Vägen jag har vandrat
den vägen är bra lång
och kantad så förbannat
av munterhet och sång.
Så lång den tycks mig nu
att målet snart kan nås
och sången bryts itu
av sånt som ej förgås.
Ondska till exempel
som lever nu och då
- i koja som tempel
och är så svår förstå.
Allt hat, allt hot, allt krig
gudar så det skrämmer
och vad det gör med mig,
och de som bestämmer.
Ett plötsligt ögonblick
ett förhastat beslut
det blir svart på ett kick
och vägen får ett slut.
Jörgen Auer 5 mars 2016
2 kommentarer:
Sorgligt!
Kram
Sorgligt, ja. Men det är bara en dikt, Pernilla! Kram.
Skicka en kommentar