Ny stadsgran i morgon?

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden är ett år gammal. I morgon. Den 17 november 2014 gjorde jag sällskap med Norrköpings julgran in i stan, här vid Gustaf Adolfskolan i korsningen Östra och Södra Promenaden. Undrar om jag slår följe med en gran i år också? I morgon, alltså. Eller med något annat? Men Norrköping har jag inte planerat in. Linköping däremot lär få ett besök.

En bild av ljus i mörkret

 Bild: Jörgen Auer

Även i mörker kan det finnas en gnutta ljus, hopp, glädje och framtidstro. Och en stigande förväntan.

Bild: Jörgen Auer

Men likaväl kan den klaraste dag förvandlas till mörker, besvikelse, sorg och förtvivlan. Och en ökande hopplöshet. Den stora frågan är: vilken av de här bilderna hör till vilken bildtext?

Är det gården där vi bodde?

Bild: Jörgen Auer

 

 

Är det gården där vi bodde?

Är detta huset där jag sov?

Var den tiden som jag trodde?

Med idel glada sommarlov?

 

Låt mig tänka, låt mig minnas

all min barndoms unga dagar

Låt mig vara, låt mig finnas

uti ängar, kullar, hagar.

 

Det var hopp i hö på logen

lek och skratt i slängig gunga

kalkoner, höns, hästar, skogen

syskon, mor o far, så unga!

 

Trädgårdsmöbler i vriden al

- en spik var lite sisådär

man var tvungen sitta smal

om inte - revs den här-o-där.

 

Vi lekte indianer visst

byggde hus av sand och lera

sprang ikapp, och jag kom sist

men liten vill alltid mera.

 

En dag tog vinden i, blev storm

nån lyfte mig och sprang så fort

den hisningen var helt enorm

den snabbaste resa jag gjort.

 

Nu minns jag vinter även

isiga pölar att spräcka

hur jag frös om kind och näven

 kälkåkning och sparken käcka.

 

Gödseldammens is, grön och gul

där stapplade vi fram så glatt

och vi kastade snö vid jul

och skaren bar till glada skratt. 

 

Larsson, grannen som jag följde

bakom häst på vagn till staden

alla intryck där som sköljde

över mig på Promenaden.

 

Hamnen! Båtarna och ropen

så många fordon, sånt alarm

den stora människohopen!

 alla minnen gör mig varm.

 

Men är det samma gård jag ser?

Är detta huset där jag sov?

Nej, jag tar fel och minns nu mer

för allt var inte lek och lov.

 

Jörgen Auer 2015

 

På julmarknad i Ekenäs

 Bild: Jörgen Auer

Jul igen! Nej, inte riktigt, men julmarknad i alla fall. På Ekenäs.

 Bild: Jörgen Auer

Massor av folk och sedvanligt utbud av korv, pepparkakor, kransar, sylt och allt vad nu julmarknader brukar visa upp. Hattar och mössor, till exempel. Här från Tinas sybod i Eskilstuna.

 Bild: Jörgen Auer

Hjortronsylt från Lustgården, nykokt sådan.

 Bild: Jörgen Auer

Mycket folk som sagt , vilket det lär ha varit även i går och förväntas även i morgon.

 Bild: Jörgen Auer

Snart kommer kvällen, kom jag att tänka på och gjorde mig beredd att åka hem.

Bild: Jörgen Auer

Men är man på Ekenäs måste förstås slottet förevigas. Och så tog jag en fika på Dahlbergs hos Sofia och Jessica. Ragnar hällde upp kaffet och Britt och Bengt var trevligt fikasällskap.

Om jag handlade något? Ja, en inträdesbiljett för 80 kronor.

Något jag saknade? Ja. Julstämning. Nog för att det gjordes tappra försök att skapa sådan med både tomtar och julsånger, men utan snö har jag alltid svårt att känna mig "hemma" på en julmarknad.

Men trevligt var det. Och de flesta log.

I ensamhet fredag den 13:e

 Bild: Jörgen Auer

I spegeln ser jag den. Sjön. Den bara ligger där. Inte lockande. För den vet ju att jag inte vinterbadar. Jag har bara stannat här för att ta en snabbfika. Har köpt en pappmugg kaffe och en lussekatt på Gulf i Mantorp. 20 kronor. Här vid Drögens strand stannar jag, nästan fem mil från Mantorp. Men kaffet är ännu varmt, gott. Och katten? Jodå. God.  

 Bild: Jörgen Auer

I Bäckhult stannar jag i sista backen, innan jag är helt framme. Så här års när lövträden släppt lövverken ser man ju de röda byggnaderna i Stora Bäckhult tydligt. Det är tyst. Lite ödsligt.

 Bild: Jörgen Auer

I två timmar jobbar jag. Gräver bort de där jävla buskrötterna som retat mig så länge och som på något märkligt sett ännu gör det, fastän de nu är så få kvar. Snart har jag besegrat dem. Men ännu återstår ett par timmar. I dag blev jag avbruten av regn. Eller räddad. För grävandet och hackandet och plockandet är ett slitsamt göra som får armar och händer att värka. Domna. Just när det sker tänker jag på förr. För länge sedan. På dem som alltid jobbade så här. De som slet med steniga åkrar, de som bände och vände, som danade och banade mark. Nu vet jag hur de hade det.

Bild: Jörgen Auer

När regnet ökar i styrka packar jag ihop mina pinaler och åker hem. Jag har inte sett till en människa på fem timmar. Ensamhet kan vara skönt. Men nu går eftermiddagen mot sitt slut. Då plötsligt visar sig solen! Var kom den ifrån? Och varför vill den redan gå ner? Solen gör ju allt så fint. Så även fredag den 13:e.

Bara ett par vardagsbilder

 Bild: Jörgen Auer

Här kommer några vardagsbilder från i dag. Inte särskilt märkvärdiga alls, men de ger ändå en uppfattning om min dag. Den blev regnig, blåsig, och faktiskt lite solig också.

 Bild: Jörgen Auer

Jag for bland annat förbi Viby kyrka på väg till Linköping på sena eftermiddagen. Och nog ser det väl ut som om det är ett ansikte i molnet, också? Nästan solsken var det.

 Bild: Jörgen Auer

Men bara ett par kilometer bort, i Sjögestad, var det grått och regnar smått. Tråkigt.

Bíld: Jörgen Auer

I Linköping kommer kvällen. Över skattemyndighetens hus på Kungsgatan skänker en ljusramp från en byggkran vid Frimis hotellbygge lite annorlunda belysning. En tidig variant av ljusfesten Vinterljus, kanske? Låt den bli permanent.

Inte riktigt vid Roxen

 Bild: Jörgen Auer

Jag var nära Roxen i dag. Närmare än vanligt, vill säga. Det började på vägen från Ljungsbro där jag hade varit på besök.

 Bild: Jörgen Auer

Och fortsatte inne i Berg där jag sakta rullade backen ner uppifrån ICA. Bara för att känna lite på byn som ju ligger så bra vid sjön och Göta kanal.

Bild: Jörgen Auer

Nästan ända ner kom jag. Men ändå inte fram till vattnet. Mobilen ringde just som jag tänkte kliva ur och gå ner till sjön. Ett uppdrag väntade. Och lunch. Jag får göra Roxen en annan gång. Kanske finns det till och med någon som gärna bjuder på en båtfärd?