Bild: Jörgen Auer
De satt vid vägkanten och väntade. På vad vet nog ingen. Inte ens de själva. Men de satt där i går, och de sitter där i dag och antagligen sitter de kvar i morgon, också. Och alltid är de vända åt samma håll - den eller dem (det) de väntar på ska uppenbarligen komma just från det hållet. Eller ser de någonting längre bort? Dit där inget öga når. Måhända slutet på ett strävsamt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar