Snö, Hästen och LFC

 

Bild: Jörgen Auer

Vintern biter sig envist kvar. Det är den sista dagen i mars månad och det har snöat två dygn i rad. Hästarna i hagen verkar rådvilla. Jagar inte varandra som de brukar, nafsar inte heller efter varandra  utan står bara och tittar på snön som faller in på dem lite från sidan. Men vad nu! Nu skuttar de som bara den, galopperar så att snön yr kring hovarna.

Ja, ja. Jag lägger in för mycket mänskligt vemod i djurens beteende. Så är det. De uppträder nog som vanligt ändå. Något lugnare, kanske.

Jag uppträder däremot inte som vanligt. Visst gick jag en morgonpromenad, men bara ett varv på min runda mot normala två. Det var helt enkelt för mycket snö och jag pulsade vaderna trötta. Nu drar jag mig till och med för att gå och titta i brevlådan. Men det är väl ingen postutdelning i dag? Är det inte bara tisdag och torsdag? Hm. Jo, två dagar i veckan är det nog bara. Alltså ingen post i dag. Därmed ingen promenad till lådan. 

Så vad gör jag inomhus? Läser och löser. Fikar och äter. Lyssnar på radio. Där hör jag att ishockeyklubben Vita Hästen lämnat in konkursansökan. FAN! Så fruktansvärt illa skött. Varför larmade man inte och sökte hjälp långt tidigare? Det borde klubben gjort när man passerade en miljon på förlustsidan. Eller ännu tidigare. Men man bara körde på. Nu sägs skulderna var 6-7 miljoner.  Och A-lagsverksamheten läggs ner.

Ishockey är en dyr sport. Man måste ha god ekonomi för att lyckas. Man måste ha publik och stora sponsorer. Helst många av båda. Vita Hästen har trots en bra säsong uppenbarligen inte lyckats charma publiken så att ishallen varit utsåld match efter match. Då hade kanske rådande ekonomiska situation inte uppstått. Och vilka spelarlöner har man dragits med? 

Klubben, eller en ny klubb får börja om i division 4.

Men nu är det snart vår och fotbollen har redan börjat rulla. IFK Norrköping dam vann sin historiska och snöiga  premiärmatch i högsta serien, Allsvenskan. På söndag gör herrlaget entré i herrallsvenskan och möter IK Sirius. Får vi be om en bättre säsong än föregående, tack.

Klockan 18 i dag ser jag Linköpings FC-Rosengård i TV6.

I morgon är det 1 april.

PS. 

Nej, det här är inget aprilskämt: LFC vann med hela 4-1 över regerande mästarna från Rosengård och Linköpingsspelet i första halvlek var rent av strålande. Något av det bästa jag sett ett svenskt klubblag göra. Otroligt bra. Fortsätt så.

Bild via TV6

Det där med sol

Bild: Jörgen Auer

Jaja, livet rullar på. En dag i taget. Men de är ju lite olika såväl till innehåll som till utseende. Nog för att det är bra mycket trevligare när solen skiner än när snö och kyla eller regn och gråa skyar råder. 

Bild: Jörgen Auer

Fast vinterdagarna har ju sitt. Och har man som tur som jag så kan man til och med sitta inomhus och se hästar i hagen utanför eller hur djuren tränas i trav. Alldeles utanför fönstren. Härligt.

Bild: Jörgen Auer

Men som sagt, soliga dagar är alltid bättre och hästarna är vackrare då. På lördag blir det sol. Hoppas jag. Och snart är det vår.

 

Kul att se Joe Biden i tv-serie

Bild via TV4

Skoj att se Joe Biden spela sig själv i ett avsnitt av Law & Order i natt. Visserligen ett gammalt avsnitt från 2016 när han var vicepresident, men ändå.

Han medverkade i seriens säsong 18 i episoden Making a rapist. 

Biden sägs också privat vara nära vän till seriens stjärna Mariska Hargitay (Jayne Mansfields dotter). Det är för övrigt Hargitay som syns tillsammans med Biden på bilden här.

Jayne Mansfield (1933-1967) var en amerikansk skådespelare på 50- och 60-talen, mest känd som bystdrottning och sexsymbol. Men hon kunde agera och vann såväl en Theatre World Award och en Golden Globe Award. Hon medverkade i över 20 filmer, men spelade också teater. Utöver det spelade hon flera instrument och talade flera språk.

1955 medverkade hon i Broadwayuppsättningen Will Success Spoil Rock Hunter i vilken hon parodierar Marilyn Monroe. Det gjorde hon tydligen väldigt bra eftersom hela hennes karriär nästan uteslutande innehöll liknande roller (enligt sverigesradio.se). De filmer hon deltog i räknas inte till de stora filmerna, snarare B-filmer, bland dem Buss på villovägar (1957), För het att ta på (1960), Flickan rår inte för det (1956), Åh, en sån karl (1957) och just Will Success Spoil Rock Hunter (1957). 

Hon deltog även i ett stort antal tv-shower och -serier.

Jayne Mansfield fick fem barn, varav tre medverkat i filmer eller modelljobb. Mariska Hargitay, född 1964, är den mest kända, mest för rollen som detektiven Olivia Benson i Law & Order: Special Victims Unit. Mariska fick en Giolden Globe för den rollen 2005 och en Emmy 2006. 

Här är det möbler på väg

Bild: Jörgen Auer

Ännu en dag och en bil i serien Transport på svenska vägar. Nu är det en bil från Conway Furniture Transport & Logistics i Danmark som stannat till i Mantorp. Ett företag som har sin grund tillbaka till 1970, men som 2012 köptes av Thortrans A/S. Huvudkontor finns i Randers.

Firmans verksamhet består av möbeltransporter i Skandinavien, Finland, Tyskland, Polen, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Italien. Hemsidan heter thortrans.dk och antalet anställda varierar, men efter långvarigt sökande på nätet lyckades jag till slut hitta siffran 176 (2022). Den siffran står i alla fall på paqle.no som även hänvisar till amtavisen.dk. För perioden 01-07-2021--30-06-2022  var resultatet 1,2 miljoner danska kroner, samma period året före var 6 miljoner kroner. Bruttoförtjänsten 2021 var 93,6 miljoner och för 2022 stannade den på 88 miljoner kroner.

FOTNOT: Serien Transport på svenska vägar kom till för att stilla nyfikenheten på var alla transportbilar på svenska vägar kommer ifrån.

 

En mycket blå tisdag

Bild: Jörgen Auer

Jag behövde ingen längre tid för att hitta ett namn på den här bilden. Den får helt enkelt heta Blå. Men om jag tog den vid Järnlunden eller Åsunden, minns jag inte. Du som vill veta och som kan bygden klickar bilden stor och kollar lite extra på Blå.

Bild: Jörgen Auer

Efter Blå följer att den här från höjderna mellan Rimforsa och Kisa helt naturligt fick heta Blå berg

Bild: Jörgen Auer

Varför den här heter Blå och vit kan förklaras av ett klubbmärke på instrumentbrädan i min bil. Men egentligen borde den förstås heta vit och blå eftersom märket är IFK Norrköpings. Blå och vit är ju IFK Göteborg som kallas för Blåvitt.

Bild: Jörgen Auer

Varför den här heter Blådåre kan man undra. Körde någon för fort? Nej, inte alls. Lagenligt sakta. Men eftersom de andra bilderna från tisdagen fick blå namn så fick den här också det. För övrigt tycker jag att det blåste blåkallt och hoppas att vi slipper liknande vindar under onsdagen. Men himlen får gärna fortsätta vara blå.

Noterbart är också att jag fick en blåsa på underläppens insida och ett blåmärke på vänster handrygg. Någon blåsning gick jag inte på. Den får vänta till 1 april.

Historisk seger för IFK

Bild via TV10

Det blev seger 2-1 för IFK Norrköping i klubbens historiska damallsvenska premiär. Chelsie Dawber gjorde det första målet i matchen som spelades i snöfall och mycket blöt plan på Idrottsparken i Norrrköping (tyvärr omdöpt till Platinum Cars arena). Växjö kvitterade i andra halvlek.

Bild via TV10

Men det blev ändå hemmalaget som fick jubla mest vid slutsignal och 2-1 till IFK där lagkaptenen My Cato slet som en slav över stora delar av planen matchen igenom och där Ebba Handfast var otroligt bra och säker i mittförsvaret. Trots det svårspelade underlaget.

Bild via TV10

Och det var finska landslagsspelaren Vilma Koivisto förunnat att bli matchhjälte genom sitt snygga skott och mål som betydde 2-1. 1 739 personer trotsade vädret och hade köpt biljett till premiären. Curva Nordahl hjälpte sannerligen fram sitt lag till seger.

Från TV10 var det sedan bara att slå över till TV6 och svenska herrlandslagets EM-kvalmatch mot Azerbajdzjan. Att Sverige skulle vinna var ingen vågad gissning. Matchen slutade 5-0.

Fortsätter vintervädret i morgon? Jag tror det. Det blir i alla fall en kall natt och kall morgon. Suck.

Bakslag går över

Bild: Jörgen Auer

Så trist. Söndagen bjöd på vinterväder igen. Vad gör man då? Ja, morgonpromenaden gick bra, då snöade det inte. Inte på hela förmiddagen, faktiskt. Jag hann iväg på födelsedagsfika i Ljungsbro och hem igen innan snön kom. 

Bild: Jörgen Auer

Mars är allt en lurig månad. Till och med lurigare än självaste april. Men varje år blir man märkligt nog ändå lika förvånad när vintern återkommer för några dagar. Att man aldrig lär sig.

Bild: Jörgen Auer

Så hur står man ut, hur klarar man bäst av de här bakslagen? Ja, det finns väl olika tekniker, min är att se framåt. I dag var det att se fram mot fikat, lunchen, middagen och de tv-program jag tänkte titta på. Samt förstås de ljusglimtar som ändå fanns vad väderleken beträffar. Som att det inte snöade. Det var ju skönt. Då. Då såg det ut som på bilden här.

Måndagen då? Ja, det blir väl fika då också. Tyvärr kanske också ännu ett bakslag. Men det går över. 

Några lördagsbilder bara

Bild: Jörgen Auer

Lördagsförmiddagen blev riktigt fin. Så pass att jag i alla fall kan lägga ut några bilder i bloggen. Tagna i Mantorp och Uljeberg. Att just den här får vara med beror på att jag aldrig tagit en bild här mellan magasinen vid järnvägen i Mantorp. Nu blev det dags.

Bild: Jörgen Auer

Just den här varianten vet jag mig heller inte ha tagit tidigare. Ganska trist bild, men visar i alla fall att det var blå himmel och därmed sol på förmiddagen, och lite av vilken väg jag valde.

Bild: Jörgen Auer

Uljebergs allé får alltid vara me'. Nej, inte alltid, men du fattar. Nu står det inte länge på förrän den börjar grönska. Vi ska bara igenom och förbi några kalla och kanske snöiga dagar bara.

Bild: Jörgen Auer

Oj, så många snödroppar det var här då! Då kan naturen få dela med sig lite, tycker jag. Så blir det.

Bild: Jörgen Auer

Nog blev det så. Sen satte jag mig soffan och tittade på tv. Världscup på skidor från Lahtis i Finland. Och lite senare såg jag femte SM-kvartsfinalen i ishockey mellan Färjestad och Frölunda och ännu lite senare Postkodmiljonären och Shetland och även den fina och rörande filmen Maudie om den kanadensiska folkkonstnären Maud Lewis (1903-1970). Mycket bra. Särskilt Sally Hawkins i rollen som Maud. 

 

Sverige halkade omkull

Bild via TV6

Nej, trots en imponerande start på Friends Arena med en smått fantastisk stämning under nationalsången blev det en klar förlust för Sverige i EM-kvalet i fotboll mot världsfyran Belgien. 0-3 går inte att snacka bort, men svenskarna hade också målchanser, inte minst räddades en boll på mållinjen av en belgisk försvarare och ett par gånger halkade! de svenska spelarna i avgörande ögonblick.

Det gjorde inte belgarna.

Bild via TV6

I alla fall inte anfallsstjärnan Romelu Lukaku. Interspelaren fick anledning att göra sin målgest tre gånger, som den tremålsskytt han blev. 

För Sverige gäller det att ladda om eftersom det väntar ny match redan på måndag mot Azerbajdzjan. 

PS. Jag satt hemma i soffan och tittade på matchen. Nu tänker jag halka i säng.

Häst, grönt och IFK

Bild: Jörgen Auer

Det stod en häst och blickade ut över landskapet. Just där och då såg den ut som härskare över kullen, herre på täppan om du vill, men jag vet inte vilket kön det är på den. Inte heller vet jag vad den tittade på eller om den tyckte sig se något av intresse. Men hästen stod så lugnt och stilla så uppenbart var det ingenting som oroade den. Men kanske tänkte den på sitt vis ungefär som jag: i dag är det allt bra skönt här, lugnt och fint, fridfullt rent av. 

Bild: Jörgen Auer

För så var torsdagen på Uljeberg. Min i alla fall. Och jag tog en promenad på de för var dag allt grönare markerna. Då och då stannade jag i lä vid några enbuskar och vände ansiktet mot solen. I solskenet tog jag för övrigt en fika utomhus efter lunchen också. En sådan dag var det. Innan himlen grånade allt mer. När jag på sena eftermiddagen begav mig till Norrköping regnade det.

Bild: Jörgen Auer

I Norrköping var jag med på årsmöte och middag med Sällskapet Äldre IFK. Trevligt för en fotbollsälskare och IFK Norrköping-följare. Sällskapet startades för 46 år sedan och var från början till för gamla spelare och ledare. Är så än i dag, men nu får även gamla supportrar vara med. Såna som jag, till exempel, före detta pojklagsspelare i IFK.

Det stundar allsvensk premiär snart för IFK:s båda allsvenska lag, herr och dam och vi fick veta mer om tankar och spelidéer av tränarna Glen Riddersholm och Tor-Arne Fredheim, likaså av lagkaptenerna Christoffer Nyman och My Cato och sportchefen Tony Martinsson delgav oss insikter i hans vardag med spelarvärvningar och ut- och inlåningar, huvudstyrelsens Jonas Lind (mångårig A-lagsspelare och guldmedaljör 1989) informerade bland annat om läktarnas beskaffenhet (det har varskotts om dåligt skick i betongkonstruktionen på västra och södra) och hintade om att det nog ser lite positivt ut, trots allt. Förre spelaren Göran Holter (med i guldlaget 1989) intervjuades kort.

Värmlänningen Holter bor sedan många år i Höllviken i Skåne men kommer och tittar på damernas premiär mot Växjö på måndag (han är kompis med damtränare Fredheim). Herrpremiären 2 april mot Sirius ser han nog också. Det gör nog de flesta av de cirka 120 som deltog på årsmötet i IFK Konferens & Restaurang.

Fint både ute och inne

Bild: Jörgen Auer

I dag var det vår i luften. Inte överallt, kanske. Men hos mig i Mantorp var det så. I alla fall på förmiddagen och tidig eftermiddag när jag bland annat såg vårens första tusensköna på gräsmattan. Sedan bjöds vi på mulet väder och regn, också. Bilden här är tagen i den 70 meter långa och mäktiga ladugården på Uljebergs säteri.       

Bild: Jörgen Auer

Men jag var ute också, naturligtvis. På morgonen, absolut. Men även på eftermiddagen. Jag gick runt ladugården och följde med blicken den stora silons väg mot skyn. Just där och då ville jag vara en fågel och flyga upp över silon, breda ut vingarna och glidflyga ut över slätten. Kanske drömmer jag om det i natt. I så fall kan jag berätta i morgon hur flygfärden var och vad jag såg.

Bild: Jörgen Auer

Sedan gick jag in i ladugården på nytt. Uljebergs lantbruk håller på att renovera och det kommer att bli så stort och fint för gårdens maskinpark. Så här såg det ut i dag.

Skönt i lä i Bäckhult

Bild: Jörgen Auer

Var i Kisa ett par timmar i dag och på vägen dit passade jag på att göra en snabbvisit i Bäckhult. Solen sken och det var skönt i lä bakom lillstugan. 

Bild: Jörgen Auer

Men solen hade lite problem att ta sig igenom molnen som formerade sig likt fårull.

Bild: Jörgen Auer

Drögen var lika vacker som vanligt, men täckt av is. Orrholmarna verkade mer vårlika, men utan såväl orrar som andra fåglar.

Bild: Jörgen Auer

Uppe i stenröset njöt mossa och stenar av den värme som solen skänkte. Kanske vaknade även smågnagare, ödlor och ormar så smått till liv under och mellan stenarna. 

Bild: Jörgen Auer

På vägen fram till Bäckhult fanns det gott om timmer längs grusvägen och jag upptäckte en stor föryngringsyta (kalhygge) som jag inte sett tidigare. Jag såg även timmertravar inne på Lindboms väg.

Bild: Jörgen Auer

Tyvärr har det varit vildsvin på vägen vid källaren och även på vägen ner till Carina och Håkan liksom också nära grusgropen. I övrigt? Jag längtar efter vår och snart är den här.

Vackert vid dammen

Bild: Jörgen Auer

Tunga moln förflyttade sig mellan himlapäll och östgötsk jord under måndagen. Men faktiskt blev det lite ljust med sol också någon timme eller två. I alla fall där jag befann mig, hemma på Uljeberg och jag passade därför på att gå en sväng ner till dammen. Det var bara jag och naturen, några bilar åkte förbi på vägen bort mot Västerlösa och en gång vred jag på huvudet och tittade på ett flygplan.

Bild: Jörgen Auer

Ännu fanns dock bitar av vinter kvar i området, som de här isflaken i dammen som höll på att lära sig flyta på egen hand i stället för att vara ett enda istäcke. Mot vårsol har de inte en chans länge till.

Bild: Jörgen Auer

Och vassen vajade så vackert i vinden, for från sida till sida, böjde sig och dansade tyst för mig.  

Bild: Jörgen Auer

Här invid dammen och skyddad i söderläge av fjolårsgräs och vass har även tussilagon alltid en given plats. Så också i år och jag kunde räkna till ett 30-tal gulblommande hästhovar.

Bild: Jörgen Auer

Trivs vid dammen gör också den här sammetstickan. För det är väl en sådan? En tickart måste det vara. Om sammetstickan läser jag på Wikipedia att den fick sitt namn 1939 och att den ingår i släktet Trametes och familjen Polyporaceae.

Bild: Jörgen Auer

Så här ser svampen ut på närmare håll. Visst blir det fint med mossan också? Som ett eget miniatyrlandskap. Google lens säger att mossarten är sumpvitmossa. Då tror jag på det.

Bild via Svt24

Hemma igen. På kvällen såg jag Luleås hockeytjejer åter bli svenska mästare i ishockey när laget vann tredje finalmatchen i Svenska Damhockeyligan mot Brynäs med 3-0 och därmed också vann finalserien med 3-0 i matcher. Det här var Luleås femte SM-guld i rad. Imponerande. Väldigt roligt var att se lagkaptenen Jenni Hiirokoski i båset och i intervju både i en paus och efter bärgat guld. Den finska backen blev otäckt skadad i halsen i söndagens möte mellan lagen när hon fick en motståndarskridsko över halsen i ett fall och fördes till sjukhus i ambulans. Där opererades hon och var så pass återställd dagen efter incidenten att hon kunde se måndagens match från båset och delta i segerjublet iklädd guldhjälm som alla lagkompisarna.   

Trea i Boxholm var bra

Bild: Annika Ekstedt

Vilka kunskaper de sitter inne med, Ann-Charlotte Irhede och Annika Ekstedt. Imponerande. Med lite tur hade vi kunnat vinna öppna Boxholmsmästerskapet 2023 i går, Men en tredjeplats bland 37 deltagande lag var sannerligen inte illa. Vår näst bästa placering sedan vi började vara med i den roliga och i många stycken svåra frågesporten. Tredje året vi var med, 2016, kom vi tvåa. Sen har det stadigt gått sämre, Tills i går. 

Mer från lördagen var att det var galakväll på Mantorps hästsportarena med god mat och många trevliga människor. En massa priser delades ut till främst travfolk, men också till människor som gjort och gör något bra för Mantorpsborna. Själv blev jag utan pris.

Bild: Jörgen Auer

I dag var dagen efter hästfesten i Mantorp. Jag gick drygt åtta kilometer under vilka jag stannade en stund och pratade med de här två sköningarna. De var inte med på galakvällen, men fick nu en briefing om vad som sig tilldragit under partajet. De rörde inte en min, men nickade lite då och då som om de konstaterade ja ja, var det inte det vi trodde. 

Expert på Norgetransporter

Bild: Jörgen Auer

Dags för ett nytt avsnitt i min serie Transport på svenska vägar. Bilden här är inte nytagen utan något år gammal. Men transportföretaget G Claesson är ännu äldre, startade 1965 och har hemvist utanför Jönköping. Inte direkt från start, men efter fem år gjorde företaget sin första leverans av styckegods till Norge, och har sedan dess utvecklats till Norgeexpert.

Hemsidan heter claessontrans.se och där står bland mycket annat att man i dag "kan erbjuda både fossilfria transporter och tjänster som plock, pack, märkning och fullskalig 3PL". 

2020 blev företaget hållbarhetscertifierat enligt branschnäringens Fair Transport, vilket innebär att transporterna genomförs ansvarsfullt, trafiksäkert och hållbart: "ett självklart val för oss", skriver man.

På allabolag.se kan man läsa att Jönköpingsföretaget 2021 hade 48 anställda och en omsättning på 79 miljoner kronor. 

FOTNOT: Transport på svenska vägar har som syfte enbart att stilla min nyfikenhet på var alla transportföretag, svenska som utländska, som vi ser på vägarna kommer ifrån samt om det är möjligt få en uppfattning om hur det går för företagen. Hittills har här i korta ordalag presenterats över 200 företag.

  

Äntligen dags för vårtecken

Bild: Jörgen Auer

Äntligen! Jag klagade häromdan över att jag inte har sett några vårtecken än. Antagligen just därför såg jag snödroppar i dag. Och det i min trädgård! Härligt! De är så fina och hänger ofta så prydligt.

Bild: Jörgen Auer

Tussilago har jag inte sett än, men ett annat namn på den rara blomman är ju hästhov. Och riktiga hästhovar har jag sett många hela vintern. Så även i dag.

Bild: Jörgen Auer

I dag blev det en rejäl långpromenad. Först åkte jag och ställde bilen vid Veta kyrka och gick sedan till Spångsholm och vidare till Sya, sedan till Hydinge, Mantorps gård och ner till Mantorps station och sirklade genom samhället tillbaka till Veta kyrkby. 1,2 mil blev det faktiskt. Plus de tre kilometer som jag gick i morse hemma på Uljeberg. 

Bild: Jörgen Auer

Snart är det vår, konstaterade jag borta vid Hydinge, men läste just då på telefonen att det kanske blir snö redan i morgon. Hm. Jaja, snart är det vår i alla fall. 

Bild: Jörgen Auer

Sya kyrka såg ut att trivas i torsdagens solsken. På svenskakyrkan.se kan man läsa att den byggdes 1774, men att man då använde sig av en vägg från en äldre på samma plats byggd 1300-talskyrka, men gjorde den nya kyrkan bredare och längre. 

Bild: Jörgen Auer

Veta kyrka badade också i solens strålar. Den har ännu äldre anor. Dess äldsta delar är från 1100-talet. Här har jag gift mig, dock betydligt senare än 1100-talet och här har ett av mina barn döpts liksom även några barnbarn. Klockstapeln uppfördes 1727-1728.

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden är från i morse när hästarna stod och mumsade frukost och jag var på morgonrunda. Om min dag kan jag väl i stort säga: jo då, ganska bra. Rejäl motion och dessutom dammsög jag såväl lägenheten som bilen. Den senare ska på service under fredagen. Själv borde jag läsa på inför lördagens Öppna Boxholmsmästerskap i frågesport som jag brukar vara med på. Frågan är dock vad sjutton man ska ska plugga in eftersom frågorna är så varierade och omöjliga att lista ut i förväg.

Men kanske..? Ja, just det, ja, det där som jag precis tänkte kan nog bli nån fråga på. Ja, då vet jag vad jag gör under fredagen. Lär mig mera om allting.    

För övrigt kan man även se Boxholmsmästerskapet som ett vårtecken.