I minnenas skåp

Bild: Jörgen Auer

Tog en bild på mitt skåp på Corren i dag. Det här var min sista ordinarie arbetsdag enligt schema. Nu går jag på semester innan det blir dags för pension i juli. Men fram till dess tänker jag dock arbeta varje torsdag. Alltså ha dem som skrivdagar. I höst blir jag frilansare.

Men åter till skåpet. Vad kan ett sådant tänkas innehålla? Jag tömde ju mitt arbetsrum vid förra flyttningen i december eller när det nu var.

Översta hyllan: en personalmatrikel där det står att jag började som fast anställd på Corren (Östgöta Correspondenten) 1976-10-01, två inbundna böcker med personaltidningen Corrinten under perioderna 1976-1984, samt 1985-1991. Själv var jag redaktör för Corrinten 1982 till och med 1991. Hyllan innehåller vidare SAOL, Svensk handordbok:  Konstruktioner och fraseologi, ett par av mig författade humoristiska skrifter (i alla fall tänkte jag att de skulle vara det): intimiteter, Vi och Mitt mellan ögonen. Boken: Börja rida, skriften Hästen i politiken, en samling pärmar med bland annat Correns skrivregler, en med östgötska dialekten - men också fakta om Östergötland. Vidare i samma språkpärm: lite finska, t ex hauska tavata (trevligt att träffas). Lite indianska språk följer, som comanche: subetu Ma! Jag har talat. Och inte minst vad Vita hästen heter på comanchernas språk: Tosa Pokoo.

En pärm som det står IDROTT på och som bland annat innehåller mitt reportage från 1999 om tiokamp där jag provar en sådan - då kallad Tiokramp.

Jag hittar också en kamerablixt/lösa blad/texter/sju anteckningsblock/sax/hörselskydd/kamerahus/läsglasögon/tre tomma plastpåsar/skor/Norrköpingskrönikan i fyra delar (1917-1921)/ en laddare till bärbar dator/en vattenflaska/åtta block till/en jävla massa bilder, samt 24 enkronor, fem tior, fem femkronor och 18 obrukbara tioöringar! 

Samt en pump med nippel att pumpa fotbollar med. Den tar jag hem till barnbarnen.

Ur Corren 1999

När jag skämde ut Göran Billesons fina bilder med en alltför svag insats i tiokamp. Herre Gud så svårt det var. Jag minns det än med fasa. 110 meter häck var förfärligt. 100 meter slätt var enklast.