Bild: Jörgen Auer
Värmen biter sig kvar och sommaren 2025 kan bli en av de där ledigheterna man bär med sig resten av livet.
Det betyder i så fall att denna sommar är evig.
Är det ett gott betyg på årstiden? Hm, kan vara. Men har inte de senaste veckorna varit för varma? För torra? Jo, så tycker i alla fall jag.
Häromdagen återsåg jag sommaren 1959. Eller minnena av den. Det var i Gryt där jag på Korsudden tillsammans med mina systrar besökte området, fastigheten familjen Auer då hyrde över sommaren.
Plötsligt såg jag nu hur brorsan och jag då paddlade på luftmadrasser runt en liten ö strax utanför vårt sommarnäste.
1959 var sommaren riktigt het. Vi hade saftskålar utsatta på ett par ställen för att hålla getingarna borta.
Det var här vi barn satt i pappas Volvo den där natten/morgonen och hörde via Radio Luxemburg hur Ingemar Johansson besegrade Floyd Paterson och blev världsmästare i tungviktsboxning! Det var oerhört stort.
Det var också här på Ragnhilds Sahlströms trappa vi satt hela familjen och blev fotograferade. Det var naturligtvis inte lika stort som Ingos bedrift. Men jag minns det.
Och så fick jag en fästing på vänster överarm. Det kommer jag ihåg för att den blev så tjock av mitt blod.
Vi spelade badminton också. Inte fästingen, men vår familj och andra boende. Doktor Jan Lundholm vann finalen.
Mot mig. Jag var elva år.
En tidig morgon fick vi åka ut med fiskare Lundström och vittja näten och blev sjösjuka.
Vad kommer jag att minnas av sommaren 2025?
Bild: Kalle Geisler
Vid minnenas hus i Gryt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar