Bild: Jörgen Auer
Det här är delar av utsikten från Syltenberget i Norrköping. Ett område som kan sägas ligga mellan Oxelbergen och inre hamnen och som jag besökte för ett par veckor sedan för första gången. Men i går var jag där ännu en gång.
Bild: Jörgen Auer
Man ser också delar av Motala ström slingra sig ut mot Bråviken.
Bild: Jörgen Auer
Och här skymtar delar av vattenvägen ut vidare bort mot Lindöfjärden och Bråviken. Mer ser man inte eftersom det tyvärr är alldeles för igenväxt.
Bild: Jörgen Auer
Dock hittar den som letar, för skyltar finns inte, den så kallade Moas trappa. Uppkallad efter författaren Moa Martinson som skrev om trappan i boken Kungens rosor och som själv hade gått åtskilliga gånger i trappan under utställningssommaren 1906. Hon hade jobbat i restaurangen på Syltens topp som 16-åring. Boken skrev hon 1939.
Bild: Jörgen Auer
Då fanns inte den här lilla musen som jag hittade i går i trappan. Ja, den finns inte nu heller eftersom den är död. Undrar vad den kan ha dött av? Att döma av vad den somnat in bredvid kan man misstänka spik i kistan.
Åk gärna dit förresten. Sylten är värd ett besök. Landet i stan-känslan infinner sig absolut. Och fåglarna kvittrar. Men ta med något att dricka och kanske en liten pall eller ryggväska med pall.
Var Sylten ligger? Från Östra Promenaden kan du söka dig in i området antingen via Sjötullsgatan eller Lindövägen. Är du på den förstnämnda (gatan närmast södra sidan av Motala ström) svänger du in på Syltbergsgatan och kör den till du inte kan komma längre. Utmed staketet finner du en stig som övergår i en lång trappa. Moas trappa.
Och just det! Du kan förstås åka hela Söderleden ända uppifrån Himmelstalundsrondellen, hela vägen ner förbi flygplatsen och fram till Sjötullsrondellen. Där börjar Sjötullsgatan.
1 kommentar:
Hit ska jag åka!
Jag har kollat på google maps och det verkar vara gångavstånd från stationen.
En släkting till mig lekte med Moa när hon var liten och jag har hört berättelser om hur Moa då hon bodde en tid hos sin "farmor" i Vilbergen var rätt busig och förvildad.
Gällande min gammelfarmors gammelmormor eller nåt. Inte helt hundra....
Mina släktingar nämns i Moas bok som "tattare som åt på bleckfat och hade kokgrop utanför stugan" *fniss*
Först i slutet på 50-talet fick kvinnan i min släkt kontakt med Moa igen och det har funnits ett foto på dom båda i vuxen ålder som tyvärr försvann i en brand på 80-talet.
Dom pangade tydligen en del rutor när dom busade.
Tack för att du nämnde Moas trappa i din blogg.
Och konstigt att Norrköpings kommun inte rustar upp området och gör det mer tillgängligt. Vi är så många som har berörts av Moas böcker och jag tror många skulle vilja gå i hennes trappa t ex en fin sommarkväll.
MVH
Jennifer
Resande - inte "tattare" *skratt*
Skicka en kommentar