Några Mantorpsbilder

 Bild: Jörgen Auer

Dödens ängel? Dödens fågel?

 Bild: Jörgen Auer

Ja, kanske det. I alla fall togs bilden vid gravkapellet på Veta kyrkogård i Mantorp. Kapellet för övrigt invigt 1939 och ritat av Kurt von Schmalensee, stadsarkitekt i Norrköping. Själva kyrkan har anor från 1100-talet.

 Bild: Jörgen Auer

På ett staket vid Klämmestorps IP satt den här unga kråkan och funderade. På vad vet endast den själv.

 Bild: Jörgen Auer

Inte långt därifrån gick en mördare lös. Visserligen långsamt, men ändå.

Bild: Jörgen Auer

Och så en av världens mest fantastiska skapelser: maskrosen. Underbar!

För att locka brudar?

Vi närmar oss midsommar och som synes så har jag redan börjat plocka blommor. Men de här har jag bara för att locka brudar på raggarstritan. Nej, så är det förstås inte. De här får följa med oss hem till Mantorp från sommarvistet i Kinda.
Vi har varit där över helgen. Fick uppleva kyla, regn och rusk innan det vände och blev kanonväder. Hurra! Det är nog därför jag ser småglad ut. Och så visste jag förstås att blommor alltid gör sig på bild, även om de är finast där de växer.
Nu, precis hemkommen blir det en dusch, sen en öl, sen fika.
Sen? Det vet man aldrig. Somna i soffan, kanske?
Nej, jag måste ju gå igenom kameran och se vad jag har för bilder. Några kommer här lite senare. 
Och nej, det är inte jag som har plockat blommorna. Det har Inger gjort. Hustrun. När bilden togs var hon och plockade några till. Gula från vägen Kisa-Ulrika. I väntan på henne hoppade mobilen till och tog bilden. Eller, ja ungefär så.

Plötsligt kom det ett Perkele

Jag vet inte riktigt varifrån i kroppen det kommer. Men det har känts ett par timmar att nånting vill ut. Och alldeles nyss kom det: ett högt och ljudligt Perkele!
Är det mitt finska arv som nu ger sig till känna? Min farfar kom därifrån till Sverige som tonåring.
Hur som helst sa jag det, var det jag?
Och nu? Nu funderar jag på när nästa finska ord ska komma. Visst har jag till och med skrivit dikt på finska, men prata finska? Nej.
Fast nu...

Kom morgondag

Morgondag kom.
Kom nu morgondag.
Låt det bli måndag just nu.
Kom med din värme, din sol.
Ty jag fryser i söndagens grepp.


Jag har jobbat mig varm hela dan.
Min rygg är sliten.
Mina händer ömmar.
Men nu skakar min kropp
av längtan efter en bädd att sova i.

Så kom natt, kom svarta natt.
Kom måndag, kom morgondag.
Kom med värme och lättja.
Skänk mig lusten åter.

Lusten att streta, slita och gno.
Den lusten, med vilja och kraft.
Lusten att göra var morgondag
till det bästa jag kan för i dag.

Jörgen Auer maj 2016

Ingeborg och Borgward

Det var ett tag sen som jag namedroppade. Därför gör jag det nu, så här just inkommen efter en skön morgonpromenad.
Ingeborg står det i almanackan i dag. Ingeborg och Borghild. Ingeborg har jag stött på några gånger i min släktforskning och har även jobbat samman med en Ingeborg, Bojan kallad. Dessutom heter ju min egen mor Ingeborg. Eva Miriam Ingeborg. Därför kan jag väl säga grattis på mors dag redan i dag, en dag i förväg.
Nästa Ingeborg bakåt rent tidsmässigt i släkten var min mormors morfars mor, Ingeborg Andersdotter som levde 1787-1867 i Söderåsen, Offerdal i Jämtland och som gifte sig med fältjägaren Nils Abrahamsson Håflander. Deras son Abraham Nilsson är min mormors morfar.
Men Borghild? Nej. Ingen.
Jag har inte ens hört talas om någon med det namnet.
Fanns det inte en bil som hette så? Nej, Borgward var det. Just det. Ett tyskt företag i Bremen, grundat 1919 och som gick i konkurs 1961 och som i koncernen hade över 200 000 anställda. Mest kända modell blev Isabella.
Förra året dök emellertid Borgward upp igen, nu med grundaren Carl Borgwards barnbarn Christian Borgward som bas. På bilsalongen i Frankfurt visades suven BX7 upp. I Sverige har inte bilen dykt upp än. Under 2016 lanseras den först i Kina.
I morgon har Yvonne och Jeanette namnsdag. De har jag stött på. Träffat på, alltså.

Fråga mig om vädret

Fredag. Ändå jublar jag inte. Varför? Är det månne vädrets fel?
Ja.
Dumma väder.
Vädret kan gå och gömma sig, om ni frågar mig.
Men det är påfallande sällan som någon frågar mig om väder. Ingen jag möter stannar till och säger: vad säger du om vädret, då?
Jag får väl ta det som ett gott betyg. Man behöver inte prata väder med mig. Det går att hitta andra infallsvinklar på samtal med mig. Man kan tala om hästar, fotboll, 50-talet, historia, släktforskning, geografi, djur, språk, skådespelare, Östergötland, beteendevetenskap, religion, nej kanske inte, men sagor och berättelser i alla fall.
Men jag kan faktiskt lite om väder också. Jag har ju cyklat i motvind, sprungit i regn, legat på luftmadrass i vatten och strålande solsken, lekt i snö, försökt att gå upprätt i storm, varit med om översvämning, varit med om stridsövning i öken, sett klarblå himmel förvandlas till grå, sett grå himmel svartna, njutit av solnedgångar i rött och rosa, kört bil i tjockaste dimma, sett solen gå upp över skogsbryn och hav, trampat dagg, gått på skare och jag har hört åskor dundra och sett blixtar lysa upp de mörkaste nätter.
Så nog vet jag en del om väder.
Fråga mig gärna nästa gång.

En dag i grått och vått

 Bild: Jörgen Auer

Hur var dagen? Jodå, den började bra med en promenad i visserligen ganska svalt väder, men sol. Fast det var då det. Sen blev allt grått. Nästan allt. Svarta myror rörde sig under molnen.

 Bild: Jörgen Auer

På kvällen sprangs det, och gicks, Blodomloppet i Linköping. 14 000 lär visst ha startat.

 Bild: Jörgen Auer

 De fick en kyligare runda än de nog hade tänkt sig och hoppats på. Och blött blev det.

 Bild: Jörgen Auer

Jag deltog inte själv, men mötte löparna och gångarna när jag var på Kulturvandring i Linköping med byggnadsantikvarie Marie Hagsten och ett skönt gäng intresserade.

Bild: Jörgen Auer

Och vilken tur jag hade. Även jag fick ju ta del av musiken på Södra Stånggatan. Tack. det svängde gott.

På Sylten för andra gången

 Bild: Jörgen Auer

Det här är delar av utsikten från Syltenberget i Norrköping. Ett område som kan sägas ligga mellan Oxelbergen och inre hamnen och som jag besökte för ett par veckor sedan för första gången. Men i går var jag där ännu en gång.

 Bild: Jörgen Auer

Man ser också delar av Motala ström slingra sig ut mot Bråviken.

 Bild: Jörgen Auer

Och här skymtar delar av vattenvägen ut vidare bort mot Lindöfjärden och Bråviken. Mer ser man inte eftersom det tyvärr är alldeles för igenväxt.

 Bild: Jörgen Auer

Dock hittar den som letar, för skyltar finns inte, den så kallade Moas trappa. Uppkallad efter författaren Moa Martinson som skrev om trappan i boken Kungens rosor och som själv hade gått åtskilliga gånger i trappan under utställningssommaren 1906. Hon hade jobbat i restaurangen på Syltens topp som 16-åring. Boken skrev hon 1939.

Bild: Jörgen Auer

Då fanns inte den här lilla musen som jag hittade i går i trappan. Ja, den finns inte nu heller eftersom den är död. Undrar vad den kan ha dött av? Att döma av vad den somnat in bredvid kan man misstänka spik i kistan.

Åk gärna dit förresten. Sylten är värd ett besök. Landet i stan-känslan infinner sig absolut. Och fåglarna kvittrar. Men ta med något att dricka och kanske en liten pall eller ryggväska med pall.

Var Sylten ligger? Från Östra Promenaden kan du söka dig in i området antingen via Sjötullsgatan eller Lindövägen. Är du på den förstnämnda (gatan närmast södra sidan av Motala ström) svänger du in på Syltbergsgatan och kör den till du inte kan komma längre. Utmed staketet finner du en stig som övergår i en lång trappa. Moas trappa.

Och just det! Du kan förstås åka hela Söderleden ända uppifrån Himmelstalundsrondellen, hela vägen ner förbi flygplatsen och fram till Sjötullsrondellen. Där börjar Sjötullsgatan.

Söderleden i dagens Mera

 Bild från dagens Mera

Så här ser uppslaget om Söderleden i Norrköping och Linköping ut. Det ingår i en serie Gatuliv som går i båda städernas tidningar.

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden tog jag på Söderleden i Linköping, by the way. Och för er som inte vet, Mera är en bilaga som följer med Corren och NT och trycks i 74 000 ex i Linköping och 70 000 i Norrköping.

Tydligen har NT gjort en dundertavla och i stället lagt in ett reportage om Teatergatan som jag gjorde för två månader sen. Inte kul. Faktiskt direkt dåligt. Det syns ju på bilderna dessutom att det inte är vår. Fan!

På Ryktbart i morgon

 Bild: Jörgen Auer

Redovisar lite av mitt besök på Norrköping horse show i går, söndag. Den första jag träffade, av en ren slump, var Sandra Olsson från Norrtälje, tävlande för Skästa Ridcenter. Det gick väldigt bra för henne och hennes häst Zapporo, kan jag väl säga. Fast det visste ju varken hon eller jag när den här bilden togs på morgonen. Grattis, Sandra!

 Bild: Jörgen Auer

För att hålla igång en så stor tävling som NHS krävs en väldans massa funktionärer av alla de slag. Domare, entrévakter, informationsvärdar, hinderpersonal med mera. Och de kommer från när och fjärran. Västervikssystrarna Maria och Malin Blixt hjälper till varje år.

 Bild: Jörgen Auer

Maya Nordlund från Österlens RK kvalade in till Falsterbo genom att rida felfritt och placera sig i en 1,30-klass med Pilo Rosé.

 Bild: Jörgen Auer

Det här är Knightrider E med Mjölbys Iza Wallin i sadeln. Ekipaget nollade i en 1,20-klass och placerade sig. Iza gjorde samma sak med C-Let's Go Z.

Bild: Jörgen Auer

Julia Johansson, Lycketorp, hade två hästar med sig i NHS. Med Rossini vann hon en 1,40 och den här unghästen, Con Cendo, fick komma ut och känna på hetluften i flera starter och var bland annat felfri i en 1,20-start.

I morgon är några av de här med på Ryktbart. Den serie reportage (var 14:e dag) om ridsport som jag gjort sedan 2011 och som numera även kan ses i NT och MVT. Och på respektive tidnings nätsajter.

Klockan fem i morse

Bild: Jörgen Auer

Bäckhult klockan 5 i morse. Fint. Eller hur? Tyst var det också. Bara någon fågel som inte tröttnade på att höra sin röst. En älg hörde jag också i skogen, utan att se någon. Men jag har tidigare hört älgar ge ljud ifrån sig och känner igen ljudet. Men skvallrade himlen om regn två timmar senare? Nej. Men så blev det. Å andra sidan blev det ju en riktig sommardag också när regnet drog bort och till och med en ljummen kväll. Hurra.
Vadå? Hur min dag såg ut? Tja, jag åkte tidigt till Norrköping och Åby för att kolla lite på Norrköping horse show som jag tänker skriva om till Ryktbart i tisdagens Corren. Men resultaten brydde jag mig inte så mycket om. Jag gjorde lite ikring tävlandet i stället. Pratade med några ryttare, några funktionärer, tävlingsledare, en fotograf, några åskådare, en morfar, samt bestämde en framtida träff med en ryttare. Efter det åkte jag de tolv milen tillbaka till Bäckhult i Kinda. Där målade jag några husknutar vita samt oljade in en liten veranda. Men mest lekte jag med lilla barnbarnet Stina Boel, 15 månader. Hon är cool.
 

Fin skörd så småningom?

 Bild: Jörgen Auer

De gamla körsbärsträden i källarbacken i Bäckhult blommar ordentligt nu och det kan nog bli en fin skörd så småningom. Om inte fåglarna hinner före oss  vill säga.

Bild: Jörgen Auer

Som synes är det även gott om björksly i backen och det verkar omöjligt att bli av med. Men jag ska ge mig på de jävlarna i snart så körsbären får all kraft de behöver för att växa sig stora och goda. I övrigt: lugnt och stilla.

Förgätmigej och Haddorp

 

 Bild: Jörgen Auer

Fredagen började med tidig promenad. Vid sjutiden fotade jag förgätmigej. Så att jag inte skulle glömma dem.

 Bild: Jörgen Auer

Tog sen en genväg genom skogen. Ingen annan syntes till, ändå kände jag mig iakttagen. Det kändes att det var djur i Klämmestorpsskogen. Luktade djur. Eller var det jag?

 Bild: Jörgen Auer

Ett par timmar senare åkte jag till Linköping. Handlade lite. Åkte hem. Såg gult och blått i Haddorp utanför Vikingstad och kände att jag behövde se det efter gårdagens utskåpning mot Kanada i hockey-VM. Vi förlorade nog för att vi inte spelade i gula tröjor, tror jag. Kanadensare är lite rädda för dem. Blått avfärdar de lätt.

 Bild: Jörgen Auer

Så vackert det är med raps, även fast solen går i moln och det börjar regna lite smått. Husen tillhör Haddorps säteri.
Visste ni att Haddorps by lär ha varit skådeplats för ett slag i Dackefejden? Det sägs att kungliga trupper under Botvid Larssons befäl besegrade ett par hundra upprorsmän i oktober 1542. Men om det är sant, varför finns det ingen informationsskylt om händelsen. En sådan borde väl ha en befogad plats i trakten?

Bild: Jörgen Auer

Den här allén i Haddorp är inte dum. Jag har sett den förr och fotat den också. Man kanske skulle följa den genom årstiderna och ljus och mörker, dimma?

Haddorp, förresten. Varför heter det så? Märkligt namn.

Hur som helst så föddes här 1630 en Johan Hadorph (eller Hadorphius), läser jag på Wikipedia. Han blev fornforskare, assessor i Antikvitetskollegium från 1667 och till och med riksantikvarie två år senare. Han utförde en rad antikvariska expeditioner runtom i Sverige och tittade på fornfynd, skrifter, gravstenar, runstenar, andra minnesmärken och studerade kyrkor och ja, allt han såg och förde noggranna anteckningar. Han räknas som Sveriges förste arkeolog. 

Han skrev under sin levnad en massa handskrifter, dikter och rimkrönikor, urkunder och landskapslagar. Han skrev om Alexander den store, om Sankt Olof, Dalalagen, Visbys lag. Hadorph var faktiskt också den förste som gjorde utgrävningar av Birka, på Björkö. Han avled 1693 i Stockholm, men är begravd i Slaka kyrka.

Är han inte lite förgäten (bortglömd), Johan Hadorph?

 .

VM är slut för min del

Jag såg VM-matchen Sverige-Kanada. Det räcker nästan att säga så. För vad ska man säga mer för när ett mycket svagt Tre kronor förlorar med 0-6?
Nästan, skrev jag och tillägger: var fanns kampen, viljan, kunnandet?
Å andra sidan var det skönt att Sverige föll och försvann ur VM.
Nu behöver jag inte titta mer.

Inte så hett för Finland

Bild från TV4

Sitter och slötittar på Finland-Danmark, kvartsfinal i VM-hockeyn. Spännande? Inte alls. Finland behöver inte förta sig för att vinna med 5-1 och därmed bli klart för semifinal. 

Varför tittar jag ens? En fråga som jag har ett svar till: jag har nyss kommit hem efter besök i Linköping. Och orkar inte göra så mycket mer än sitta ned och glo på teve.

Men tolv minuter av sista perioden räcker för att konstatera att Finland inte behövde gå för fullt för att ta sig till semi. Där väntar troligen Ryssland som också har en tämligen enkel kvart mot Tyskland senare i kväll, samtidigt som Sverige tar sig an Kanada.

Kanske ser jag Sverigematchen, men VM känns inte så hett. Å andra sidan: spelar Sverige och jag tittar så stiger temperaturen något.

Nu är det slut. Och dags att äta. 

Dagens Norrköpingsbild

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden tog jag i eftermiddags i Berga, Norrköping, bort mot Lindö. Grönt så det förslår, eller hur. Att jag hamnade där beror på ett reportage för bilagan Mera (Corren och NT) om en gata med samma namn i de båda städerna. Detta i serien Gatuliv. Dock har dagens gata ingenting med Berga eller Lindö att göra. Men en person som förekommer i reportaget skulle till Berga i ett ärende och jag följde med.

Dagens Linköpingsbild

Bild: Jörgen Auer

Här har jag aldrig varit tidigare. Men i dag slog jag till och besökte Brinkbacken. Himmel, så grönt och grant det var. Och är. Backen ligger i Vimanshäll och kan för en gående med fördel nås från Söderleden. Nära korsningen med Brokindsleden.

Om att bli 100 år

Gjort i dag, då?
Ingenting.
Om man bortser från att jag har skrivit en hyllning. Eller rättare sagt en artikel om en person som fyller 100 år.
Hundra år. Det är ganska lång tid. I alla fall om man räknar den tid en människa har som levande här på jorden. De flesta blir ju inte hundra år.
Hundra år. Hur många känner jag under min levnad som blivit eller kommer att bli så gamla? Det vet jag inte. Kanske är de 100, men jag vet ju inte svaret och får kanske inte heller veta det. Men de som jag känner nu som redan har fyllt 100 är inte många.
Jag känner en. Hon är 102 och fyller 103 i år.
I väntan på att jag själv blir så gammal fyller jag mina dagar med respekt för ett människoliv. Om alla gjorde likadant skulle det vara fred på jorden.
Det är jag hundra på.

Besök som stack till

 Bild: Jörgen Auer

Precis som förra inlägget så handlar även det här om ett reportagebesök som förhoppningsvis resulterar i en bok om Östergötland. Jag har besökt kaktusarna i Norrköping som traditionellt dan före midsommarafton placeras ut och bildar kaktusgruppen i Karl Johans park i Norrköping.

 Bild: Jörgen Auer

När de inte formeras i parken övervintrar de i några växthus.

Bild: Jörgen Auer

De finns i en massa variationer, stora som små, runda, avlånga, blommande, och taggiga.

Bild: Jörgen Auer

Området där växthusen finns, Sylten, har en intressant historia

Bild: Jörgen Auer

Från Sylten ser man på ganska långt. Åt sydost ser man till exempel delar av Hageby med centrumgallerian som det låga blå mitt i bilden. Mirum sägs gallerian heta, men jag säger Hageby centrum för så hette det när jag var ung. Jag tror faktiskt att jag ska åka till Sylten en gång till i sommar för att utforska området ännu mer. Jag har aldrig varit där tidigare.

Med Billeson i Flistad

 Bild: Jörgen Auer

Häromdan var fotografen Göran Billeson och jag på besök på  Flistad kyrkogård.

 Bild: Jörgen Auer

Ja, även inne i den vackra kyrkan var vi.

 Bild: Jörgen Auer

Dock var det bara jag av oss två som gick upp i tornet. Den gamla trappan upp är trång och påfallande lik trappan i Bjälbo kyrka. Men så är kyrkorna från ungefärlig samma tid, också.

Bild: Jörgen Auer

Men varför var vi där? Jo, för att för att få fram material till ännu ett kapitel i en förhoppningsvis kommande bok om Östergötland.

Gamla Kyrkarp i grönskan

 Bild: Jörgen Auer

Visst är de väl vackra,  såna här gamla skjul, magasin eller bodar som finns lite varstans. Den här byggnaden finns utanför Mantorp i Veta och är vad som återstår av Kyrkarps gård. En nyare ladugård finns intill, men kan ju i skönhet och historia inte mäta sig med

Bild: Jörgen Auer

den här boden som försöker gömma sig för förbipasserande i en björkdunge. Jag gick in mellan björkarna ett stycke för att kunna ta de här bilderna på dagens svalkande morgonpromenad (temperaturen höll sig kring sju grader).

Mötte Göran och Tjejhalvan

 Bild: Jörgen Auer

Torsdagen blev synnerligen varierad. Först en morgonpromenad

 Bild: Jörgen Auer

bort förbi Veta kyrka och kyrkogård och grusvägen ner mot Mantorptravet

 Bild: Jörgen Auer

och helt naturligt dök tränaren Göran B Andersson upp med Do It Komp. Kul. Göran slog av på takten när han såg att jag fotade och sen hade vi sällskap nån kilometer och hade ett trevligt samtal. Hästen ville först springa på, men lugnade sig. 

 Bild: Jörgen Auer

Sen solade jag. Fikade. Skrev. Väntade på att åka till Norrköping och motionsloppet Grabbhalvan som jag efteranmälde mig till. Jag måste ju eftersom jag deltagit i samtliga nu avverkade 24 Grabbhalvan.

Bild: Jörgen Auer

Årets lopp som likt alla andra år startade 18.30 var lite annorlunda än alla de tidigare. För första gången fick nämligen Kvinnor/tjejer medverka. Äntligen. Alla sprang vi 5 km på Himmelstalund och genom Folkparken, men de två halvorna sprang åt olika håll och möttes på halva vägen. Här någonstans på väg in i Folkparken - alltså Grabbarna var på väg in, tjejerna ut. Nr 134 är Jill Lillebjörn Norlin och 172 heter Linda Samuelsson.

Nästa år jubilerar vi Grabbhalvan och jag, då fyller vi 25.

Nu glor och lyssnar jag på en annan tävling för båda könen - Eurovisionsschlagerfestivalens semifinal 2. Just nu Australien! Bra sångerska.