Kyrkosnö och sidensvansar

Bild: Jörgen Auer

Allhelgonahelgen hör kyrkobesök eller kyrkogårdsbeök till ordningen. Så var det för oss och vi for om sen lördagseftermiddag till Älvestad kyrka på östgötaslätten, medan snöflingorna sakta dalade ner över såväl levande som döda. Kusligt? Inte alls, men kallt och blåsigt.

 Bild: Jörgen Auer

Annat som hör årstiden till är sidensvansar. Se hur de satt sig i en rönn på vår tomt och tillsammans stirrar nervöst och snabbt åt alla håll. Ungefär som jag på andra sidan fönsterglaset. Jag hade kameran på matbordet och vände mig om och knäppte.

 Bild: Jörgen Auer

Och de åt. Eller i varje fall en av dem. De åt så oroligt att de mest flög iväg i grupp bara för att sekunderna senare återvända för att ånyo gruppfly ytterligare några sekunder senare från vad det nu var för sus i vinden som skrämde dem. Eller var det jag?

 Bild: Jörgen Auer

På wildlifegarden.se läser jag om sidensvansar - bombycilla garrulus på latin - och ser att den i gamla skrifter kallas för "omättlig". Det händer att den äter lika mycket som den väger, vilket kan leda till att den dör. Det är för att rönnbären den äter med tiden har blivit jästa och då blir fåglarna berusade och kan lätt bli påkörda eller bli lätta byten för hökar eller katter.

Under häckningstiden lever sidensvansen av insekter (främst myggor och sländor). Men annars lever de på bär och frukt, främst rönnbär. 

Man kan undra var de bor, de där vackra silvergrå sidensvansarna med sin gula stjärtspets och tjusig tofs på huvudet. Om detta vet wildlifegarden besked. Boet, bestående av lavar och mossa byggs oftast två till fyra meter upp i en gran eller tall.

På nätet får jag lära mig ännu mer om sidensvansen fågeln.se.

Därför vet jag nu att den förr kallades snötupp och att den i södra och mellersta Sverige bara visar sig höst och vinter. Sidensvansen är en invasionsfågel, ungefär vart tionde år drar stora flockar på tusentals fåglar ner över landet. De kommer till största delen från norra Ryssland. Hur många par finns det i Sverige? Det är inte så lätt att räkna ut eftersom antalet häckande par varierar kraftigt från år till år. Ett år kanske endast tusen par häckar hos oss, medan det andra år kan komma så många som 50 000 par.

 

Bild: Jörgen Auer

Jag började det här inlägget med en kyrka och slutar med en annan. Kisa kyrka. Även där har snöflingorna dansat under helgen och det lite vildare och längre tid än i Älvestad. Bilden är tagen i dag, ungefär 14.45. Snön vilar tung på buskarna, får dem att böja sig för övermakten.
När vi var hemma i Mantorp igen var rönnbären borta.