Jag firar Valborg. Fast inte för Valborgs skull och inte heller för att kungen fyller 70. Nej, jag firar att vårt äldsta barn fyller 40.
Tänka sig. 40!
Jag minns ju så väl hur jag firade 40. Genom att gömma mig på Olsön i östgötaskärgården med familjen. Så skönt det var. Och så länge sen. Ändå känns det ibland som om det var förra året och det är en ganska märklig känsla. Jag menar, jag vet ju hur gammal jag är. Men också hur ung jag för det mesta känner mig. Det skiljer sig inte särskilt mycket från hur jag känner mig nu. Möjligen är jag stelare i ben och leder nu, men annars? Och hur jag tänker och tycker om olika händelser och företeelser har inte heller ändrat sig nämnvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar