Cnorren finns här

Jag var ledig i går.
Men det hindrar inte att jag för den skull inte har producerat en krönika - Cnorren. Men jag har inte kunnat få ut den på nätet. Än. Därför lägger jag den även här i bloggen. Och den finns i fredagens Corren.

Blåbär och död

Blåbär, skulle farsan ha fnyst om förra veckans svenska friidrottare i EM. Ja, inte Hosianna, förstås. Eller Emma som hon heter. Green. Hon i höjden. Men resten. De var för svaga. Och han blev alltid förbannad när han kände sig lurad på den svenska konfekt som kvällstidningarna utlovat. Det var likadant i ishockey och fotboll, ja vad det än var för idrott. Egentligen var han kanske inte så där jätteintresserad, men han tittade gärna på stora mästerskap och landskamper.

Och så han svängde. Ena stunden var svenskarna så bra, så bra, när de gjorde mål, eller ledde i skidåkning, i nästa var de inte värda någonting. Det var då han alltid skrek blåbär, vilket tydligen var det värsta skällsord han kunde komma på. Han pendlade mellan noll och hundra, kan man säga, och det vet jag fler som gör. Jag har några kolleger på jobbet som är precis likadana - och då är de ändå sportjournalister. Men framför teven förvandlas de annars så opartiska reportrarna till skrikande och svordomsosande supportrar. Några av dem tål till exempel inte att se Manchester United vinna en match utan gnäller då som småbarn. Ack, ja.

På tal om supportrar, jag var på Lambohovsvallen i onsdags och såg Östria Lambohov mot Mjölby AI i division 3-fotbollen. Det blev 4-2 till hemmalaget denna underbara augustikväll där jag njöt av både sol och stämning. Vilken härlig publik! Östria Lambohov kan skatta sig lycklig över en sådan klack. Och korven var god.

Tillbaka till farsan. Eller pappa, som jag sa. När han låg på sitt yttersta och näst intill medvetslös mest hela tiden öppnade han ögonen en gång och tittade på mig.

Är det Jörgen, frågade han.

Ja-a.

Hur gick det i tennisen?

Bra. Bra, pappa. Sverige vann.

Då log han innan han gick in i dimman igen. Eller in i den leende solen, kanske.

Sedan såg jag honom inte mer.