Bild: Jörgen Auer
En and är så god som en and, tyckte den här osaliga anden och ville posera i solskenet vid Vätterns strand när jag gästade Vadstena ett par timmar i dag. Vad jag gjorde där? Fikade. Gick lite. Besökte ladan där Antikt & kuriosa huserar,
Bild: Jörgen Auer
Huttrade gjorde jag också. För det blåste lite från sjön och hade gjort så förstod jag eftersom träden på strandpromenaden såg ut så här. Jag mindes genast ett besök vid Niagarafallen 1988 när hela omgivningen där såg ut så här och mer därtill. Is överallt. På växtlighet och byggnader.
Bild: Jörgen Auer
På tal om byggnader så är ju Vadstena fantastiskt. Det är vi många som tycker. Jag tänker återkomma till den sköna staden lite längre fram i vår och strosa bararmad i gränderna. Vintertid går det åt för mycket tid till att tänka på kalla vindar och att man fryser. Å andra sidan kan man sitta länge och fika också. Det gjorde jag i trevligt sällskap på Gamla Konditoriet i dag. Tack, Marie.
Bild: Jörgen Auer
På hemvägen valde jag en omväg. Långt från raka vägen hem. Plötsligt befann jag mig i Borensberg och stannade till på Strömbron för att ta en bild på Motala ström. Nej, jag störde inte trafiken. Jag var ensam just där och då.
Bild: Jörgen Auer
Inte heller mötte jag någon bil här vid den fina allén mellan Stora Berga och Karlshov. Däremot solen.
Bild: Jörgen Auer
Solen ja, tur att den inte sken starkare när Älvestad kyrka syntes långt där framme. Nu var det alldeles lagom ljus. Lite mystiskt. Dolskt. Andligt, rent av. Nästan så att man kunde förvänta sig att Gud fader själv skulle stå vid kyrkgrinden och göra en välkomnande gest. Ja, Jesus åtminstone.
Bild: Jörgen Auer
Men det stod ingen där så jag fortsatte förbi kyrkan och det stod inte länge på förrän jag var i Normlösa och utan betänkligheter ånyo stannade på en bro. Normlöst, skulle man kunna säga. Men inga andra bilar syntes till. Det var jag och Svartån. Och bron. Jag badade emellertid inte. Inte bron heller.
Kvarten senare var jag hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar