Gott Nytt År

Bild: Jörgen Auer
2011 - var det ett bra år? Svaret beror förstås på vem du frågar, men frågar du mig så säger jag ja. Visst var det bra - händelserikt. Och jag fick möta nya människor, även om jag inte pratade så mycket med dem så var vi i närheten av varandra i alla fall. Som Östergötlands nya landshövding Elisabeth Nilsson, här på invigning 12 januari av isovalen i Valla , där hon som den långfärdsskridskoåkare hon är säkert kommer att träna en hel del.

Bild: Jörgen Auer
I februari kom Corren igång med Stadsliv - en satsning där två gamla stötar, Jan Christer Persson och jag själv, två gånger i veckan (tisdag och fredag) avhandlar en del av det som händer i Linköping. På bilden årets sista nummer, fredagen 30 december.

Bild: Jörgen Auer
I mars tog jag den här bilden i den underbara stadsdelen Knäppingsborg i Norrköping. Där VILL jag bo (men har inte råd). Men jag kan åka dit och njuta av atmosfären, butikerna, fiket, restaurangerna, konserterna.

Bild: Jörgen Auer
I april var jag i Kina tillsammans med mina systrar. Fantastiskt! Jag vill tillbaka och uppleva mer. Men bara känslan av att ha gått på muren och ha sett den enorma byggnationen är underbar.

Bild: Jörgen Auer
29 maj var jag för första gången på Elitloppet på Solvalla. Det var kul och en upplevelse, förstås, det med, om än inte så stor som Kinaresan. Synd att inte Mantorpsekipaget Ralf Karlstedt och Prince Tagg gick vidare till finalen.

Bild: Jörgen Auer
Midsommarafton och Sya skidklubb hör intimt ihop och en som gärna är med och åker är Viktor Lindqvist från Boxholm-Ekeby Ski.

Bild: Jörgen Auer
Årets överraskning i Kisas allsångskväll blev en rejäl sådan - Lars Winnerbäck! Det var stort. Och han backades upp av bra musiker också - här ses han med Frallan Jonsson och Henrik Nilsson. Frågan är vem som blir gäst nästa gång. Det går liksom inte att komma högre. Om nu inte Bruce Springsteen dyker upp. Men jag tror att det är dags för en tjej nästa gång.

Bild: Jörgen Auer
Under sommaren hände det sig att det blev avverkning på landet och plötsligt syntes sjön (Drögen) för första gången på 40 år från Bäckhults gård. Underbart.

Bild: Jörgen Auer
Det här är Sabina Karlsson, ridtjejen, som skadades svårt vid en fallolycka utanför Åtvidaberg och som presenterades stort i Correns ridbilaga i september. Hon blev efter lång sjukskrivning och konvalescens skadefri igen och fortsätter att hoppas på de svåra klasserna. Jag säger lycka till.

Bild: Jörgen Auer
Oktober - trist. Men också vardagen har sina ljusa sidor, om än grå som här. Men det är någonting i den här bilden som tilltalar mig och som förra gången jag publicerade den här på bloggen fick mig att skriva kort om Detroit och bilindustrin. Bilden ger en ganska klar indikation åt det hållet. Antagligen är det just det som gör den spännande.

Bild: Jörgen Auer
November - hopptävling i Gotttlösa för Mjölby ridklubb. Lina Klänge från Svarttorp klängde sig fast på Qalizzo.

Bild: Jörgen Auer
December - tandläkarbesök hos Hege i Mantorp. Kul. Jo, faktiskt. Och jag ska tillbaka 18 januari.

Bild: Ami Auer
Sist men inte minst - ett Gott Nytt År,
önskar Jörgen.

Ljus över Skorteby och Viby

Bild: Jörgen Auer
Den här rosen vid vår södervägg har gett sig den på att blomma året ut. Men klarar den nyårsaftonens kyla? Och finns den kvar i morgon bitti? Kanske vill den komma in då.

Bild: Jörgen Auer
Dagens långpromenad togs över Skorteby där solen la sig på ett liggstall och tryckte in taket.

Bild: Jörgen Auer
Himlakroppar i rörelse?

Bild: Jörgen Auer
Inte ljus över skriften, men ljus över Viby kyrka på östgötaslätten i tidig eftermiddagssol i dag. Det är klart att man står en stund och betraktar ett sådant ljus. Och njuter. Är inte ljuset rent "Vätternskt"?

Bild: Jörgen Auer
På tal om ljus. Solen låg inte bara på ett tak i Skorteby. Den förflyttade sig till Klämmestorpsskogen i Mantorp där den la sig för gott. Men den vaknar väl om några timmar när det börjar smälla ordentligt.

Tankar på årets sista dag

Bild: Jörgen Auer
Vilken dag! Inte bara för att den är årets sista, utan också för att den helt enkelt är vacker med dess sol och vintrig kyla och då gör allting vackert. Minsta lilla.

Bild: Jörgen Auer
En sådan dag hittar man glädjeämnen även i det vardagliga. Om man vill se det, vill säga.

Bild: Jörgen Auer
Och har tid att tänka efter - vad gör jag här, varför?

Bild: Jörgen Auer
Hur gör jag för att bäst ta vara på min tid med de förutsättningar jag fått mig till skänks?

Bild: Jörgen Auer
Och hur vill jag att morgondagen, nästa år, framtiden ska bli? Den framtid jag kan styra något så när själv, vill säga. I övrigt måste man naturligtvis anpassa sig till de människor och djur man har omkring sig. Hemma som på jobbet. Man måste ge plats, ta plats, ge och ta, dela, lämna företräde, men också våga. Chansa.
Det är tankar man kan ha på årets sista dag. Nu blir det en långpromenad.

För 50 år sen

Beach Boys firar 50 år just i dag. För det var 31 december 1961 som gruppen gjorde sitt första framträdande som The Beach Boys. Tidigare hade gruppen, bestående av Wilsonbröderna Brian, Carl, och Dennis och deras kusin Mike Love, samt skolkompisen Al Jardine hetat The Pendeltones. Beach Boysdebuten skedde som förband åt Ike&Tina Turner vid Ritchie Valens Memorial Dance på Long Beach Civic Auditorium, California.

Obegripligt

Arkivbild från 2011-01-01: Jörgen Auer
Bilden är visserligen gammal, men den kunde vara tagen nu i kväll för det börjar redan att smälla. Varför? Hur kan det vara så roligt? Obegripligt. Annat som är obegripligt talas det om på Rapport bakom mig just nu. Demonstrationer i Syrien, ja det är inte obegripligt, men att militär och polis skjuter rätt in i folkmassorna är obegripligt och oförsvarligt.
Om tio minuter blir det desto mer begripligt för oss borgarbrackor, då börjar På spåret. Efter det är det snart midnatt och sen är det bara ett dygn kvar av 2011. Fantastiskt att ett år kan gå så fort. För oss fria människor gör det ju det. För oss som får tänka fritt och som får vara ungefär som vi vill. Men runt om i världen sitter människor fängslade för sina åsikters skull, för sina tankars skull, för sin kärleks skull, för sin tros skull, och för att de råkar vara födda i "fel" land, helt enkelt för att de är just de människor de är. Det är obegripligt.

Kommer i Correns Stadsliv

Bild: Jörgen Auer

Den här dagen är en typisk resdag - massor av människor på väg hem eller bort för att fira nyår. Det tänker Stadsliv försöka skildra lite av. På tisdag. I Corren

För 50 år sen

Ur Corren 30 december 1961
Bengt Allan Nordenstam (1904-1982) var landshövding i Jönköpings län 1957–1963, och utnämndes därefter till överståthållare (1963-1968) och när det ämbetet avskaffades blev han landshövding i Stockholms län 1968–1971. Han var byråchef i lantmäteristyrelsen och dess generaldirektör 1948–1957. Under koalitionsregeringen 1952-1957 var han konsultativt statsråd, en partilös sådan.

Stadsliv blommar

Bild: Jörgen Auer

Många gör stora ögon när de får syn på den här vackra rosa och vita blommorna som kan ses på Stångåpromenaden någonstans nära Gripgatan. Blommar de nu?

Ja, faktiskt. Det är kejsarolvon. Se lite om dem också i fredagens Corren. På Stadsliv.

Inte konstigt om folk flyttar

Bild: Jörgen Auer

Konstigt väder. Regnigt, blåsigt, kallt.

Bild: Jörgen Auer
Inte så konstigt om folk flyttar då.

För 50 år sen

Ur Corren 29 december 1961
Lite Indien så här på morgonen, kanske? Det handlar om Goa, det stycke Indien som portugiserna styrde över i 450 år, från 1510 till just 1961.

Kommer i Correns Stadsliv

Bild: Jörgen Auer

Var på stan. Mellandagsrean. Inte lika mycket folk som i går, konstaterades.

Bild: Jörgen Auer
Reportaget från rean kommer på fredag. I Correns Stadsliv.

Kommer i Ryktbart

Bild: Jörgen Auer

Har träffat de här i dag. Men de sa inte så mycket. Dock var de på plats när jag var hemma hos dem för ett reportage till nästa Ryktbart i Corren. Kommer på onsdag om en vecka, 4 januari.

För 50 år sen

Ur Corren 28 december 1961
Correns fotograf Magnus Johnson hade åter varit ute och tittat till vinterlekarna 1961. Den här gången var det hockeyspelare på Stora Rengen vid Bjärka-Säby.

Ur Corren 28 december 1961
Och på tal om hockey så hade Mjölby Södra träningsspelat mot Terra och vunnit med 8-2 under juluppehållet. Eller seriespelet i division III hade nog inte ens startat än. Det står ju inför premiären.

Lite om Veta kyrka

Bild: Jörgen Auer
En promenad i Mantorp kan göras åt flera håll, eller bara inom centralorten. Men en av flera givna

Bild: Jörgen Auer

promenadvägar går förbi Veta kyrka, en av Östergötlands finaste och sötaste kyrkor.

Bild: Jörgen Auer
Kyrkan är byggd i kalksten och har sina äldsta delar från 1100-talet och är byggd av kalksten och gråsten. Klockstapeln bredvid är uppförd 1727-1728. För mer info om kyrkan se här.

Ett verk av Dagmar

Bild: Jörgen Auer

I dag var man ju bara tvungen att ta lunchen i anspråk för att gå och titta på jätteträdet som föll för Dagmar i Nykvarnsparken. Det visade sig visst vara en björk av gigantiska mått (enligt expertis).

Bild: Jörgen Auer
Hur som helst, nu ligger den och aldrig kommer den upp igen. Men kanske kommer det en ny i stället som får stå i hundra år. Eller hur gammal kan en björk bli? Ekar kan ju bli 800 eller mer. En hastig sökning på webben ger ett svar på i alla fall nästan 175 år som i Rönnö naturreservat i Halland. Alltså borde de också kunna bli 200 år. Om de inte blåser ner, vill säga.

Kommer i onsdagens Corren

Bild: Jörgen Auer

I morgondagens Corren kommer (om ingen oförutsedd händelse ändrar på tidningens utseende) ett besök på Tygmarknaden i Mjölby.

Bild: Jörgen Auer
Där huserar Susanne Berg sedan ett tiotal år och nu tar hon över affären i centrala Mjölby.

För 50 år sen

Ur Corren 27 december 1961
Fotografen Magnus Johnson dominerade Correns tredjesida (första textsidan) den här dan för 50 år sen med den här vinterbilden efter julhelgen.

Ur Corren 27 december 1961
Medan förstås rean dominerade förstasidan.

Lite till från ellipsen

Bild: Jörgen Auer
Vad för en glasellips, ringde C om och ville att jag ska visa den. Dessutom undrade hon om jag inte hade fler bilder på de gymnastiska killarna som tränade parkour?

Bild: Jörgen Auer
Jodå, jag har den här också på en kille som vänder upp och ner på tillvaron och tycks landa på huvudet. Det gjorde han inte och samtliga vi såg klarade sig utan blessyrer.

Tack för uppvisningen vid Spiralen

Bild: Jörgen Auer
Åt lunch på Matcompagniet i Norrköping, i glasellipsen mellan Spiralengalleriorna. Mycket trevlig betjäning över disk vid tacosbaren (tack) där vi beställde två grekisk sallad, en vegetarisk tacos, och chicken fajitas med strimlad kyckling. Mycket gott var vår samlade bedömning. Under lunchen fick vi även se detta skådespel på gågatan nedanför. En grupp killar tränade parkour och

Bild: Jörgen Auer
slängde sig med dödsförakt bakåt från bänkar eller kom studsande över gågatan i ekvilibristiska hopp eller som här vrängde sig i konstifika kast/hopp. Tack för uppvisningen, grabbar!

För 50 år sen

Ur Corren 20 juli 1961

Den här dagen hade den svenska filmen Lustgården premiär på Röda Kvarn i Stockholm. Den hade spelats in i Vadstena under sommaren 1961. Alf Kjellin regisserade, Ingmar Bergman 0ch Erland Josephson var manusförfattare under pseudonymen Buntel Ericsson och i rollistan återfanns Sickan Carlsson, Gunnar Björnstrand, Bibi Andersson, med flera. Kritiken var inte snäll. Så här skrev tex Jörn Donner i Dagens Nyheter: "."Såsom filmen regisserats av Alf Kjellin är det en tråkig historia, berättad i påfallande släpigt tempo. Situationerna tuggas om så grundligt att man hinner bli hjärtligt led på dem... Svagheterna ligger i den talanglösa regin, den påträngande musiken (som tydligen avser att dölja bristerna i handlingen) och den fatala oförmågan att roa åskådaren. Film är inte hantverk. Film är inte laboratorieteknik. Film är konstnärligt gestaltat liv, i tragedi eller komedi. "Lustgården" är inte en film".

Ingenting

Bild: Jörgen Auer
Hm. Man kan se någonting i allt. Till och med en till synes tom betongvägg kan ge associationer. Eller är det det borttvättade klottret som lockar till funderingar? Det lär vi aldrig få veta om vi inte frågar betraktaren. Så: vad ser du från din bänk?
- Jag ser storheten i litenheten och vice versa. En tomhet så inlindad i sin intighet att den fyller ut tomrummet så att det framstår som till brädden fullt av en hittills oigenkännlig och därför oidentifierad materia. Jag ser inget och allt och allt och inget och blir ett med tomrummet och således helt tom inombords. Något mer har jag inte att säga om detta ingenting som bäst förklaras av sig själv - ingenting. Jag har ingenting mer att säga. Ingenting.