Bild: Jörgen Auer
Jag satt och betalade räkningar när jag plötsligt fick sällskap. Över en elfaktura från Mjölby Svartådalen Energi AB kom en nyckelpiga gående i sakta mak. Den verkade inte intresserad av fakturan utan hade bara ögon för solljuset i fönstret. Egentligen skulle den nog ligga och sova någonstans så här års, men måste ha väckts av solen.
En tvåprickig nyckelpiga (adalia bipunctata) var det och jag googlade genast för att få veta mer. Det finns massor av ingångar för den som vill veta mer om nyckelpigor, den mest informativa om de 60-tal arter som förekommer i Sverige anser jag sormlandsentomologerna.se vara. Men det finns åtskilliga hemsidor och bloggare som intresserar sig för de små krypen, även jordbruksverket.se innehar en hel del information.
Bild: Jörgen Auer
Jag följde nyckelpigans exempel och sökte mig till solljuset. En bod på tomten stod rätt till och jag ställde fram stol och dynor och satte mig en stund alldeles innanför dörren.
Bild: Jörgen Auer
Ah! Det var skönt. Visst, jag vet att det inte ens är februari än och att våren är långt borta. Men vad då? Man kan väl få drömma lite? En stunds blund i solsken får en just till drömmarnas värld och jag befann mig plötsligt i maj månad och satt i t-tröja och shorts, nej, jag gick promenad i sandaler och letade vårtecken.
Bild: Jörgen Auer
När jag vaknade gick jag upp en våning och blickade ut genom ett inte så rent logfönster. Uljebergs ladugård låg och solade, himlen var både blå och vit, vägen isig och åkrarna ännu snötäckta.
Bild: Jörgen Auer
I fönstersmygen låg en död fjäril, en titt på Google lens sa mig att det skulle röra sig om en amiralfjäril, men jag tvivlar på det. Inte för att jag är expert på något sätt, men är inte en sådan mer färggrann? Låt vara att den här varit död några månader redan, men har den tappat så mycket färg, alltså? Njae. Då kan det väl lika gärna vara en nässelfjäril?
Bild: Jörgen Auer
Från ett fönster mot öster var utsikten annorlunda. Jag såg ett tak helt nära. Det var taket på ett gammalt numera oanvänt hönshus, och faktiskt gillade jag vad jag såg. Teglets färg, brädorna i takkupan (heter det takkupa?), tallarna bakom. Det var nåt.
Bild: Jörgen Auer
Även sköna stunder har ett slut. Det blev lite kallt där i bodöppningen och jag fick gå mig varmare medan solen gick åt sitt håll. Kanske ses vi i morgon igen - hoppas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar