En stor profil är borta

Bild: Jörgen Auer

En stor Norrköpingsprofil är borta. Hockeyspelaren, idrottsledaren och mässarrangören Bert Ferin avled tidigare i veckan. Han blev 76 år.

"Hej på're Auer, vi som är från Brooklyn", brukade han säga på sin närmast oefterhärmliga Norrrköpingsdialekt när vi möttes på resemässor och andra tillfällen när jag intervjuade honom. Som vid bildtillfället här ovan. Då var det 2016 och jag gjorde jämförelser mellan gator med samma namn i Norrköping och Linköping. Den här dagen i april skulle jag göra Torggatan och såg på kartan att den var otroligt kort. Så kort att jag tog mig tid att titta efter vilka som bodde där i tanke att intervjua någon av dem. På Torggatan 1 bodde Bert Ferin. Alltså ringde jag honom och vi åt lunch samt gick hem till honom. Därav bilden vid Rådhusplatsen (Tyska Torget) där den ena delen av Torggatan börjar och sträcker sig 60 meter fram till Hamngatan.

Bert, eller Berta, Berra, Ferre, kärt barn har många namn, blev först lokal kändis som ishockeyspelare i IK Sleipner, vars A-lag han representerade 1963-1967, oftast i den samspelta kedjan med Börje "Böcka" Andersson och Roger "Ragga" Wolinder,  för att sedan bli en viktig kugge i sammanslagningen IFK/IKS från 1969, det som från 1973 bytte namn till Vita Hästen.

I Hästen spelade han till slutet av 70-talet och klubben kom han sedan att arbeta för som lagledare, manager och klubbdirektör och låg bakom klubbens satsning Elit -90 som lockade många duktiga spelare och ledare till Norrköping: Rickard Rauge, Peter "Firsov" Eriksson, Björn Myhrwold, Gunnar Svensson och Torgny Bendelin, för att nämna de kanske mest kända.

Men Ferin, eller Berra som jag och många andra gamla Ljurafrön kallade honom lät höra tala om sig på andra vis efter hockeylivet. Efter en tid på Posten som brevbärare blev han bland annat bilförsäljare och senare mässarrangör och var med och drog igång den första Karnevalen 1984 tillsammans med Göran Sjödén, krögare på Spiralen. Bert startade egen konsultfirma och arrangerade mässor. Han drog tillsammans med vännen Leif Hallberg igång nyårspromenaden 1999.

Bild: Jörgen Auer

Berra var en vänlig man. Aldrig att jag hörde ett ont ord om honom. Han var snäll mot mig också. När jag för Correns räkning intervjuade honom en gång på hans fashionabelt belägna kontor i det Swartziska 1700-talshuset på Järnbrogatan, ovanför jazzklubben Crescendo och jag klagade över parkeringsmöjligheterna i Norrköping sa han: jag har två platser, på grusparkeringen på andra sidan Skolgatan, men behöver bara en. Du kan ställa dig där när du är i stan.

Corren skrev nästan varje år om resemässorna Ferin anordnade. Vi möttes på ett par sådana. Och när jag i april 2007 kände på hockeyfebern i grannstäderna Linköping och Norrköping inför SM-finalen mellan LHC och Modo pratade jag med Berra.

"Kul med LHC", sa han och fortsatte: "men det svider lite i hjärtat."

Det var ju det där med rivaliteten mellan Norrköping och Linköping, mellan Vita Hästen och Linköpings HC, som kändes inombords hos den gamla Ljurabon Bert Ferin.

Hjärtat använde han sig sannerligen av när han 1978 skrev texten till hockeyklassikern "Åh, Vita Hästen", en låt som fortfarande spelas när Norrköpings hockeylag gör mål. 

Varför han kallade Ljura för Brooklyn vet jag inte riktigt, det finns väl inga likheter alls? Kanske var det just därför? Men han gillade hur som helst själv liknelsen och skrattade varje gång han sa det. 

Jag kommer att sakna de orden och jag kommer att sakna Bert "Berra" Ferin som närmast sörjes av hustrun Birgitta, barn och barnbarn.

Vila i frid, Bert.

Jörgen Auer