För er som av någon anledning inte läser Corren och därmed inte heller mina krönikor under namnet Cnorren och dessutom tycker att det är jobbigt att klicka sig fram på corren.se så kommer här fredagens alster.
En arg artikel om lagsporter
Svordomar handlade en text om i torsdagens Corren. Det gör den här texten också. Det vill säga: den försöker tala om vad man kan säga i stället för det brukliga när det inte riktigt går som det var tänkt i lagsporterna. En spjutkastare blir sällan så upprörd att han eller hon får stå till svars för vad de sagt. När en spjutkastare talar behöver man aldrig vara rädd att bränna sig på allt svavel som osar ur munnen. Men i lagsport...
Nu ska jag inte svära här. Inte ens skriva det där ordet på fyra bokstäver som är liktydigt med bajs och som vi på Corren får små brev om varje gång vi använder. Låt bli att använda så dålig svenska, brukar det stå.
Här kommer min mycket arga, fast omskrivet snälla lagsportsvariant:
- Den där hemska domaren är en enorm galt. Om han inte hade varit så oerhört fumlig så hade vi grejat det här. Nu åkte vi dit på ett riktigt smutsmål som aldrig borde ha godkänts, sa "Poffa" Hockeysson.
Även publiken var i uppror och vrålade hela matchen:
- Domarstövel, domarstövel.
Och när hemmalagets motståndare blev utvisade :
- Där kan du stå, din onda tå!
En gång tog hemmaklacken till och med könsord i sin mun:
- Könsord, ropade de.
Det var inte snyggt att höra. Men Hockeysson ansåg att domarinsatsen var värre. Faktiskt menade han att det var den sämsta domare han stött på under alla sina år i sporten.
- Usch så trist, det är så väldigt svagt av domaren. Jag vill kräkas på smutsen, sa han och dängde i frustration klubban i sargen.
- Ann! Ann! lät det som han ropade på väg in i omklädningsrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar