Bild: Jörgen Auer
Jag har hittat en ny favoritplats i trädgården. Förstår bara inte varför vi inte har suttit där tidigare. Men kanske beror det på att det lila äppelträdets lägsta grenar då satt så långt ner. Nu har jag tagit bort dem. Och kan njuta i skuggan bredvid lupinerna.
Bild: Jörgen Auer
Vad ser jag därifrån? Ja, en stor gräsmatta (en mossig sådan) och buskar. Grönska hur som helst. Och lite av ett granntak. Åt höger, som inte du kan se, ser jag två mindre körsbärsträd, gula rosor, altanen i blått.
Bild: Jörgen Auer
Vad gör man där då? Jo, fikar, läser, filosoferar, betraktar äppelträdet lite mera ingående, tittar på en snäcka. Undrar vad den kan heta, tänker jag, men kan inte minnas namnet på en enda art. Äppelsnäcka, kanske?
Bild: Jörgen Auer
Jag googlar. Får då veta av Svensk Trädgård att det är en trädgårdssnäcka jag sitter och grunnar över. Eller cepaea hortensis som den heter. Den är oftast gulaktig, men kan mycket väl se ut som "min" och den äter av bladverket. Det står också att den är så talrik att den behöver bekämpas.
Bekämpas! Vad ska jag kämpa med! Kaffekopp? Mobiltelefonen? Händerna? En kaka? Och hur ska bekämpningen gå till? Plötslig attack bara? Nu? Eller vänta tills natten och mörkret kommer och snäckan hänger och sover? Jag tycker synd om den lilla snäckan som antagligen inte har en aning om att det under "henne" sitter en potentiell mördare. Eller har den också googlat om det där odjuret som sitter i en vit stol i trädgården och har konstigheter för sig med några knappar på en platt sak i handen?
Människa. Kan vara farlig såväl i grupp som ensam. Har utrotat flera djurarter och insekter. Många snäckor dödas årligen. Se upp. Eller ner.
1 kommentar:
Ja stackars snäckan.
Men skönt med semester va?
Skicka en kommentar