansson" blev han även pristagare vid SM och erövrade ett flertal DM-tecken i Gästrikland.
IF Sylvia är långt ifrån obekant, men jag noterar ändå med viss munterhet informationen om Ernst "Grodan" Larsson som tillhört föreningen i 24 år och "ännu vid 39 års ålder medverkar som aktiv i reservlaget".
Idrottsklubben Airon hade fotboll, bandy och gångsport på programmet och hörde hemma på Vängevallen i Rystad, belägen cirka 500 meter från järnvägsstationen i Rystad. Publikrekordet skrevs till 500 personer år 1936. Fotbollslaget vann östgötaserien just nämnda år med målskillnaden 47-3 och ingen förlorad match.
Mantorps Idrottsförening är heller ingen obekant förening, men nytt för mig, och lite annorlunda är noteringen om 1944 års B-lag i fotboll som deltog i fem pokalturneringar det året och vann samtliga. Dessutom nämner boken föreningens enda pojklag (flicklag fanns inte på den tiden): som 1945 vann 9 utav 11 spelade matcher.
Det är intressant att se vilken information som klubbarna och författarna valt att ta med i boken. Ta
Mjölby Brottarklubb som exempel. Efter några fina prestationer av klubbens brottare presenteras några utländska brottare som gästat klubben: K. Löwinger, Tjeckoslovakien, Robert Voigt, Sparta, Köpenhamn och Mikael Kurland, Hakoa, Köpenhamn.
Lite förvånande är att en kvinnlig simmare i
Mjölby Simsällskap inte får större uppmärksamhet än: kan nämnas Kerstin Eskilsson, 3:a vid SM i 200 m bröstsim.
När
Mjölby Sportklubb beskrivs får stadens styrande, om inte kritik så i alla fall goda råd angående nyttjandet av Vífolkavallen: "Då Mjölby Allmänna IF endast upplåter idrottsplatsen för träning ett begränsat antal gånger per vecka är det klubbens önskan att staden måtte taga hand om idrottsplatsen och därigenom skapa mera rättvisa".
Orlunda Bollklubb bildades 1940 och anslöts till RF 1942 med fotboll på programmet. Medlemsantalet var 70 och tävlingsplatsen hette Domarevallen i Orlunda, belägen cirka 6 kilometer från Vadstena järnvägsstation.
I Rinna var det tydligen ganska dystra miner vid den här tiden. I alla fall såg inte
Rinna Sportklubb, bildad 1942, särskilt ljust på framtiden för fotbollslaget: "ser icke förhoppningsfullt på framtiden ur idrottssynpunkt då landsbygden alltmer avfolkas".
Simklubben Lore från Lotorp bildades 1937 och som klubbklädsel: grön baddräkt. Bland klubbens simmare uppmärksammas särskilt Maja Bergling: "som deltagit i landskampen mot Danmark och uppnått förnämliga placeringar vid SM och DM samt fått standardmedaljen i guld å 200 m bröstsim".
Skärkinds Idrottsförening bildades 1931 och höll sig till fotboll, vilken spelades på Hesselstads idrottsplats, anlagd 1931-1932, gräsplan 90x60 m, belägen cirka 3 km från järnvägsstationen i Skärkind.
Om Spångsholms Idrottsförening, bildad 1931, framhävs Gösta Malm som en fotbollsspelare som låtit tala om sig: "som numera är verksam i Norrköping. Han har spelat med i landslaget år 1945 som back".
Samme Gösta Malm, för övrigt svensk mästare fem gånger med IFK Norrköping, finns även med i texten om
Sya Skidklubb (bildad 1938). Han nämns nämligen som en som fostrats i föreningen men som nu tävlar på annan ort.
Om
Taborsbergs Sportklubb, bilddad1936, kan sägas mycket, men jag nöjer mig med två anmärkningar. Spelåret 1943-1944 blev klubbens bästa och fotbollslaget vann div III och fick kvala till tvåan mot Huskvarna. Vann första matchen hemma med 6-1, men förlorade borta med 5-0 och klara 5-1 även i den tredje och avgörande (i Mjölby). I trean kom året därpå ett fint publikrekord i seriefinalen mot Linköpingslaget Derby som vann med 2-1 på Bollspelaren i Norrköping. Rekordpubliken skrevs till 2800.
Nils Liedholm, sedermera landslagsman och proffs i fotboll och stor tränare i Italien, finns med när
Valdemarsviks Bandyklubb beskrivs. Klubben bildades 1932 och om Liedholm som vid bokens skrivande var i början av sin karriär står bland annat: "som deltagit i svenska landslaget (B-laget mot Danmark 1946) och nu tillhör Norrköpingskamraterna".
I
Vånga Idrottsförening, bildad 1925, framhålls två friidrottsmän: "Sven Hjalmarsson, distriktsmästare på 100 m vid Landsbygds-DM 1933 samt Sten Nilsson, juniormästare på 400 m 1935".
Avslutar med några rader om
Yxnerums Idrottsförening, bildad 1930, som spelade fotboll på Borkhults idrottsplats och även under de första åren hade friidrott på programmet. Men, som texten lyder: "då den jordbruksarbetande ungdomen har föga tid över för rationell idrottsträning så driver man nu blott fotboll".
Det nämns för övrigt i förordet att resultat och data (fakta) i boken till största delen kommit redaktionen tillhanda 1946.
