Tävlingsdags i morgon

 Bild: Jörgen Auer

Här står Jessica Andersson och sjunger mäktigt och med härlig inlevelse. Det var 25 juli i år och platsen var Kisa hembygdsgård där Allsången i Kisa traditionsenligt arrangeras en julikväll varje sommar sedan tio år tillbaka. Men Jessica var inte hemlig gäst. Det var Andreas Johnsson och de båda rockade även loss tillsammans. Kanonbra! 

Jag skriver detta för att puffa lite för min årliga bildtävling som kommer upp här i bloggen under nyårsdagen. Den gäller bilder tagna av mig under 2018 och går ut på att du som läsare ska rösta på din favorit bland dessa bilder. Tio bilder blir det, dock inte den här på Jessica.

Bild: Jörgen Auer

Den här fasanen är inte heller med i tävlingen. Dock kommer andra djur att vara med, fast inte i bland de tio som nämns här ovan. Däremot i en särskild hästtävling, jag har ju träffat några hästar och deras ägare/ryttare/skötare under året.

Vad man kan vinna? Trisslotter. Antalet lite beroende på hur många som röstar. Men i alla fall tre till en vinnare. Visar det sig att det kommer in en väldans massa röster, ja då ökar jag på antalet vinster så att även tvåan och trean får en chans att bli miljonärer. Vinnarna dras bland alla som är med och röstar, alltså inte enbart bland dem som röstar på den bild som får flest röster.

Och så gäller det att mejla svaren till mig, på jorgen.auer@ostmedia.se

Gott Nytt År!

Låt oss önska mera blått

Bild: Jörgen Auer

30 december och två grader varmt. Inte riktigt vad man vill ha, eller hur? Blå himmel däremot, ja. Låt oss önska mer blå himmel nästa år. Främst under vinterhalvåret, menar jag. Sen blir det ju ändå ljusare. Liksom ännu ljusare.

Nyårsafton i morgon. Jaha? Och?

En lördag i soffan

Bild från SVT

Lördagen ägnar jag helt åt soffan och Vinterstudion med först slalom i alpina världscupen och därefter längdsprinten i Toblach och den i dag påbörjade Tour de Ski.

Fast i morse var jag förstås och tränade en timme på Mantorp Gym.

Bild från SVT
Och så bra det slutade för de svenska damerna. Med Stina Nilsson som vinnare före Ida Ingemarsdotter. Dessutom även med Linn Sömskar i finalen.

I dimma dold

Bild: Jörgen Auer

Torsdagen var i dimma dold. Och snön försvann. Regnade bort.

Vad blev det av vintern? Kommer den tillbaka? Kanske. Men inte förrän nästa år.

Vera red bra för Sanna

 Bild: Jörgen Auer

Fick se barnbarnet Vera vara riktigt duktig på hästryggen när hon i dag utnyttjade sin morfarsjulklapp.  Det gjorde hon på Rappestad ridskola där till och med instruktören Sanna Esping hade svårt hänga med i svängarna.

Hästen heter Daydream och morfar red på Ella. Skritt, trav och galopp blev det för oss båda.

Sagolikt när solen går ned

 Bild: Jörgen Auer

Så fantastiskt fint det kan vara när solen väljer att säga adjö för dagen. Som i eftermiddags. Här är en bild med solen över Klämmestorpsskolan i Mantorp.

 Bild: Jörgen Auer

Vy mellan Klämmestorps gård och Veta kyrka. Jag njuter. 

 Bild: Jörgen Auer

 Vy från samma sträcka. Vid den lilla allén vid Kyrkarp. Här blir jag kvar en stund och tar en bild av solen mellan varje trädpar som jag passerar. Sen blir det att välja när jag kommer hem: kill your darlings.

 Bild: Jörgen Auer

Plötsligt kommer en travhäst trampades bakom mig. Innan jag vet ordet av har den passerat.

 Bild: Jörgen Auer

Som vanligt är Veta kyrka och dess klockstapel enormt vackra i solnedgången. Och ljusranden bortanför rent sagolik i sitt skimmer som till och med skiftar i grönt.

 Bild: Jörgen Auer

De här träden står uppsträckta på rad jämsides med Veta gammelgård. På dagen är de ganska intetsägande, men nu...

Bild: Jörgen Auer

Hemkommen går jag upp på villataket och tar en bild på färgprakten västerut. Önskar att det blir lika fint väder i morgon.

Så var vår julafton

 Bild: Jörgen Auer

Vår julafton började för min del med gymbesök i Mantorp. Mellan sju och åtta. På hemvägen syntes månen högt över Vifolkaskolan, det var sju grader kallt.

 Bild: Jörgen Auer

Med frukosten överstökad var vi några stycken som ville ha frisk luft och gav oss ut i det vackra vintervädret för att åka pulka och så kallad stjärtlapp.

 Bild: Jörgen Auer

Det gillade allihop. Små som stora. Kvinnor och män,  tjejer och killar. Här är det kusinerna Vera och Stina Boel som kommit ner från kullen vid före detta Prästgården.

 Bild: Jörgen Auer

William och William hade också roligt och kunde ha varit i gång flera timmar. Men man måste ju äta.

Bild: Jörgen Auer

Här är det yngsta barnbarnet Stina Boel som välkomnar mamma Pernilla efter nedfärd.  

Sen? Hemgång, stök i kök, middag, Kalle Anka, julklappar. Plus fin julfilm från Gabriel Alm. Godis, frukt, mer godis. Mer att äta, ännu mer godis.

Och något att dricka.

Så någon timmes träning är nog på sin plats även i morgon.

En fröjdefull jul

Vi spelar bingolotto. Tråkigt, men barnbarnen verkar tycka att det är spännande.
Men SÅ jädra långt det är mellan dragningarna. Ändå är det fyra stycken på denna uppesittarkväll. Således en timme mellan varje dragning. Suck!
Jag vill komma fram och spela på färgfemman.
Fast mer ändå vill jag ha en fröjdefull jul och att alla andra jorden runt också får uppleva en sådan.
Kommen så här långt i inlägget måste jag tillstå att jag har fel. Det är inte så långt mellan dragningarna. Det var mellan första och andra det var en timme. Mellan andra och tredje var det nog bara en halvtimme. Bra!
Och jag vill fortfarande ha en fröjdefull jul.

Vise män på väg

Bild: Vise Jörgen

Jag kan inte minnas att jag har tänkt på det tidigare. Men häromdagen blev jag påmind av någon på Facebook om att det var vid den här tiden som de tre vise männen lär ha begett sig iväg för att följa den stjärna de fått syn på. Ett stjärnfall i Betlehem.
Är det en saga?
Ja, troligen. I alla fall en på 500-talet nedskriven berättelse om något som kan ha inträffat 500 år tidigare.
Att de var tre vet man egentligen ingenting om. De kan ha varit många fler, kanske 20? Däremot sägs presenterna bara vara tre: guld, rökelse och myrra. Guld vet vi vad det är. Rökelse också. Det finns ju de som använder i dag också för att det ska lukta gott inomhus, eller i alla fall något annat än den lukt som annars skulle råda i boendet i fråga. Myrra kommer från barken av en buske eller träd och har använts inom naturmedicinen sedan mycket länge.
Var det verkligen män som var på väg? Inga kvinnor? Tänk om de var tre visa kvinnor?
Men eftersom det är män som har skrivit det mesta om historiska ting och händelser, sanna eller påhittade, så förstår vi att det måste ha varit tre väldigt visa konungar som var på väg för att fröjdas åt en nyfödd och blivande frälsare.  
Tre män på väg natt och dag. Hur många dagar red och gick de? Red de åsna eller kamel? Häst? Hur mycket packning hade de med sig? Förutom guldet, rökelsen och myrran?
Hur många gånger rastade de? Var? Vad gjorde de då? Bad? Badade? Åt och drack? Grävde latringrop?
Om det var ett stjärnfall de sett kan de ha varit oense om var det gick ned och då kan resan ha tagit några dar extra.
"Jag är säker på att det var där borta".
" Det är inte jag! Jag tyckte det var lite snett vänster".
"Ni har fel båda två. Vi borde gå åt andra hållet".
"Låt oss fråga våra bärare och de andra 17 inte riktigt lika visa som vi och så röstar vi sen".
"Okej, gubbar. 16 röster för att vi tar vägen till Betlehem och 13 för Damaskus. Mot Betlehem!"

Skänninge väldigt snabbt

 Bild: Jörgen Auer

Såg Skänninge i dag. Fast bara lite av stan, ska sägas. Och väldigt snabbt. Inte så att jag åkte fort, men var där så kort stund. Egentligen, så här i minnestider, såg jag nog bara torget, Stadshotellet (se bilden ovan) och övrig bebyggelse nära torget. Å andra sidan har jag ju sett Skänninge många gånger förr och bland annat beundrat de gamla husen vid Järntorgsgatan. Skänninge är för övrigt en av Sveriges äldsta städer och omnämnt redan på 1100-talet.

 Bild: Jörgen Auer

Min fru var inte med nu men jag såg en och annan fru i alla fall. Tegelförsedda Vår fru, till exempel, så stolt och grann i stadens mitt.

Vårfrukyrkan har fått sitt namn efter jungfru Maria och uppfördes i slutet av 1200-talet. Eller som det står på svenskakyrkan.se: eller omkring år 1300. 

Mer? Nej, jag åkte hem. Det började ändå skymma. 

På hemvägen lämnade jag in lotto på Gulf i Mantorp. Drog även till med en hundrakronors Harry Boy på lördagens V75. Det avgörs på hemmabana i morgon. Hemmabana för vem? kan undras och svaret lyder: för mig, V75 avgörs på Mantorptravet, banan som har passerat 50 år och vars premiärtävling ägde rum söndag 27 juni 1965. Den gången kom 10 000 besökare. Så många kommer inte i morgon, men skulle vara välkomna. 

Vad jag gör i morgon? Tränar, städar, slår in paket, bloggar, facebookar, fotar kanske, promenerar, och kanske är jag en av 3000? som besöker Mantorptravet.  

Carl August hette han

Bild: Jörgen Auer

I ett tidigare inlägg, närmare bestämt utfört i går, skrev jag att en C A Forsén var byggmästare vid den nya Sjögestadskyrkans tillkomst 1862. Då visste jag inte mer än efternamnet och initialerna i hans förnamn.

Nu har jag hittat honom även i kyrkböckerna där han står skriven i Linköpings domkyrkoförsamling. Han hette Carl August Forssén, sägs enligt kyrkböckerna för Linköpings domkyrkoförsamling AI:63 (1871-1875) Bild: 292, sida 289 vara född 12/8 1804 i Linköping. I födelseboken för sagda församling kan jag dock inte hitta honom, så inte heller i S:t Lars.

Men jag hittar hans dödsdag, vilken inträffade 29 augusti 1878, i Linköping. Se CI:13 (1874-1879) Bild: 372, sida 733. Hans änka Gustava Malm, född 1813, avled två år senare, 1 april 1880. De fick tre söner: Allofrid (felaktigt tolkad som Gottfrid) född 1845, Claes August 1847 och Axel Wilhelm 1852.

Carl August Forssén var även byggmästare när Ledbergs nya kyrka uppfördes 1849-1851.

Onsdagsresa med Mozartkulor

 Bild: Jörgen Auer

Här händer det grejer! Ja då. Det är vidare arbeten i dag utanför Norsholm efter den legala brosprängningen över järnvägen häromdagen på vägen mot Grenholm. Själv åkte jag mellan Kimstad och Norsholm efter att ha varit i Norrköping och i tur och ordning hälsat på min gamla mor, 96, samt lite senare betydligt yngre Hans-Jörgen och Eijvon Sundli som fick ett personligt julkort. Dvs besök av mig. Jag fick ett trevligt samtal, bulle, pepparkaka, kaffe samt inte minst hemmabakad Mozartkula. Jättegod.

 Bild: Jörgen Auer

Dagens Linköpingsbild? Ja, varför inte. Den är tagen på Järnvägsgatan så där halv två.

 Bild: Jörgen Auer

Men dagens Linköpingsbild skulle kunna vara den här också. Nästan likadan, eller hur? Men tagen strax efter den första, på Industrigatan.

Bild: Jörgen Auer

Ingen tvekan om åt vilket håll som Sjögestad kyrka är belägen. Om den råkar jag veta att den är byggd där en annan, medeltida kyrka tidigare legat. Efter kort letande på nätet finner jag att byggmästaren som åtog sig uppdraget att uppföra den nya kyrkan hette C A Forsén. Arkitekt lär en Edvard von Rothstein (1821-1890) ha varit. Men vem var C A Forsén? Återstår att hitta.

Jörgenz gör en lista

Nu ska jag lista min dag. Inte lista som i lista ut, utan lista som i vad har jag gjort.

1. Jag började dagen med en timme på Mantorp Gym. För att komma i form inför resten av dagen.

2. Jag åt frukost, läste Corren, papperstidningen, för att informera mig. Minns dock i nuläget, 11 timmar senare, ingenting av vad jag läste.

3. Åkte till Linköping för träff på Gyllenfiket med sympatiske Sievert Sjöberg. Vi samtalade mest om Kindabygden. Och så köpte jag hans tre romaner.

4. Jag lunchade på Taste of Thai med Correnmedarbetarna Maria Landqvist, Anna Lindén, Håkan Gilbertzon och Claes Nilsson. Jag log.

5. Åkte hem, såg solen.

6. Fikade. Höll koll på mobilen. Messade.

7. Skrev några julkort.

8. Åkte till Gulfmacken och postade korten samt gick in och köpte frimärken för ny julkortsskrivning senare.

9. Åkte till City Gross i Mantorp och handlade Bregott, ägg från frigående höns utomhus, en stenugnsbakad limpa, samt julchoklad åt mamma.

10. Sökte på nätet efter en sedan länge avliden person. Kammade noll.

11. Hörde Inger titta på turkiska serien Förväxlingen. För en gång skull var tydligen manuset fritt från ilska.

12. Skrev det här.

13. Väntar att klockan ska bli 21 så jag kan se 36 dagar på gatan. Måste nog plocka undan lite också.

14. Då ska jag nog försöka komma ihåg vem som spelade back i Djurgårdens hockey på 50-talet, förutom Rolle Stoltz, Lasse Björn och Ove Malmberg. Fast det behöver jag inte vänta på, för det ramlar över mig nu: Bertz Zetterberg.

15. Googlar på Bertz (1930-2011). Hittar att han vann fyra SM-guld med Djurgården och gjorde 32 A-landskamper, den första 1951. Han spelade även alla Sveriges sju matcher i OS i Cortina 1956 (Sverige slutade fyra) där han bildade backpar med just Lasse Björn, en plats som sedan Rolle Stoltz tog över.

16. Undrar varför man har ett z i namnet Bert, men kommer inte på något bra svar. Finner dock Jörgenz ännu märkligare. Finns det ens?

17. Ska köra in bilen där den aldrig har varit. I garaget. Ingen bil har fått plats där på 20 år.

18. Men nu...

19. Fortsätter vänta på 36 dagar på gatan.

20. Då blir det väl Poirot, eller Frost, eller nåt liknande.

21. God natt.

Vintern vill visa upp sig

 Bild: Jörgen Auer

Plötsligt ljusnar det en aning. Vad står på?  

 Bild: Jörgen Auer

Det är vintern som vill visa upp sig. Se på mig, jag är vit, ropar den.

 Bild: Jörgen Auer

Men det stämmer inte. Vintern går i blått också. Och snön ser inte alltid vit ut.

Bild: Jörgen Auer

Det är nåt särskilt med vinterbilder. De får en att vilja vara både inom- och utomhus på en och samma gång. Som här i Sya. Det är härligt ute i friska luften. Men betydligt varmare inomhus.

 Bild: Jörgen Auer

Solen väljer sina "offer". Per hus räcker en våning i taget. Här i Mjölby.

 Bild: Jörgen Auer

Och det här är förstås Linköping. Mellan planen skymtar domkyrkan. Så liten den verkar vara.

 Bild: Jörgen Auer

En misslyckad bild? Inte alls. Färgrik, om än suddig. Akvarell?

 Bild: Jörgen Auer

På vintern kan det vara svårt att läsa vägskyltar. Rakered, ska det stå.

 Bild: Jörgen Auer

Och det här är Rakereds rusthåll utanför Vikingstad. 

Bild: Jörgen Auer

Det är det här också, men med snötäckt åker.

Bild: Jörgen Auer

Uppförsbacken vid Kapperstad, nära Gällstad-Lundby. Vad väntar på andra sidan gården? Det vet jag. Mera vinter och riktigt hal vinterväg. 

God jul i Gottlösa

Bild: Jörgen Auer

Det var julklappshoppning i Gottlösa i dag. Och julmarknad. Allt hos Nina och Sissi Liljas ridanläggning. Jag var där men ska erkänna att jag spenderade mesta tiden uppe i fiket där jag njöt av gott kaffe och en mycket god bulle.

Bild: Jörgen Auer

Men visst tittade jag ner en stund på marknaden som var lite mindre än jag trodde på förhand och jag tog nog i ganska mycket när jag i går påstod att det var ett 50-tal knallar på plats. 15 är nog närmare sanningen. Men vad gjorde det? Rakt ingenting och massor av människor var där. För att vara i Gottlösa var det många. Det berodde inte enbart på knallarna, bland vilka jag igenkände Gert Hermansson och Mariette Norling (det är tomten längre bak iklädd päls), utan mer på hoppningen med de yngre ryttarna. Deras ritter sågs i flera fall av hela tjocka släkten. 

På bilden ses för resten Sissi Lilja i bildens mitt och till höger om henne ses Lars-Gunnar Samuelsson.

Bild: Jörgen Auer

Uppe i fiket svettades kockarna Mateusz Dziurla, Micke Friberg och Henke Uhlin. Och Göran Lilja berättade att det nog varit närmare 500 personer, kanske mer, på besök för att fika/äta/snacka eller betala deltagaravgift. På bilden är det Mateusz och kunden Johanna Öst (fälttävlansryttare i Mantorpsryttarna) som tittar in i kameran. Bortom Johanna ses ryttarprofilen och djuruppfödaren Gustaf Samuelsson med mångåriga framgångar i fälttävlan och hoppning - och son till Lars-Gunnar. Gustaf hade för övrigt familjen med sig, hustrun Louise Gideskog Samuelsson och döttrarna Leonie, 8 och Paulina, 6. Barnen deltog i julklappshoppningen och tyckte att det var en god jul i Gottlösa.

Det tyckte jag också.

Varde ljus i Mantorp

 Bild: Jörgen Auer

Nu lägger sig kvällen. Själv är jag uppe ett par timmar till, ska vi säga till midnatt?

Bild: Jörgen Auer

I morgon? Vad händer? Tja, då blir det väl ljust strax efter 8 och varför inte titta ut lite senare till julmarknad i Gottlösa utanför Mantorp? Sväng av E4 mot Skänninge, passera Mantorp park och du är i Gottlösa om en minut. Julmarknaden äger rum på Nina och Sissi Liljas ridanläggning. Och nej, det är inte bara hästrelaterade produkter, utan en riktig julmarknad med ett 50-tal knallar. Och fika, förstås. Om jag får betalt för att göra reklam? Nej, jag talar bara om att jag ska dit. Jag känner inte till om det har varit marknad där tidigare, men för mig är det i alla fall första gången där på marknad.

Var det nån som sa nåt om träning? Jodå, det hinns nog med det också. Söndagen lär börja med träning. Mantorp Gym kl 7.

Hur blir det med Kvarnenhusen?

Bild: Jörgen Auer

Kvarnenhuset i Mjölby, vad sker? Det har jag undrat sen jag skrev om huset 2014 när jag jobbade som lokalreporter i Mjölby. Då hade Mjölby bygg- och entreprenad med Gunnar Johansson som ägare köpt fastigheten där några stora silos rivits något år tidigare, men massa betongrester och annat låg och skräpade.  De resterna forslades bort och blev till en parkering. Planerna var stora, det talades om bostäder och restaurang, i alla fall gjorde Gunnars bollplank Anders Ihreskog så.

"En spännande byggnad och här är vi lyhörda för förslag. Häftiga lägenheter, kontor, äventyrsbad, sportcenter" var något av det man tänkte sig för det stora rosa huset i fem etage. Där finns redan sedan tidigare en 300 kvadratmeter stor kontorsdel högst upp.

För tegelbyggnaden drömde man om bostäder.

Nu är det 2018. Vad har hänt? Det vet vi inte. Synligt utifrån inte mer än att det är en grusparkering norr om byggnaderna.  

Vad som bara skymtar till vänster på bilden är en låg och ett par hundra meter lång magasinsbyggnad som redan då hade flera hyresgäster, ska sägas.

In i det rosa huset går fortfarande järnvägsräls rätt in i huset och Ihreskog drömde om tåg fulla med danslystna på väg till Mjölby för att dansa i ett danspalats i rosa huset. Och så ville han ha ett parkeringsgarage under magasinet där det redan finns en mycket stor källare, dock utan nedfart.

Men var har alla planer tagit vägen? Finns de kvar?

Det skulle jag vilja ha reda på. En restaurang med ingång från grusparkeringen vore väl trevligt.

Lite vinklat är det

 Bild: Jörgen Auer

Mantorp, torsdag.

 En vinkning, en blinkning och vi vet var vi har varandra, jag gör ett stopp. Hästen skrittar. Jag tittar. 

Travtränaren är på väg från ett pass på övningsbanan (ett stycke in till höger på grusvägen) in till Mantorptravet. Jag är en CityGross-kund på väg hem.

 Bild: Jörgen Auer

Mjölbys senaste bostadsområde Svartåstrand sett från Lundbybadet. En ny vinkel för mig. Jag tycker det ser fint ut och skulle inte ha något emot att bosätta mig här. Vi får se.

Bild : Jörgen Auer

Spelevinkel? Ja, ibland är han nog det, Correns Claes Nilsson. Mer så än ett slagträ i debatten i alla fall. Får se om han är rolig i kväll då vi hamnar vid samma bord på en julfest i Motala. Bilden är från en sportig höstkväll på Strandgatan 2 i Linköping i tillsammans med Corren-sporten. Blir det lika skoj i kväll? Jag tror så och vet med mig att mina paket till julklappsspelet kommer att vara eftertraktade.

Julklappslista och Midnight

Fastän julbocken ännu inte är på plats hemma hos oss så börjar julklappslistorna bockas av.
Själv önskar jag mig ingenting. Säkert. Ingenting.
Förutom en vinst på Lotto och en på V75. Triss går också bra.
Men annars? Nej.
Möjligen skulle det vara en östgötsk bok, antingen en om Östergötland i vilket ämne som helst, eller en skriven av en i Östergötland verksam, eller född och uppvuxen i länet. Helst inte en dyr bok, heller. Köp den på Loppis, vet ja. Men se upp, har jag den redan så slänger jag den av de båda som ser mest sliten ut.
Mer? Nej. Jo, kanske en upplevelse av något slag. Dock ingenting med höjder inblandade. En idrottslig händelse, kanske. Att titta på, menar jag då. Inte åka Vasaloppet eller delta i nån löpning. Jag gillar visserligen att träna, men tävla får andra göra. Musikalisk upplevelse, kanske. Eller varför inte ett teaterbesök?
Mat? Ja, äta måste man ju, så visst kan jag äta upp min julklapp, eller gå ut och äta på restaurang. Dock gör jag det senare ett par gånger i veckan, så det blir liksom ingen överraskning eller sensationell upplevelse av en sån klapp. Tyvärr.
Godis? Nej, jag börjar tröttna på det och känner mig så fruktansvärt onyttig och syndig när jag smäller i mig påse efter påse. Jag erkänner att jag är en riktig gottegris och kan äta kilovis med godis på en kväll. Så ställ inte fram godis när jag är med. Det är också en julklapp.
Dessutom kan jag inte sova när jag äter för mycket sötsaker.
"Det gör väl inget, du sover ju aldrig ändå", vet jag de som säger. Och det stämmer nästan. Jag behöver inte, och har aldrig behövt, mycket sömn. Sent i säng, tidigt upp. Sån är jag.
När jag gjorde FN-jänst på Cypern i början av 70-talet fanns det några kanadensiska soldater boende på den svenska campen (lägret) i Famagusta. Jag umgicks en del med dem och de kallade mig för Midnight Auer (Hour), just med tanke på mina sena och tidiga vanor. De ändrade till och med mitt tidsschema till "Sist i säng, först upp".
Midnight.
Just det ja, man kan skänka en slant till FN:s verksamhet också. Varför inte Unicef eller Unesco? Annars kan man ju skänka en slant till Rädda Barnen, eller andra organisationer som hjälper barn. Bris. Gör vad du vill med dina pengar, för resten. Stöd utsatta och våldtagna kvinnor, hjälp en fattig, hjälp dig själv.

Bra tisdag i ettan

 Från SvT

Tisdagskvällen har en hel del att erbjuda numera. Det sitter i väggarna är en favorit, mest för de fina hus och miljöer vi får se. Men  också för programledarna skull. Byggnadsantikvariern Erika Åberg är en väldigt trevlig bekantskap liksom även historikern Christopher O'Regan. I kväll gästade de en sympatisk familj på gården Skivars i Hålsjö, Hälsingland. 

Från Svt

Efter det var det dags för Christoffer Hjalmarssons uppmärksammade reportageserie 36 dagar på gatan. Skakande och upplysande, men också varmt och mänskligt, omänskligt om vartannat.

Och nu 30-åriga kriget. Allt i svt1.