Bild: Jörgen Auer
Om jag säger att jag var riktigt sugen på att gå ut en sväng i morse för en stärkande promenad så ljuger jag rejält. Jag har knappt skådat en gråare dag. Jo, kanske. Men den här var i paritet med den eller de gråaste och därmed inte särskilt lockande.
Bild: Jörgen Auer
Men ut kom jag. Fast det var inte direkt så mycket att se. Det gick inte. Men nu vet jag i alla fall lite mer om hur en synsvag kan ha det.
Bild: Jörgen Auer
Se här, till exempel. Nere vid Mantorps sportområde, Klämmestorps IP och Klämman Arena var den senare som uppslukad. Jag vet ju var den ligger, men en nykomling hade nog haft svårt att med säkerhet fastställa var den fina idrottshallen befann sig och var ena änden börjar och den andra slutar. Egentligen är det ju två hallar, men det går absolut inte att lista ut av den här bilden. Eller?
Bild: Jörgen Auer
Mantorptravet var lika illa ute, det. Jag vet hur byggnaderna med stora läktaren, restaurangen och kontorslokalerna ser ut. Men en som aldrig gått förbi här skulle aldrig kunna gissa att det finns en travbana bakom dimridån. Eller?
Bild: Jörgen Auer
Jag var ute och gick i nära två timmar och det enda som lyste upp något, förutom enstaka gräs, var en orange hjälm. Den satt på en som höll på att rensa ett område nära Klämmestorpsskolan. Och nej, personen sågade inte ner den stora eken. Tror jag inte, är bäst att tillägga eftersom jag bara gick förbi och inte vet vad som hände sedan. Jag ska kolla i morgon. Är eken borta så vet jag vem som gjorde't.
Bild: Jörgen Auer
När jag varit ute och irrat omkring i dimmornas rike en timme började jag faktiskt gilla läget. Det var ju skönt. Och välklädd var jag. Om man med välklädd menar vinterkläder, vill säga. Vantar på. När jag tog av dem för att titta vem som ville nåt på min mobil, stannade jag och fick syn på de här husen. Jag tyckte det var en fin syn - tillika vacker bild, gissade jag på. Eftersom jag visste var jag befann mig listade jag snabbt ut vad jag nästan såg: Veta Utjord mellan Mantorp och Veta skola.
Hemkommen skrev jag genast det här, nej, så var det inte. Hemkommen satte jag mig framför teven och såg skidskytte. Heja, Sverige! Sebastian Samuelsson tog sin första världscupseger. Detta i finska Kontiolahti där några timmar senare de svenska damerna vann världscupstafetten. Den segern satt extra skönt eftersom det var länge sedan Sverige vann en sådan stafett. Närmare bestämt i januari 2011.
Nu? Ja-a, lite glögg, kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar