Bild: Jörgen Auer
Alla dagar ju gömmer möten man inte glömmer. 
Bild: Jörgen Auer
Visst kan man gå promenad i Mantorp (som har travbana) utan att möta hästar, men varför ska man gå så? Det är väl bara trevligt att
möta och se dessa fyrbenta kamrater.
Bild: Jörgen Auer
Och när man vet att man passerar platser på orten där det inte kommer några hästar, vad finner man då? Jo, Hästskovägen. Eller Travtränarvägen, Måldomarvägen, Segerkransvägen, Varmblodsvägen, Kuskvägen, Travgränd, Stallgränd, Hovslagargränd, Galoppgränd.Jaja, jag vet att det finns Blåbärsstigen också, liksom Brunbärsstigen och Kummingränd och en massa pepparvägar och andra stigar och gränder och vägar (men bara två gator - Nejlikegatan och Kilängsgatan). Men nu var det hästar jag yrade om och vad jag vill komma fram till är att det finns mycket i Mantorp som påminner oss om att vi lever i ett samhälle där hästen spelar stor roll. Förutom travbana med hästklinik ligger Mantorp i centrum av det östgötska ridlandskapet och runt omkring och i orten kryllar det av människor som har gjort hästen till en del av sin vardag, till en del av livet.
Borde vi då inte försöka få till en häststaty i centrum, något i stil med Folke Filbyter i Linköping, på parkeringen vid Vårdcentralen där många med mig vill ha ett Mantorps torg? Jo.
Vad säger Mjölby kommun där ju Mantorp ingår?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar