Bild: Jörgen Auer
På årets första dag tog jag det lugnt. Visst, det blev en kortare promenad i ett småregnigt Mantorp, men i övrigt bara korsordslösning, tv-tittande och bokläsning. Frågan var bara vad jag skulle läsa: jag hade ju precis läst ut Emelie Schepps senaste - Nio liv. Jag kan väl bläddra och läsa lite i något ur mitt östgötabibliotek, tänkte jag. Men vad. Jag lät fingrarna löpa utefter hyllmeterna. Nej, inte den, inte den, inte den och inte den. Men nu vet jag: den här får det bli. Den har jag inte läst ordentligt.
Bild: Jörgen Auer
Det blev boken I Östergötland, Prosa och poesi, utgiven 1953. Här finns det massor att läsa, men man blir inte fast som i Schepps deckare som man inte gärna lägger ifrån sig, utan man läser ett prosastycke och vilar en stund. Kanske tänker lite på vad man själv vet eller inte visste, om det man nyss läst. En halvtimme senare läser man en dikt och ler igenkännande eller förvånat.
Ur boken I Östergötland
Jag läser med intresse vad kontraktsprosten och kyrkoherden Tiburtz Tiburtius i Vreta kloster skrev om Östergötland 1761 till Kungliga Vetenskapsakademien. Hans iakttagelser om skog, jord, folk, djur, fiske, jakt, näringsliv och klimat är synnerligen intressanta att ta del av.
Ur boken I Östergötland
Man kanske inte känner igen allt som Tiburtius skriver om (inte jag i alla fall). Men vimba är enligt SAOB en karpfisk, bjärke samma som brax, lindare ett annat namn på sutare. Och den ålderdomliga stavningen kan ge fel associationer, kalksten till gålf ska nog vara till golv och inte golf.
Jag läser senare under dagen hur Torsten Fogelqvist målande beskriver landskapet i avsnittet om "I Bjälbojarlens och Braskens landsända"
Ur boken i I Östergötland
Boken innehåller en salig blandning texter. Även på öschöttska. Det är när Gunnar Hede, pseudonym för Carl Henegård presenterar sin dikt om Väv-Kari som vävde så granna mattor och dukar och gick omkring och sålde. Alla undrade var hon fick sina mönster ifrån, och hon svarade: från mitt vävkammerfönster.
Hon såg naturen och solen. Och dikten avslutas med Väv-Karis död och strofen:
För när dön va kommen å vänte
på te bäre na bört från jola,
va di siste ola hon viske:
- Lyft öpp mäj å låt mäj si sola!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar