Följa rätta vägen

Bild: Jörgen Auer

Herre, visa mig rätta vägen och jag ska följa den, bad han. Men visningen uteblev och han fick försöka finna rätta vägen på egen hand. Han hittade den och levde lycklig medan han promenerade fram och åter. Visst, han hittade flera sidospår också och även de gick att passa in under beteckningen rätta vägen. Han hade således flera vägar att välja mellan och fick genom dessa utrymme för ett omväxlande leverne.

Livet har varit gott mot mig, förklarade han men tillade att det också hade innehållit motgångar. Vägen hade uppförsbackar, som han uttryckte det. Stora och små backar, ibland så små att de mera var att betrakta som lutningar och lätta att klara. Ibland så stora och utmanande att de kändes som prövningar: som om någon testade honom för att se hur mycket han klarade, hur mycket han kunde utstå. 

Men ju mer han klarade, desto starkare och tålmodigare blev han. 

Bild: Jörgen Auer

Nu hade ännu ett år förflutit. Och precis som alla andra år när nyåret närmade sig tänkte han tillbaka på sitt liv. Det var som om han alltid ville summera händelser och gärningar i såväl årskavalkad som livskavalkad.

Han öppnade och stängde dörrar i sitt liv och klev från rum till rum. Där fanns människor han älskade och andra som han tyckte om och där fanns rum med personer som han hyste den största beundran och respekt för. Några andra syntes inte till.

På nyårsdagen ska jag öppna ännu en dörr, tänkte han och funderade en stund på hur det nya året kan tänkas gestalta sig. Han slog bort tanken: det blir som det blir och jag får försöka förhålla mig till det varefter händelser och situationer tar form, resonerade han innan han gjorde sig beredd att öppna nästa dörr.

Och följa rätta vägen.