Bild: Jörgen Auer
En grårandig katt smög i dikeskanten nära Stockeby, Mantorp. Två kråkor lyfte över åkern vid Griskulla. En lärka drillade åt Källstad östergård till. Sen blev det tyst och tomt i luften. Tills den här varelsen uppenbarade sig med långa, mer majestätiska vingslag än vad kråkorna ens i ett helt kråkliv någon gång skulle kunna åstadkomma. Ibland lät den sig liksom tas av vinden och seglade långa stycken och då hängde vingarna som en galge från Stora hotellet. Den var för långt bort för att jag skulle kunna artbestämma den, men hemkommen funderade jag på jorduggla. Kanske var det en sån. Mot Brink flög den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar