En titt i backspegeln
Utslagningen inom idrotten är förskräcklig. Man mår inte riktigt bra av att höra talas om sånt.
Inte nog med att LHC är utslaget ur SM-slutspelet, det är Linköpings VC också. Och LFC är utslaget ur Champions league. Nu fattas bara att Linköpings IBK slås ut ur SM-slutspelet i innebandy. Är det någon som vill Linköping illa? Jaa, alla från Norrköping, hörde jag på tåget.
Det där är lögn. Jag är född och uppvuxen i Norrköping och har aldrig velat Linköping illa.
Eller, inte så mycket i alla fall. Men det har funnits en tidsepok i livet när jag liksom bara kunde se så långt som jag kunde sparka en fotboll (och det var inte särskilt långt hävdade mina belackare). Men jag var ett stort, litet fan av IFK Norrköping och då var inte Linköping mycket värt. Ingen annan ort i Östergötland heller, för den delen. Jo, möjligen Gryt.
En sommar i Gryt var jag elva år och sprang fem kilometer på 19,42. Det glömmer jag aldrig. Inte brorsan heller, för jag slog honom med en sekund sedan jag låtsats snubbla i spurten, innan jag forsade förbi i en hastighet så stor att tallskogen applåderade. En så stolt elvaåring hade vår spegel aldrig tidigare sett. Tyvärr var den av dålig kvalitet och sprack när jag spelade tennis mot den. Den var för resten från Linköping och gick därför under namnet Linköpingsspegeln innan den blev utslagen.
Det var då - i dag har jag åter en spegel köpt i Linköping. En som jag kan titta i och ärligt säga: jag önskar alla östgötska idrottsföreningar allt gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar