Bild: Jörgen Auer
Nog för att jag undrade innan avfärd till Örebro i morse: var det så klokt att ge sig av i en sådan dimma och med en temperatur kring nollan. Nej, kanske inte. Men det gick bra. Jag skriver ju det här hemma i Mantorp.
Bild: Jörgen Auer
Dessutom såg jag inte en endaste fartgalning på resan. Alla körde i lugnt tempo.
Bild: Jörgen Auer
Så varför den här lastbilen på väg söderut låg i diket nånstans på Riksväg 50 kvart över nio har jag svårt att förklara. Hur som helst "trilla den i diket" och skapade lite oro och extra försiktig körning förbi olyckplatsen nära Nydalen mellan Motala och Askersund.
Bild: Jörgen Auer
Stora Hammarsundet passerades i makligt tempo, ja överhuvudtaget blev hela resan en lugn tripp, om än väldigt dimmig. Även inne i Örebro var det dimmigt. Min resas mål var att träffa Barbro Lundborg för att enligt överenskommelse köpa en tavla av henne. Tack, Barbro, det var trevligt att träffas.
Bild: Jörgen Auer
Vid Nydalen var lastbilen ännu inte bärgad. Ingen person kom till skada, kunde jag senare läsa. Bland annat på polisen.se där det också står att lastbilschauffören misstänks ha varit alkoholpåverkad. Hm, ja i så fall begriper man ju lättare varför även bilen hamnade på sniskan.
Bild: Jörgen Auer
Det är en märklig känsla att köra i så tjock dimma som i dag. Man känner ju inte igen sig. Inte förrän vägskyltar går att urskilja. Aha, är vi redan där.
Bild: Jörgen Auer
Tjockan har dock den fördelen med sig att man inte gärna kör om. Och varför ska man det? Den här utsikten hade vi från Skänninge.
Bild: Jörgen Auer
Tids nog får man ändå chansen att komma förbi. Som här vid Rasta Mantorp när den stora bilen svänger upp på E4-an för vidare färd söderöver. Rakt fram i dimman bara, sen höger i ännu mera gråvitt - det kändes nästan som att flyga bland moln. Vi landade säkert och med oss hem hade vi tavlan, målad av A.Gidón, eller Gideon Allan Fingal Johansson (1906-1981) som han egentligen hette, han som för en femma på några minuter målade sina verk, ofta månsken över en sjö, med kolstift och fingrarna så att han kunde köpa sig nåt starkt att dricka. Nu har jag tre "Gidde"-tavlor. Varför? Ja-a, det är i alla fall inte för att jag tror att de ska bli värda någonting, utan helt enkelt för att jag gillar dem och det enkla sätt de kom till på.
Bild: Jörgen Auer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar