Mitt i natten började någon spela piano hemma hos oss. Rent otroligt bra, dessutom. Lugnt och fridfullt. Det var lika fridfullt som att se kor på somrig äng ungefär. Men så fick pianisten liksom eld i baken och vandrade mellan dur och moll som om han inte visste om han skulle skratta eller gråta. Så fortfor stycket tills lugnet åter infann sig och jag tyckte mig kunna se en samling kor på en äng igen.
Då reste sig pianisten som visade sig vara Mozart! och sa:
- Nu vet du hur det ska låta så nu vill jag höra dig spela samma stycke, min pianokonsert nr 21 i C-dur, var så god.
Då vaknade jag, satte mig vid pianot - för tänk om? - men icke.
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar