Kom och se hästar och stenar

Bild: Jörgen Auer

Nej, bilden är inte tagen i dag. Hade jag gått där i dag så vore nog mina skor och kläder ganska blöta. Och jag själv dränkt. Nej, bilden togs för under torsdagsförmiddagen då det ännu var soligt och torrt. Varför är bilden tagen? Jo, för att ridsäsongen utomhus snart drar igång. Det kom jag att tänka på under en promenad genom Mantorpsryttarnas fälttävlansbana i Östra Tollstad. Dock inte hela banan, jag nöjde mig med skogen.

Men fälttävlanspremiären dröjer lite i Mantorp. Närmare bestämt till 22 april då det blir tävling i dagarna tre. Såväl ponny som ridhäst blir det. Hoppryttarna liksom dressyrryttarna är redan i gång med sina tävlingar och tro´t eller ej, men även i morgon, 1 april, blir det regional hoppning på Nina och Sissi Liljas trevliga ridanläggning i Gottlösa. Tävlingen håller i sig även på söndag.  Dra gärna dit även om du inte är så van vid hästtävlingar. Fikat brukar vara gott.

Tävlingen innehåller även första omgången av elitseriens mellersta grupp, eller som det heter i ridsport, elitallsvenskan. Den lagtävlingen äger rum på lördagen med 1,30-hinder, medan söndagens tävling innehåller första omgången av lagtävlingen i division 1, med 1,20-hinder. Och med östgötska lag i båda tävlingarna. I elitserien är det Lycketorps RK och Åby RK som representerar länet i den sju klubbar starka serien.

I division 1 är det Tollstad HSK och Vretagymnasiet som är östgötaföreningar. Lycka till, säger jag. 

Värt att notera är om Mantorpsryttarnas tävlingar i år är att föreningen står som värd för Lag-SM i fälttävlan, där ju klubben har ett guld att försvara från i fjol. Årets SM i Mantorp avgörs 23-24 september.

Bild: Jörgen Auer

För resten, om du har för avsikt att sticka till Mantorp och Östra Tollstad för att titta på fälttävlan (eller när som helst du har ärende åt det hållet) - ta då också lite tid för att titta på fornlämningen Klockargårdens gravfält på andra sidan skogen, nära Tollstadvägen och vägen mellan Östra Tollstad och "Barnmorskekorset". Där finns bautastenar som den här och domarringar och andra stenar, utan runor, och de är från äldre och yngre järnålder, således från år 500 f Kr till 1050 e Kr.

Jag är ju värsta skådaren!

 

 Bild: Jörgen Auer

Fan, jag är ju värsta skådaren! Efter att i går ha kunnat välkomna steglitsen till vår fågelmatning (nej, man behöver inte mata nu) var det i dag till vår stora glädje dags att buga för bergfinken, här tillsammans med den rödbröstade domherren. Hur jag vet att det är en bergfink? Jag rådfrågade min vän och erkänt skicklige fågelexpert Claes Nilsson i Linköping.

 Bild: Jörgen Auer

Knappt hade jag chattat med honom förrän nästa gäst dök upp. För första gången i år. Grönsiskan. Här i fyra exemplar tillsammans med en gråsparv

'

 Bild: Jörgen Auer

Strax därpå kom två nyfikna hackspettar på snabbvisit, de stannade bara ett par sekunder och den ena vägrade bli fotograferad. Kanske lockades de av synen av alla andra fåglar, men fann maten, solrosfrön på marken och nötter i matare, oätlig. Och trädet ointressant.

 Bild: Jörgen Auer

Jag skjutsade hustrun till frisersalongen och åkte sedan en liten runda. Stannade vid Lindevad säteri och såg den här ormvråken som hastigast. När jag gjorde mig redo för en bättre bild, lyfte den.

 Bild: Jörgen Auer

Några andra fåglar hördes i buskarna/träden vid en mindre å, men det var svårt att se vilken art de tillhörde. Det fick jag se när jag tittade på bilderna i photoshop. Det var björktrastar.

 Bild: Jörgen Auer

På en åker hade ett gäng kajor slagit läger, men blev utskrattade av ett lika stort gäng skrattmåsar.

 Bild: Jörgen Auer

Jag har gått i skogen i dag, också. I Östra Tollstad där jag provgick fälttävlansbanan. Såg en tita. Entita.

 Bild: Jörgen Auer

Och så en kompis som alltid ger sig till känna i Mantorpstrakten. Nötväckan. Men den här var svårfångad och vände ideligen bort sitt huvud. Blyg?

Hemkommen tittade jag på skådespelet. Skådade spelet. Grönsiskorna gick där och åt tillsammans med domherrar och bofinkar. Ibland fick de sällskap av steglitser och gråsparvar, av pilfinkar, blåmesar och talgoxar. En koltrast syntes också tassa omkring. Och två bergfinkar!

Vilken fågelsäsong det har blivit! Efter en trög start där endast talgoxen, blåmesen och koltrasten tog för sig av maten har det utvecklat sig till rena djurparken. Här har vi också sett rödhake, gulsparv, gråsiska, tamduva, skata förstås, kråka, råka, sidensvans. Tyvärr också en sparvhök - även om jag tror att det var en duvhök.

I övrigt, utanför hemmet har jag sett häger och trana, havsörn, storskrake, tofsvipa, kanadagås, tamgås, sångsvan, gräsand. Och som sagt: ormvråk, entita, bergfink, skrattmås, kaja, björktrast, grönsiska , hackspett och nötväcka i dag. 

Jag är ju för fasen en riktig skådare!

Du, din dynghög!

Bild: Jörgen Auer

Just precis. Det här är en riktig dynghög, någonstans i Mjölby kommun i Östergötland. En helt adekvat beskrivning av fakta, således. 

Men dynghög kan även användas som skällsord och är i mitt tycke en mild form av sådana. Åtminstone i jämförelse med allsköns könsord och vad det nu kan vara för olika kraftuttryck som används i mening att såra och förbanna en rival eller motståndare eller annan människa.

Fast det är klart att ingen vill gå omkring och känna sig som en dynghög, än mindre lukta som en sådan. Då har man snart inga vänner kvar. Men är det bättre att vara en jävla idiot eller fan inte klok? Är det trevligare att bli kallad motherfucker och ko-arschel? Hora? Ditt jävla ollon?

Nej. Dynghög är mycket bättre och en riktig sådan kan dessutom användas till något positivt. Att man sedan även kan ha drogat sig dynghög är en helt annan sak.

I ett regn över Öjebro

 Bild: Jörgen Auer

  Min och många andras onsdag blev grå och mycket regnig. Äntligen! Men det behövs mycket vatten för att höja grundvattennivån till nivåer som är bra och behövliga för både naturen och allt som lever i den.

 Bild: Jörgen Auer

För växtligheten behövs det rejält med regn. Så låt det regna ett par veckor. Då blir den här planteringen utanför Öjebro glad. I alla fall de som har planterat.

 Bild: Jörgen Auer

Jag är dålig på växter, men tror att det här är tallplantor. Rätta mig gärna om jag har fel. Fast eftersom de står i så fina rader så är det väl något annat än tall. Apel? Plommon? Körsbär? Hjälp!

 Bild: Jörgen Auer

Här i Öjebro vid Svartån har det flutit mycket vatten. Och forsat. Men det var förr. Byn har anor från 1200-talet och den ena kvarnen efter den andra byggdes. I mitten av 1700-talet fanns här åtta frälse- och sju kronomjölkvarnar samt även en såg och en kniphammare, läser jag på Mjölby kommuns hemsida..

 Bild: Jörgen Auer

1902-1903 byggdes en kraftstation i närbelägna Knutsbro och Öjebro fick sin station anlagd 1910-1911 och då var det slut med det forsande vattnet och kvarnarna, läser jag. Sågen elektificierades och AB Knutsbro kraftstation byggde 1911 den elkvarn som var i drift ända fram till 1969. Kvarnen är i dag museum och har en utställning om byns historia.

Bild: Jörgen Auer

På hemväg från Öjebro gick det hett till, trots regnet. I alla fall såg jag röksignaler nära Mantorptravet. Strax därpå var jag hemma. Gick skyndsamt från bilen till huset. Blev ändå blöt. Och i morgon kommer mera regn får vi hoppas.

Steglitsen hälsar äntligen på

Bild: Jörgen Auer

Äntligen! Hurra! I dag kom min favoritfågel steglitsen äntligen på besök igen. Jag har inte sett nån hos oss hittills under vintersäsongen. Lite märkligt att de dyker upp först nu. På alltomtradgard.se läser jag om fågeln att den heter Carduelis carduelis på latin och att den finns i södra tredjedelen av Sverige. Konstigt då att jag såg en väldans massa steglitser i Sundsvall (på Norra berget) för tiotalet år sedan när jag besökte fotbollsspelaren Jonas Wallerstedt.
 Under vintern flyttar många steglitser söderöver, men en hel del väljer också att stanna kvar, främst i Skåne.
Kroppen är beige och vit, medan vingarna är svartgula. Huvudet är svart, vitt och rött. Man vågar lätt påstå att den är lätt att känna igen.

Vad som inte står hos allt om trädgård är att steglitsen förr hölls som burfågel i Sverige, troligen för sina många färgers skull. Själv tycker jag att den är finast i frihet.

Reportage kommer i Mera

Bild: Jörgen Auer

I dag har jag varit på så rolig gympa att jag sparar på bilder därifrån. Men det kommer bilder från den i nästa veckas Mera. Jag tror i såväl Linköping som Norrköping. Här i bloggen återkommer jag också med bilder från gympan just samma dag. Nästa tisdag, således. Eller möjligen måndag.

Både välkommen och farväl

I samma stund som vi i dag kunde hälsa en duvhök (tyvärr väldigt oskarp här) välkommen så tvingades vi tyvärr även säga hej då till en de domherrar som befåglar vår tomt. Undrar vad de andra domherreparen tycker om detta. Kommer vi att märka något på deras aktivitet i morgon? Törs de ens komma tillbaka?

Gårdagens Linköpingsbild

Bild: Jörgen Auer

Dagens Linköpingsbild är egentligen tagen i går, men säg ingenting. Och det ser säkert likadant ut i dag så ingen lär märka nån skillnad. Å andra sidan vet ju inte jag om den här påbyggnaden är riven i dag och i så fall varför den är borta. Blåste den ner under natten? Var huliganer där i förmiddags? Jag vet inte, men vågar mig ändå på att kalla bilden för dagens Linköpingsbild. Nej, nu vet jag. Gårdagens.

Så får det bli. Då talar jag ju sanning också ifall Donald Trump kommer och pratar om fake news med mig.

Angående byggnationen i Gamla riksbankhuset i korsningen Östgötagatan-Västra vägen så är det Botrygg som bygger på ytterligare ett våningsplan omfattande 1 000 kvm kontorslokaler i som företaget skriver: ett utav Linköpings bästa lägen för kontorslokaler och angränsar till parkområde vid Engelska skolan, biblioteket, länsstyrelsen samt har direkt närhet till innerstadens affärer och restauranger

Mest soligt i hela området

Bild: Jörgen Auer

Det blir en solig dag, idag också. Ta vara på den. SMHI skriver på smhi.se om prognosen för Nordöstra Götaland: Först lokal dimma eller dimmoln som lättar under dagen. I eftermiddag mest soligt i hela området och 15-20 grader. I natt klart och omkring noll eller enstaka plusgrader. Västlig vind med friska vindbyar, i natt mest svag vind omkring nord.

Även tisdagen lär bli fin och solig, men sedan väntar regn på onsdag och endast ett par plusgrader.

Ryktbart på Smedstad

 Bild: Jörgen Auer

Vad nu? Ridande polis? Är det Linköping? Ja, det är Linköping. Men ingen polis. Det här är Katrin Norling från Mantorpsryttarna som är ska vara med i Linköpings fältrittklubbs hopptävlingar på Smedstad ridsportcenter med hästen som bär det fina namnet Klas af Tollstad.

Bild: Jörgen Auer 

Solen sken så alldeles i dag på Smedstad där tävlingarna har hållits inomhus i dagarna två. En som verkligen gillade solen var Jenny Eriksson som visade transporter från Torstensons hästtransporter. När hon inte solade, vill säga.

 Bild: Jörgen Auer

Några som hade bra koll på tävlingen och tiden var funktionärerna i domartornet.

Bild: Jörgen Auer 

I korridorerna stötte jag samman med Stall Hästkullens och Föreningen Sportryttarnas Elin Andersson som just fick låna sin kelgris Alice igen av tillfälliga hundvakter. Elin och syrran Sara och kusinen Frida Pettersson hade med sig 15 hästar på lördagen och 14 på söndagen. Puh!

Bild. Jörgen Auer

Det här är trevliga tävlingsledaren Sofie Bruce som haft bråda dagar för att sy ihop tävlingen som lockat många tävlande - 325 startande anmälda per dag, plus 120 nytillkomna.

Bild: Jörgen Auer

Det var ganska bra snurr på läktarna också. Liksom i kaféet. Och inte bara ryttare, utan även "helt vanligt" folk som tog sig en tur, gående eller med bil, till Smedstad för att kolla LFK:s första hopptävling för året. Fler kommer. Liksom dressyrdito. Vad mer som kommer är Ryktbart, Correns ridsportreportage. På tisdag.

Att du kommer fram

Bild: Jörgen Auer

Där! Snart hemma. Kör lugnt. Huvudsaken är inte hur snabbt du kommer fram, utan ATT du kommer fram.

Hemma hos Arne i Ljungsbro

Bild: Jörgen Auer

Här simmar kampfisken Arne. Han bor i Ljungsbro. En trevlig ny bekantskap som synade mig väldigt noga i dag. När jag rörde mig runt dess lilla akvarium följde den mig med blicken och flyttade sig varefter så att den ständigt hade ögonkontakt med mig. Intressant.

Hemkommen googlade jag reda på att arten heter Betta splendens på latin och att den verkar heta blue long tail på engelska samt att den även heter siamesisk kampfisk. Fast just den här lilla krabaten vill helst att du säger Arne.

Längtans tider - det är nu

Bild: Jörgen Auer

Nä, nu längtar jag till landet. Är det månne bara för att jag vet att det ska bli varmare, enligt SMHI:s väderprognos? Eller för att jag vet att våren nalkas? Eller helt enkelt bara för att jag tycker om att vara där?

Kanske blir det en tur nästa vecka. Snart i alla fall.

Var det ligger? I Kinda kommun, vid sjön Drögen som även har vattenstänk i Linköpings kommun.

.

Från fågeljakt till Antikrundan

 Bild: Jörgen Auer

Besökte naturreservatet vid sjön Aren i Västra Harg i dag. På jakt efter fågel. Såg ingen. Fotade vass.

 Bild: Jörgen Auer

Gick det trevligt lagda motionsspåret i området. Såg hassel. Nös.

 Bild: Jörgen Auer

De kusliga "huvudena" minns jag från förra besöket, ja alla mina tidigare besök i reservatet. Och jag blir lika obehaglig till mods varje gång. Har jag sett för många filmer?

Bild: Jörgen Auer 

Åkte hem över Spellinge herrgård som alltid pockar på uppmärksamhet. Det är så fint.

 Bild: Jörgen Auer

På eftermiddagen gick utflykten mot Landeryd och vidare förbi Slattefors där jag tog mig tid att stanna en minut för att beskåda det här gamla trevligt byggda magasinet. Är det ett magasin?

 Bild: Jörgen Auer

På Slatteforsbron över Stångån stannade jag också till, inga bilar i sikte, och såg suktande ut över Ärlången. Undrar hur lång tid som återstår till första doppet i vår/sommar?

 Bild: Jörgen Auer

Åkte vidare över Slättbacka och Kolbyttemon mot Slaka och från Edhaga kom det här ekipaget ut på vägen. Trevligt att skåda.

Bild: Jörgen Auer

Fortsatte över Nykil där vi stannade till för att handla lite. Ser man en lanthandel ska man stanna och handla, tycker jag. Det tycker handlar´n själv, Halid Becirovic. också. Alla är välkomna. 

Åkte jag hem sedan? Nej. Det blev en tur till Mjölby för att köpa kebabtallrik.Och nu börjar Antikrundan.

Många gator återstår

Arkivbild 2016: Jörgen Auer

I dag för ett år sedan, 22 mars 2016 alltså, besökte jag Teatergatan i både Linköping och Norrköping för att skriva till serien Gatuliv i Mera. De båda gatorna med samma namn liknar varandra så till vida att de ligger vid respektive orters stora teatrar (syns inte på den här Linköpingsbilden som är tagen från Kungsgatan).

Hittills har jag besökt en fjärdedel av det 45-tal gator som kan komma ifråga för ett reportage. De som jag har tittat på är Drottninggatan, Hamngatan, Nygatan, Kompanigatan, Kungsgatan, Torggatan, Teatergatan, Linnégatan, Söderleden, Repslagaregatan, Fridtunagatan, Hagagatan, Tunnbindaregatan, Industrigatan. Någon mer kommer jag inte på nu, så kanske är det alla. Hittills. Mycket kvar att göra således.

Industrigatan i dagens Mera

 Bild: Jörgen Auer

Industrigatan i Norrköping en solig marsdag för någon vecka sedan. Jag är där för att skriva om gatan till Mera Linköping och Mera Norrköping. En bil svänger in till företaget Rent a tent.

 Bild: Jörgen Auer

Bakom ratten sitter trevlige Klas Johansson, tältmontör som reser landet runt på event och fester och ser till så att folk kan ha roligt och tak över huvudet. På tal om huvud - nu när jag tittar på bilden ser jag hur oerhört lik Klas är förre skidskytten och VM- och OS-guldmedaljören Björn Ferry. Inte sant?

 Bild: Jörgen Auer

Så här ser Industrigatan i Norrköping ut. Den är bara 150 meter kort, ligger på Butängen och lugn så alldeles. Men då och då dyker flera bilar i rad upp. Det här är ju ett industriområde och många är det som har ärende hit. Väldigt många ska till Ahlsell som visserligen har adress Maskingatan, men som har en gårdsinfart från Industrigatan.

 Bild: Jörgen Auer

På Ahlsell (med ett hundratal butiker i landet) jobbar butikssäljaren Pernilla Andersson från Söderköping som är snäll och tar sig tid med mig. Hon berättar att hon kör Industrigatan varje arbetsdag och även tar den vägen om hon ämnar äta lunch på Rejmes i närheten.

 Bild: Jörgen Auer

Norrköping på förmiddagen, Linköping efter lunch. Så hade jag tänkt. Så blev det. 

Det här är också Industrigatan, men i Linköping. Cecilia Persson och Christoffer Jonsson är ute och går. På väg hem efter att ha besökt ett loppis på Industrigatan

 Bild: Jörgen Auer

Det byggs mycket längs Linköpings Industrigatan som för kännedom är riktigt lång. Ett par kilometer, närmare tre och sträcker sig ända från fjärrbussterminalen vid Resecentrum upp till Rydsrondellen. Flera äldre fastigheter på södra sidan har redan rivits för att ge plats åt nya, högre och större byggnader som ska bli bostadshus (och butiker) i Övre Vasastaden.

 Bild: Jörgen Auer

Ett företag som redan har fått flytta på sig en gång på gatan är Haga cykel. Inte heller tror företaget att man kommer att få vara kvar i nuvarande byggnad. Men ännu har inget besked kommit om när huset ska rivas, säger butiksföreståndaren Alicia Petersdotter och hennes medarbetare Alexander Bergström och Patrik Johansson. Alicia är för övrigt dotter till företagets grundare Peter Nilsson som startade Haga cykel i Norrköping för 30 år sedan. Linköpingsbutiken har funnits i 21 år.

Bild: Ur dagens Mera Linköping

Så här presenterades mitt reportage från de två gatorna med samma namn. Det ser trevligt ut. Det ska också sägas att reportaget ser likadant ut i Mera Linköping och Mera Norrköping. Om en månad är det dags för en ny gata i serien Gatuliv. Vilken det blir har jag ännu inte bestämt och har ett 35-tal kvar att välja mellan.

Lite om teater och Lutteman

 Bild: Jörgen Auer

Mitt östgötska boksamlande fortsätter. I går kunde jag hos Återvinningen i Motala införskaffa ett tredje exemplar av en "bokserie" om teatrar genom tiderna i Norrköping. I detta, En norcopensisk teaterkrönika, från 1974 av Sven Lutteman (den tidigare borgmästaren i Norrköping mellan 1947 och 1968 och stadsfullmäktiges ordförande från 1963). Han var även ordförande för utredningen angående utbildning inom teater och massmedias områden (källa: wikipedia.).

I Luttemans förord läser jag att det tydligen bara utkom just tre delar. De två första sammanställda och författade av Arthur Nordén utkom 1956 respektive 1957. För den tredje blev Lutteman tillfrågad om han inte kunde ta sig an uppdraget att sammanställa den redogörelse för teaterlivet i Norrköping som Nordén hade påbörjat. Den senare hade även påbörjat materialinsamling till en tredje bok, men avled innan han hade påbörjat själva författandet.

Bild: Jörgen Auer

Så då behöver jag inte leta mer efter dessa tre böcker, således. De går in på konst- och kulturplats i min bokhylla som nu svällt till omkring 800 böcker om Östergötland. Kul och intressant hobby, vill jag påstå. En allt större fråga börjar emellertid göra sig påmind: vad ska ske med böckerna när jag en gång är borta? Jag vet inte, men kanske vill något bibliotek ha dem. Eller någon annan samlare köpa dem?

Vi får se. Jag har inte tänkt att gå någonstans än. 

Apropå gå så minns jag tydligt ett möte på 1960-talet med borgmästare Lutteman på Drottninggatan. Det var jag och min kompis Hans-Jörgen Sundli som mötte Lutteman nere vid korsningen med Trädgårdsgatan och vi gjorde oss till och bugade så djupt vi kunde utan att ramla omkull. Borgmästaren blev mycket imponerad och lyfte på sin hatt, la huvudet på sned, log och sa:. God dag, på er pojkar.