Bild: Jörgen Auer
På hemväg från Uppsala stannar vi vid vägkanten på 55:an. Måste pinka. Tallskogen hälsar oss välkomna med ett soligt leende. Åh, så lätt det är att gå här. Inget ris, förutom blåbärsdito, bara slät mark och mossa att vandra på. En härlig och uppiggande rast i stället för den smutsiga upplevelse vi fick på uppvägen vid en granskogssamling och alla sopor. Ändå skiljer bara någon kilometer mellan rastställena.
Länge leve tallskogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar