Bild: Jörgen Auer
Där! Äntligen fick jag tillfälle att se Blå lagunen utanför Skänninge. Men det gamla kalkbrottet sex kilometer norr om Skänninge nära gamla vägen mot Motala lyser mer turkos än blå för ögat. I alla fall från den här synvinkeln.
Bild: Jörgen Auer
Jag har i åratal sett massor av bilar stå parkerade längs vägen sommartid och sett folk gå in i skogen med korgar och filtar och med bad i blick. Det är Blå lagunen som lockat. För egen del har det dock inte blivit av att stanna.
Förrän i dag.
Bild: Jörgen Auer
Bad hade jag dock inte i tankarna. Jag ville bara se hur det såg ut. Men att det skulle se ut så här kunde jag inte föreställa mig. Jag vet inte varför, men jag trodde mer på branta klippor.
Det finns inte en enda.
Bild: Jörgen Auer
Det går att gå runt lagunen också, även om det för tillfället ligger ett tiotal mindre träd över stigen.
Bild: Jörgen Auer
En idyll är vad det är. Och i dag skimrade vattnet i såväl grönt som turkos. Och blått.
Bild: Jörgen Auer
Se bara! Och njut. Visst är det fint? Svaret på den frågan är ja.
Bild: Jörgen Auer
I dag låg lite is kvar i södra delen av Blå lagunen som sträcker sig så där en 500 meter och är 50 meter brett.
Bild: Jörgen Auer
Lika glad och överraskad som jag blev av Blå lagunens skönhet, lika förvånad blev jag av det intilliggande markområde som jag vill kalla Skänninge öken.
Ja, jag begriper naturligtvis att det inte är en öken i egentlig mening. Men väldigt mycket sand är det, därav min bedömning av och namn på området.
Verkligen annorlunda landskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar