Bild: Jörgen Auer
På väg ner till Drögen börjar plötsligt esteten i mig tala: Ser du så vacker mjölken står där, Jörgen? Fota den. Jag ser, svarade jag och banade väg genom meterhögt fjolårsgräs till rallarrosorna, som mjölkörten eller mjölken också kallas. På Wikipedia läser jag att mjölken i den här dunörtsväxten heter så för att man har antagit att den befordrar mjölkavsöndringen hos kor.
Vetenskapliga namnet är lite krångligare att komma ihåg: Chamaenerion angustifolium.
På slu.se (Sveriges lantbruksuniversitet) kan man läsa att skotten går att äta. Man ska ta dem då de är späda och koka som sparris. Bladen går att torka till te och på de ätbara blommorna kan man göra en god saft. Av rötterna går att göra nödbröd.
Att växten kallas rallarros beror på att den gärna växer längs sandiga banvallar, vägkanter och varefter järnvägsnätet byggdes ut följde de vackra rosa blommorna i järnvägsarbetarnas, rallarnas, spår och grodde på banvallarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar