Bild: Jörgen Auer
Långpromenad, söndag. Vandringen går långt. Från Mantorp, via Viby bort över Skorteby. Det är kallt, cirka -10 och snöar lätt emellanåt. Men det blåser som tur är nästan ingenting. Den här vyn över Viby Lillgård har jag från kyrkbyn i Viby. Promenaden tar tre timmar. Men så står jag också stilla ibland i pur beundran.
Bild: Jörgen Auer
Som i Skorteby där jag tittar på kaveldun och förundras över hur de ser ut. Är det en blomma? Blommar den nu? Varför ser den ut som den gör? Det kan man säkert få reda på om man läser utsidan.se
tänker jag och vet vad jag ska göra när jag kommer hem.
Bild: Jörgen Auer
Igenom Skortebybyn går färden och vidare ut på Västerlösavägen och riktning hemåt. Där beundrar jag landskapet. Vad ska man kalla det? Först tänker jag på öländska Alvaret, men hittar sedan på ett eget ord för det: enlandskapet. Det är ju nästan enbart enar här, tror jag.
Bild: Jörgen Auer
Så här ser det ut från en annan position. I vår ska jag hit igen, tänker jag.
Bild: Jörgen Auer
Inte 50, men väl fem trevliga och ovanliga (väl?) takbyggnader finns det på den här ladugården i Uljeberg. Jag har inte en aning, men undrar om det är riktiga rum. Det är väl inte där uppe man bor på Uljebergs Bed & Breakfast? Häftigt om det är så. Kanske ser man ända till Skänninge därifrån.
Efter tre timmar på gående fot är det inte utan att det börjar kännas i fötterna. Det brinner liksom lite under fotsulorna. Bra det, för då fryser jag inte. Jag håller ångan uppe och plåtar några större bilar också, men de bilderna kommer att presenteras för sig. De är till min serie om Tradare på svenska vägar. Det är nästan så att jag känner mig som en själv. En långtradare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar