Bild: Jörgen Auer
Det är när vi lämnar Kisa vid lunchtid i dag som vi noterar att solen vill vara med och leka. Eller är det molnen?
Bild: Jörgen Auer
Vi är på väg hem efter att ha hälsat på hos barn och barnbarn. På hemvägen åker vi ner till Drögen och Bäckhult bara för att se om vi kan. Förra gången vi försökte var det för mycket snö och för branta backar. Nu är det inga problem. Drögen ligger isfri, men i morgon kan det vara annorlunda.
Bild: Jörgen Auer
Drögen ja, nog är Orrholmarna Bäckhultbornas käraste fotomotiv.
Bild: Jörgen Auer
Mindre vanligt är att fota ladugården, byggd 1929. Men här är den från sjösidan, så att säga. Fast att se den just så här är en omöjlighet för sjöfarare. Om de inte kommer upp på landbacken, vill säga.
Bild: Jörgen Auer
Noterbart från vårt besök i Bäckhult är ett träd vikt ner sig för vinden i december. Det blir till att såga i vår, antar jag. Tror att det är en rönn.
Bild: Jörgen Auer
Långt fler träd har fallit mitt emot norra delen av Fagerhults naturreservat efter pågående avverkning ser vi när vi åker åker hem efter vårt blott kvartslånga besök i Bäckhult. Vi skulle ju bara titta.
Bild: Jörgen Auer
Titta, så fint Ulrika ligger. Som alltid lika Astrid Lindgrenlikt rött och vitt när man kommer söder ifrån. Är vi i Bullerbyn? Solen fortsätter skina. Någon timme till.
Bild: Jörgen Auer
Hemkommen går jag genast ut på promenad. Tar med mig kameran. Ifall. På Vetarundan kommer tre rådjur över grusvägen och tar sig långsamt närmare Mantorps bebyggelse. Eller tänker de sig bort till Klämmestorpsskolan? Solen försvinner snart ner över Vetagärdet och Spångsholm. Borta vid skogspartiet längs med E4-an ser jag nio rådjur till. De här tre har brutit sig ur gemenskapen.
Bild: Jörgen Auer
Solen går nog ner någonstans i Mjölby, tänker jag när horisonten gulnar. Undrar var? Tänk om solen parkerar på torget! Eller på Gallerians tak! Vilken uppståndelse det skulle bli. Och så varmt!
Hm. Nå ja. Den ensamma och vackra eken står på åkern mellan Veta kyrkby och villorna på Vetagärdet. Eller är det här det riktiga Vetagärdet? Senast jag fotade eken var det sommar. Nej, höst. Jag tar en bild nästan var gång jag passerar. Eken känns som en gammal vän.
Och jag är hemma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar