Och vinden ven

 Bild: Jörgen Auer

Onsdagen började blåsigt värre och det fick bli mössa på och neddragen över öronen dessutom för en promenad i Mantorp. Vinden ven.

 Bild: Jörgen Auer

I skogsområdet i Fall, vid vattentornet, hittade jag en kompis. Fortsatt ven vinden.

 Bild: Jörgen Auer

Tillsammans luktade vi på blommorna och jagade fågel. Jag såg ingen, men hörde. Och vinden ven.

 Bild: Jörgen Auer

Hemkommen tittade jag en stund på steglitsen innan det bar iväg till Linköping. Vinden ven kring bilen.

 Bild: Jörgen Auer

I Linköping blev det lunch. Stekt strömming på Wärdshuset Gamla Linköping. Mycket gott. Utanför ven vinden.

 Bild: Jörgen Auer

Dock kom den inte åt överallt i gamla stan, även om den då och då smet runt hörnet och överraskade besökare som drog upp blixtlås och "vände kappan efter vinden".

 Bild: Jörgen Auer

Plötsligt dök en ekorre upp. Den tog sats och var snabb som vinden. Men den ven inte.

 Bild: Jörgen Auer

Däremot skar den genom vinden som en kniv. Ljudlöst.

 Bild: Jörgen Auer

 För att sekunden senare sätta sig snyggt till rätta för fotografering. Som ville den fråga: blir det bra så här? Öronen stod på helspänn. Kanske för att jag smackade på den. Eller för att vinden ven.

 Bild: Jörgen Auer

Sedan vände den andra sidan till och satt lika snyggt och stilla åt det hållet. Det enda som hördes var mitt smackande. Och vinden som ven.

 Bild: Gamla Linköping

Så pass blåste det att vi fann bäst att smita in på Curmanska magasinet för att värma oss och för att ännu en gång stifta bekantskap med utställningen om Linköpings utveckling. Den här bilden föreställer ASJ:s fabriker i Tannefors. Båtarna stånkar fram på Stångån. Ett tåg passerar. En bil syns. Det ryker från en stor skorsten. Röken vrider mot söder. Och kanske ven vinden.

 Bild: Gamla Linköping

Och se här! Hur Stångån forsar i Tannefors. Detta ännu in på 40-talet. Solen skiner på bilden som är ur en film. Det var en solig dag. Om vinden just den dagen vet vi ingenting. Men vi kan gissa: jag tror att den ven.